Utgångsläget är detsamma som det varit sedan valresultatet fastställdes den 17 september. De fyra partier som gick till val med Magdalena Andersson som önskad statsminister samlar en majoritet bestående av 176 mandat i riksdagen. De partier som var Ulf Kristerssons regeringsunderlag i fyra år har tillsammans blott 173 ledamöter.
Med de styrkeförhållandena kunde vägen till en ny regering tyckas utstakad. Röda linjer och oväntade utspel har dock skapat både blockeringar och nya öppningar. Här är DN:s guide till spelplanen så som den ser ut 59 dagar efter valet.
Den borgerliga alliansens återuppståndelse?
Den har länge verkat död och begraven, men Jimmie Åkesson av alla människor tyckte plötsligt att det var dags att blåsa liv i den borgerliga kvartetten. På en presskonferens i hemstaden Sölvesborg fredagen den 6 november deklarerade SD-ledaren att han var beredd att släppa fram Ulf Kristersson som statsminister i en regering bestående av M, KD, L – och dessutom C.
Åkesson ställde inga villkor för sitt stöd men markerade samtidigt att SD skulle gå i ”full opposition” i samma stund som en sådan regering tillträder.
– You are on your own, som SD-ledaren uttryckte det.
En av poängerna med utspelet är att sätta press på Centerpartiet, som i valrörelsen sade bestämt nej till regeringssamarbete med SD. Men kanske kan C lockas över om SD varken har ministerposter eller kräver något politiskt avtal? Åkesson ser en ny version av den borgerliga alliansen som ett mindre dåligt alternativ än en S-regering.
Ulf Kristersson (M) konstaterade genast att det sonderingsuppdrag han har just nu plötsligt tedde sig något mindre omöjligt. Och C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist avfärdade inte möjligheten. Hon vill ha närmare besked från Kristersson om hur han tänker sig att hantera en sådan konstellation.
Haken är att en borgerlig fyrpartiregering skulle vara beroende av SD i varje omröstning där S, V och MP gör gemensam sak. Den rödgröna trion samlar nämligen 151 mandat mot 136 för de borgerliga. Åkesson blir vågmästare. Kristersson riskerar att hamna i ett budgetkaos. Och hur rimmar det med C:s röda linjer?
Andersson portar Dadgostar
För att förebygga Centerns eventuella sidbyte satte Magdalena Andersson ner foten två dagar efter Åkessons besked. Hon portar V från sin regering men välkomnar C och MP. Samtidigt har hon utlovat inflytande för V på andra sätt: genom ett avtal om den politik som ska föras och inflytande över beslutsprocesserna, till exempel genom tjänstemän i Regeringskansliet.
– Deras väljare ska naturligtvis också räknas, sade S-ledaren när hon lämnade sitt besked.
Därmed anpassar hon sig till C, som hittills sagt benhårt nej till att släppa in V i regeringen. Anderssons bedömning är att V:s krav på inflytande kan mötas med annat än ministerposter, medan hon ser C:s position som mer orubbligt ideologisk.
Den avgörande svagheten är att V än så länge inte har släppt sitt krav på ministerposter. Även MP är negativa till den här lösningen. De vill ha en handlingskraftig majoritetsregering vilket kräver fyra partier.
Den rödgröna kvartetten
Om Magdalena Andersson ska kunna bli statsminister behöver hon mandaten från alla fyra partierna S, V, C och MP. Det ger tyngd åt kraven från V, och även MP, att hela kvartetten ska dela på ministerposterna.
Vänsterpartiet har gjort detta till en helt central fråga. Nooshi Dadgostars stora projekt under flera år har varit att förbereda partiet för att kunna ta klivet in i en regering för första gången sedan grundandet 1917. Vänsterpartisterna är trötta på att vara stödparti till S, de vill delta fullt ut som en jämlike. Dessutom litar de inte på att S fullföljer överenskommen politik om V inte säkrar inflytande även över detaljerna.
Miljöpartiet vill också ha den här lösningen. För dem spelar erfarenheterna från de kaotiska åren som minoritetsregering 2014–2022 in. Dessutom anser de att en effektiv klimatpolitik kräver en handlingskraftig majoritet.
Lösningen med fyra partier har även funnits på Magdalena Anderssons ritbord, men nu är hennes bedömning att det inte är en framkomlig väg.
Finns det jokrar i leken?
Teoretiskt kan alla möjliga lösningar tänkas. En variant som har diskuterats är S, V och MP i regeringen, kombinerat med ett samarbetsavtal med C. Och C har inte helt gett upp hoppet om vad de kallar en mittenlösning (S+C+MP+KD+L), trots att det förslaget redan har röstats ner i riksdagen.
Det händer nu
■ Fredagen den 13 november vill C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist ha besked från både Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) om hur de vill regera tillsammans med Centern.
■ Tisdag den 17 november ska Ulf Kristersson rapportera till talmannen hur det har gått med hans sonderingsuppdrag.
■ Därefter kan talman Anderas Norlén bestämma sig för att låta riksdagen rösta om Ulf Kristersson som statsministerkandidat. Han kan också låta bli och istället ge Magdalena Andersson ett nytt sonderingsuppdrag.
■ Hittills har riksdagen haft två statsministeromröstningar. Både Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Ringqvist har röstats ner.
■ Därmed återstår två omröstningar. Blir det nej även i den fjärde väntar extra val.