Benjamin Netanyahu har varit övergångs-premiärminister flera gånger förut. Han har i den rollen hållit flera tal till knessets nyinvalda parlamentariker, under den högtidliga nyöppningen av det israeliska parlamentet. Det finns en praxis för detta tal: Det handlar om att hylla Israels demokrati och önska välgång och styrka inför kommande mandatperiod.
När Netanyahu på tisdagen ställde sig i talarstolen hade han en annan agenda. Han ville tvinga de judiska partierna i oppositionen att gå samman med honom.
I 21 minuter pratade han om hur Israel kommer att förstöras inifrån, om Gadi Eisenkot – som fått i uppdrag att bilda regering – inte passar sig. För araberna.
Det är ofta slamrigt och stökigt i knesset. Politiker skriker, protesterar och slängs ut, men det brukar hänga ihop med debatter, inte med invigningstal. Flera ledamöter marscherade på tisdagen ut i protest mot det ”Bibi” hade att säga, om såväl saker han hävdade att arabiska företrädare hade sagt för 15 år sedan, som om att valet var ”stulet”.
Den enda skillnaden mellan de två arabiska partigrupperna, hävdade Netanyahu, är att de inte är överens om vilken slags stat som ska upprättas på ”den judiska statens ruiner”.
– En islamistisk stat efter förebild av Muslimska brödraskapet, likt Hamas i Gaza, eller en nationalistisk palestinsk stat efter förebild av Fatah. På en punkt är de dock överens: Israel, som en judisk stat, har ingen rätt att existera, sa Netanyahu.
Mansour Abbas från det arabiska partiet Ra’am sa efteråt att han var ”förbluffad över att premiärministern utnyttjar ett statligt evenemang till att ljuga, hetsa och sprida anklagelser mot de arabiska partierna”.
– Vi är laglydiga medborgare i Israel. Vi vill inte upprätta en islamistisk stat eller en arabisk stat. Det är här staten Israel grundades; vi definierar oss själva som medborgare i staten Israel.
Netanyahu har i åratal varit van vid att kunna säga vad han vill, utan repressalier. Men det är nya tider nu.
Det är bara sex år sedan Netanyahu själv samarbetade med Mansour Abbas, men det tycks han ha förträngt. Precis som han helt har glömt att han under flera år drev igenom en policy kring att föra över resurser från Qatar till Hamas-styrda Gaza och att flera av hans närmaste medarbetare utreds för mutor till just Qatar.
Samma land som den avgående premiärministern i sitt tal anklagade för att ligga bakom de arabiska partiernas enorma framgångar i valet.
Då blev han dock avbruten – av Naftali Bennett, partiledare för oppositionen men också mannen som har beskrivit sig själv som ”mer höger än Netanyahu”.
– Hur blir det med en kommission för att utreda 7 oktober? Hur är det med dina qatariska rådgivare? vrålade han från åhörarbänken.
Netanyahu gick vidare till att rikta sig till de ultraortodoxa partierna, vars kärnfrågor han har duckat de senaste fyra åren, men då var det inte så många som lyssnade längre. Det bråkades i publiken, det var Bennett mot Netanyahus fru Sara och det var extremisten Itamar Ben-Gvir som skrek om hur många arabiska politiker gick ut i protest mot den israeliska nationalsången.
Agerandet har även medier som är vänligt inställda till de arabiska partierna för övrigt beskrivit som ”otaktiskt”, även om protesten handlar om en strof i sången som innehåller orden ”en judisk själ”.
Netanyahu har i åratal varit van vid att kunna säga vad han vill, utan repressalier. Men det är nya tider nu. Efter hans uppträdande i knesset meddelade Eisenkot att hans parti ställer in ett planerat möte med Netanyahus Likud.
– Netanyahu gick till attack mot Israels medborgare i kväll, vilket var ännu en sorglig påminnelse till vem som än fortfarande behöver bevis: Netanyahu vill inte ha enighet, sa Eisenkot på tisdagskvällen.
Fakta.Valet i Israel
● Benjamin Netanyahus block, bestående av den tidigare regeringskoalitionen blev störst i valet den 27 oktober, strax före Gadi Eisenkots oppositionsblock, men förlorade egen majoritet. Netanyahus parti Likud förblir det största i landet, trots att de tappade flera mandat.
● De två arabiska partigrupperna dubblade nästan sitt stöd och gick från 10 till 19 mandat i knesset. Det krävs 61 mandat för majoritet och Eisenkot har fått 67 bakom sig – men bland dessa mandat finns det olika låsningar, likt i den svenska regeringsbildningsprocessen.
Läs mer:
”Vi flyger drake – för vi har inget annat kvar”
Nathan Shachar: Eisenkots svåra väg till att ta makten från Netanyahu