Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
De tre kvinnorna svankar och skjuter fram bröstkorgarna. Deras bara axlar glänser, klänningarna smiter åt över höfterna.
Klockan är 13.12 på Parissalongens pressdag. Kvinnorna poserar i kinesiska Xpengs senaste elsuv. Strax efteråt står en annan ung kvinna och trycker sig mot bilen med sin bara axel och bara rygg mot kamerorna.
Under större delen av 1900-talet var de nästan lika självklara på bilsalongerna som bilarna. Tankekedjan hos de manliga bildirektörerna tycktes enkel: Bilar var till för heterosexuella män som ville ha lättklädda kvinnor.
Lättklädda män i tajta trikåer, lutande mot motorhuvar, har jag aldrig sett.
Jag började granska företeelsen under Genèvesalongen 2013, då som journalist på Svenska Dagbladet.
Jag minns kvinnan vid Alfa Romeos sportvagn 4C. Djup urringning, kort klänning. Ena handen i sidan, den andra på biltaket.
Alfa Romeo ägdes av Fiatkoncernen, vars chef Sergio Marchionne också var ordförande för Europas mäktiga bilindustriorganisation ACEA.
Marchionnes presskonferenser var omsusade. Ett femtiotal journalister i biosittning. Han själv satt vänd ensam mot oss längst fram i blå tröja. Avspänd, rolig, snackig.
Jag begärde mikrofonen och frågade hur han såg på de lättklädda kvinnorna. Han tittade på mig.
”Du måste bo någonstans där kvinnor bär långbyxor och inte har höga klackar. Jag tycker synd om dig.”
Skrattsalva från journalisterna.
Jag undrade om han tyckte att det var modern marknadskommunikation.
”Om de representerar kvinnlig skönhet så är jag inte generad. Jag tror att de flesta män i det här rummet håller med mig.”
Nya skratt.
På min sista fråga om han var rädd att kvinnor skulle tycka att han enbart vänder sig till män svarade han ”Inte alls”.
Så fortsatte det. Genèvesalong efter Genèvesalong. Jag frågade. Marchionne svarade. År 2015 satt en kvinna i kort kjol på motorhuven till Alfa Romeo 4C Spider. Marchionne kallade det ”en tilltalande sak att göra”.
Men modellerna blev allt färre. Volvo, Ford, Mercedes och de flesta andra hade slutat för länge sedan. Bara några sydeuropeiska märken framhärdade.
Sedan kom metoo.
Plötsligt hade Volkswagenägda Skoda två lättklädda kvinnor vid en bil.
Det var i Genève 2018. Sent en kväll sökte jag upp Volkswagenkoncernens vd Matthias Müller och frågade hur han såg på detta.
”Jag är chef för en bilkoncern, det har inget med metoo att göra”, svarade han.
Efter en stund ingrep kommunikationschefen och bad mig stänga av bandspelaren. Frågorna låg enligt honom ”utanför en normal konversation”. När jag frågade varför fick jag inget svar.
Samma salong frågade jag Marchionne igen.
Han såg trött ut.
”Du fortsätter att fråga den frågan.”
Han tittade på mig länge.
”Det finns delar av det som jag inte tycker om. Och det ska vi fixa.”
Sedan dog bilsalongerna nästan ut. De kvinnliga kuttersmyckena tycktes ha försvunnit med dem.
Men i år blommar Parissalongen åter, tack vare de kinesiska bilmärkena.
I Kina har kvinnliga modeller länge varit en del av bilsalongerna. På Shanghaisalongen 2015 förbjöds de dock, med hänvisning till moral och anständighet.
Men på Kinas Pekingsalong i april i år var de tillbaka med besked, bland annat hos Kinabiljätten BYD och statliga bilbolaget Dongfeng. Men även hos koreanska Hyundai, japanska Mazda och amerikanska Cadillac.
I Paris såg jag ingenting av det. Tills klockan blev 13.12.
Xpengs förklaring, i en skriftlig kommentar till DN, är att ”sex rugbyspelare medverkade i fordonet” i en ”innehållsserie”. ”Avsikten var att visa hur bilen rymmer olika grupper av långa personer”.
Bolaget skriver vidare:
”I efterhand inser vi att sättet som modellerna presenterades på skulle kunna uppfattas som att kvinnor objektifierades. Det var inte vår avsikt, och vi förstår den oro som har framförts. Vi kommer att ta denna återkoppling i beaktande när vi utvecklar framtida innehåll.”