Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
I maj lånade ett barn i 10-årsåldern ”Haunting Adeline”, som är en ”dark romance”-bok med sexuellt och våldsamt innehåll, på ett bibliotek i Strömstad. Romanen riktar sig inte till så unga läsare. Och det hela resulterade i en orosanmälan till socialtjänsten.
Det är i stort den bild som har förmedlats i olika medier, även av denna ledarsida när nyheten först briserade. Och det är lätt att sympatisera med pappan som har anmält kommunen till justitieombudsmannen (JO) – ingen vill plötsligt kallas till möte med socialen. En del verkar nu också hålla tummarna för att den ska sluta i JO-kritik mot Strömstad.
Men det finns skäl till att fundera över hur smart det skulle vara.
Enligt kommunens svar till JO växte bibliotekariens oro successivt. Efter ett samtal med sin chef ringde hen till socialtjänsten för att be om råd, som uppmanade medarbetaren att anmäla. Och det är inte särskilt konstigt att rådet följdes eftersom alla som arbetar med barn och ungdomar, vilket bibliotekarier gör, är skyldiga att anmäla om de misstänker att en minderårig far illa.
Huvudproblemet i dag är inte att gemene man larmar för minsta lilla.
Regelverket låter kanske hårt. Men det är utformat för att det ska vara bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite, vilket bottnar i en enda sak: viljan att skydda barn. Och den låga tröskeln innebär inte att unga tvångsomhändertas på lösa grunder, utan att ärenden läggs ner, som i Strömstadsfallet.
Det är i sig någonting bra. För huvudproblemet i dag är inte att gemene man larmar för minsta lilla. Kruxet är snarare att anmälningarna ofta görs när det har gått för långt, visar en kartläggning som Socialstyrelsen publicerade i våras.
Därför borde Strömstadsdebatten inte handla om ifall kommunen har gjort rätt eller vilka böcker unga mår bra av att läsa. Det vi verkligen bör oroa oss för är alla anmälningar som kommer in för sent eller aldrig blir av kring barn som far illa på riktigt.
Läs mer:
Susanne Nyström: Vad i hela friden håller Simona Mohamsson på med?
Susanne Nyström: När någon säger internatkultur hör jag varningsklockorna ringa