I slutet av maj kom nyheten om att en AI-modell hade löst en 80 år gammal känd matematisk gåta. Sedan dess har utvecklingen gått snabbt, senast med beskedet från företaget Open AI om att de lyckats lösa ett av de sju så kallade millennieproblemen.
Detta får stora konsekvenser för forskning och undervisning i matematik. I juni varnade en internationell grupp matematiker för att AI hotar forskningsfältets framtid i ”Leidendeklarationen om artificiell intelligens och matematik”, som nu har fått fler än 4 100 underskrifter.
Reaktionerna fortsätter. Den 11 september kom ett uttalande från 25 mottagare av matematikens mest prestigefulla pris Fieldsmedaljen, något bland annat tidningen Ny Teknik har rapporterat om. ”AI-företagens strävan efter att använda matematiska problem för att testa och jämföra AI-modellernas förmåga är skadlig för matematiken som vetenskap och för det matematiska samfundet”, skriver pristagarna, och tillägger: ”Om förändringarna i slutändan gynnar ämnesområdet eller får en destruktiv effekt kommer till stor del att avgöras av de människor som styr över den nya tekniken.”
Samtidigt bildades föreningen ”The Association for Human Mathematics” som på mindre än en vecka har fått fler än 600 medlemmar. Syftet är att ”värna om matematiken som en mänsklig verksamhet och skydda den mot hotet från artificiell intelligens.” ”AI-verktyg utgör ett grundläggande hot mot vetenskapligt arbete och matematisk förståelse”, skriver föreningen på sin webbsida.
Oscar Harr, postdoktor i matematik vid Stockholms universitet, är en av medlemmarna. Han är glad över att det för ovanlighets skull rapporteras om matematik i media.
– Men just nu präglas det förstås av kontroverser. Den grundläggande känslan är att den amerikanska techindustrin genomför ett experiment. Och vi matematiker är försökskaninerna, säger han.
AI-bolagen satsar mycket pengar på att lösa kända olösta problem. Men de är inte särskilt intresserade av matematik, menar han.
– De gör det för att visa sina investerare att AI är på väg att överträffa mänskligt tänkande rent generellt, inom i stort sett alla områden.
Men språkmodellerna är inte alls lika bra på annat.
– De är till exempel fortfarande riktigt, riktigt dåliga på schack, säger Oscar Harr.
Datorer som är specialiserade bara på schack blev överlägsna människor för flera decennier sedan.
– Nu hävdar man att språkmodellerna har en sorts generell artificiell intelligens, som blir allt bättre än oss på att resonera och tänka.
Om det stämde borde modellerna också briljera i schack, menar Oscar Harr.
– Schack kräver ju mycket tänkande. Men det verkar som att spelet fallerar. Efter de första 10–15 dragen börjar de spela riktigt korkat, säger Oscar Harr.
Det är en märklig situation att vara ung matematiker i början av sin karriär just nu.
– På något sätt känns det orättvist. Matematiken är en obruten mänsklig tradition som kanske har pågått i tiotusentals år. Nu kan detta vara på väg att ta slut, om man ska lyssna på de mest extrema påståendena.
I januari blev Oscar Harr också pappa.
– Att få vara en del av denna långa intellektuella gemenskap och få möjlighet att utforska gränsen för mänsklig kunskap har varit ett av livets stora glädjeämnen för mig. Tanken på att min dotter kanske aldrig får uppleva detta känns tung, säger han.
Det är stor skillnad på om det är människor eller maskiner som löser problemen, menar han.
– Människor skapar förståelse, inte bara kunskap. Förståelse ger oss förmågan att interagera fritt och självständigt med världen. Om det ersätts av enorma beräkningar i privatägda datacenter kommer mänskligheten att förlora en stor del av sitt självbestämmande.
Oscar Harr ser två möjliga framtidsscenarier.
– I det ena fortsätter matematiken att existera som ett forskningsfält där människor är verksamma, säger han.
– I det andra scenariot är inte matematik något vi ens bör prata om. Då är problemen vi står inför mycket större. Vad kan vi förvänta oss av ett samhälle där några få företag äger och kontrollerar maskiner som tänker bättre än resten av mänskligheten?
Svante Linusson, professor i matematik vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, är inte förvånad över att föreningar som The Association for Human Mathematics bildas.
– Förändringarna som kommer med den senaste sortens AI är väldigt genomgripande för oss matematiker. Men jag tycker att ansatsen i det föreningen skriver bara fokuserar på de negativa aspekterna, säger han.
Läs mer:
AI kan ha löst ett av matematikens största problem – på 88 timmar
Forskarupprop: ”AI hotar framtiden för matematiken”
AI:s senaste genombrott skrämmer matematiker