Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Ungdomsbok
Marion Brunet
”Ilos – den nionde tsunamin”
Övers. Marianne Tufvesson
Gilla Böcker, från 15 år
Katastrofen har en framskjuten plats i den franska författaren Marion Brunets litterära universum. Och hon kastar verkligen sina läsare rakt in i den. ”Grått hav”, hennes första roman att översättas till svenska sedan hon tilldelats Astrid Lindgren Memorial Award 2025, inleddes med att lik flöt upp till ytan under vad som skulle bli en drömsemester. I ”Ilos” från i våras tvingas den tillfångatagna fridykaren Nolane se på medan hennes älskade bror Gal drunknar. Även uppföljaren ”Ilos – den nionde tsunamin” rivstartar med en öppningsscen av bibliska mått. I den andra delen av Brunets thrillerartade framtidsdystopi är en synnerligen kraftig tsunami på väg att drabba den franska kuststaden Marseille. Den handlingskraftiga Nolane, hennes flickvän Bonnie och deras vänner Enok, Nina, Adelis, Yasmina och Ulysses måste raskt försöka sätta sig i säkerhet.
Medan Nolane och Bonnie hoppar på ett tåg till Paris, för att försöka dechiffrera den mystiska kristallen som de hittade i den första boken, så lämnas de övriga kvar i ett inferno av skadade, eller drunknade kroppar.
Skickligt korsklipper Brunet mellan sina karaktärer. Året är 2052. Det är sent på jorden och alla bär de på förluster, minnen av övergrepp eller sorg efter att ha förlorat sina närstående. Samtidigt måste ungdomarna navigera – och överleva – i en grym verklighet, där vuxenvärlden till stor del redan svikit dem. I Paris är regnet giftigt, i det översvämningsdrabbade Marseille är extremhettan obönhörlig. Samhället styrs av några få ultrarika som lever i överflöd. Resten är utblottade, utlämnade till ett korrupt system av skrupelfria politiker, kriminella företagsledare och hälare.
Det är nattsvart, men ändå inte. Marion Brunet låter ljuset komma inifrån sina karaktärer. Nolanes febriga kärlek till Bonnie, Adelis omsorg för sin lillasyster Nina, Yasmina och Ulysses rörande vänskap gestaltas varsamt, trots det höga berättartempot.
Ibland går det lite väl fort. Betydelsebärande scener hastas förbi, allt medan språket och karaktärsteckningarna tenderar att kantra i övertydlighet. Resultatet är ändå en spännande bladvändare, om vilka vi blir (eller vill vara) när krisen kommer. Bit för bit kommer ungdomarna närmare sanningen om det mystiska Ilos-projektet. Det vankas uppror.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning