Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det står fars dag i kalendern. Jag känner en instinktiv lust att radera firandet. Jag har ju ingen pappa längre. Han dog i cancer 2015, bara 67 år gammal. Fick knappt tid att njuta av pensionärslivet efter ett hårt arbetsliv som snickare.
Men pekfingret blir hängande ovanför tangenterna. Går det ens att radera bemärkelsedagar? Hur är det med helgdagar som annandag jul och midsommarafton?
Min papparelation var en känslomässig bergochdalbana och allt annat än smärtfri. När han dog kände jag mer lättnad än sorg. Inte bara av omsorg om honom, för att han var så sjuk på slutet, utan också om mig själv, för allt magont han gav mig medan han levde. Våra möten slutade alldeles för ofta med bråk.
Under ett par år hade vi ingen kontakt alls och när jag väl tog upp relationen var den skör som en silkestråd. Vid det här laget hade vi ändå förstått att vårda familjetråden väl, om vi nu ville ha en relation.
Vi tassade försiktigt som katter runt alla minor för att undvika en detonation.
Omsorgen innebar att vi pratade mer om hur man bygger en altan, byter däck på bilen och bakar bullar med en sockerhalt anpassad för diabetessjuka. Praktiska och ofarliga ämnen, sådant som pappa var bra på.
Politikdiskussioner däremot lämnade vi därhän eftersom det var ett potent konfliktområde. Pappas drickande var också en definitiv no go zone. Vi tassade försiktigt som katter runt alla minor för att undvika en detonation som riskerade den bräckliga existensen av en far och en dotter.
Till fars dag brukade jag åka hem med blommor och en klädpresent från NK. Ofta en pikettröja i ett fint märke som han aldrig skulle kosta på sig själv. Eller ens visste existerade. Han blev alltid glad. Både för att jag kom och för presenten. Även om det förstås var väldigt onödigt och dyrt.
Nu är det dags att bli påmind igen. Och nej, det går inte att radera svenska helgdagar ur den digitala kalendern. Hur ska jag fira en far som inte finns annat än i minnet?
Jag vill ta bort fars dag men ha min pappa tillbaka. Hur svår och jobbig han än var att leva med så saknar jag honom jättemycket.
Läs fler kåserier:
Jessicas förra: Min nya hjälte gick lös på vägskylten
Jessica-klassikern (2023): Ska jag tatuera mig eller räcker det att gå till frisören?
Alla DN:s kåserier finns samlade här.