Längs trottoaren i Riga kommer en lång och kraftig man gående, klädd i mörk kostym och trenchcoat. Rysslands före detta premiärminister Michail Kasianov. Ensam och utan livvakter promenerar han gatan fram i Lettlands huvudstad.
I Moskva var det en omöjlighet. Där blev han förföljd av Putins ungdomsorganisationer. Hotades till livet och fick grön färg och tårtor slängda i ansiktet.
– Då hade jag livvakter. Dem fick jag betala för själv fast jag som före detta premiärminister hade rätt till statliga livvakter. Här i ett fritt land behövs de inte, säger Michail Kasianov.
Riga är hans hem sedan 2022. Kasianov, som ledde ryska regeringen 2000-2004, var den sista ryska premiärminister som fungerade enligt konstitutionens riktlinjer.
Några år före hans tillträde hade den ryska ekonomin kraschat. Det var år 1998, katastrofåret då bankerna kollapsade och miljoner ryssar förlorade sina besparingar. Återhämtningen gick häpnadsväckande snabbt, tack vare det stigande oljepriset. Men också tack vare Kasianovs reformer.
Införandet av plattskatt på 13 procent fick skatteinbetalningarna att skjuta i höjden. Jordreformen ledde till att Ryssland blev världens största exportör av spannmål. Under Kasianovs tid som premiärminister växte den ryska ekonomin med nästan 40 procent.
Kasianov hade erfarenhet av att ordna upp katastrofer. Under slutet av 1990-talet var han först vice finansminister och därefter finansminister. Han flög i skytteltrafik över världen och lyckats övertala internationella kreditorer att efterskänka en stor del av den gamla sovjetiska statsskulden. Därefter förhandlade han framgångsrikt med Londonklubben (en informell grupp privata affärsbanker) om att omstrukturera det som fanns kvar. År 2000 utsågs den brittiska finanstidningen Euromoney honom till den bästa finansministern i Central- och Östeuropa. Samma år utnämndes han till premiärminister, av Rysslands nya och då ganska okända president, Vladimir Putin.
– På den tiden visste Putin inte riktigt hur man leder ett land. Han hade ju bara varit vice borgmästare i Sankt Petersburg. Så alla frågor beträffande ekonomin och övrigt fick jag besluta om själv, säger Kasianov.
Med några undantag.
– Putin sade genast från början: Du har fria händer, så länge du inte kommer in på min tomt.
”Putins tomt” betydde säkerhetsstrukturerna och guvernörerna. På den tiden valdes de ryska guvernörerna av folket, de var självständiga och en maktfaktor att räkna med.
Ryssland var ett land med öppen debatt och mångpartisystem. I duman hörde våldsamma diskussioner till vardagen. Också inom regeringen var konflikter vanliga.
– Vi hade ständiga diskussioner hur reformerna skulle genomföras och vilka skatter vi skulle införa. Det kunde gå hett till. Ibland höll vi på till långt in på natten. Dessutom hade vi ingen majoritet i duman, så inför varje beslut var jag tvungen att förhandla med olika partier för att få igenom dem. Jag samarbetade ofta med Boris Nemtsovs Högerunionen.
Nemtsov och Kasianov blev vänner. De skulle senare kroka arm i oppositionens kamp mot valfusket. Enligt Kasianov hade Ryssland två politiker som kunde få folk ut på gatan för att protestera: Boris Nemtsov och Aleksej Navalnyj.
Båda är nu döda.
Nemtsov och Navalnyj var temperamentsfulla, bångstyriga och karismatiska. Kasianov är annorlunda; en klassisk ämbetsman, kontrollerad och behärskad.
Däremot inte konflikträdd. Bråk skulle så småningom uppstå mellan Putin och honom, och det började med Ukraina.
– År 2000 förhandlade jag med premiärminister Viktor Jusjtjenko om Ukrainas obetalda gasräkningar. Jag omstrukturerade skulderna och gav dem en avbetalningsplan på tio år, i utbyte mot att de erkände att de hade stulit gas.
”Putin kunde inte förstå varför jag förhandlade med Ukraina som ett jämlikt land”
Frågan kunde alltså avföras från dagordningen. Det gjorde presidenten missnöjd. Han ville behålla möjligheten att ha tummen i ögat på Ukraina.
– Varför gjorde du det där? Vi hade ett bra instrument, sade Putin till mig.
Dessutom hade Kasianov avskaffat tulltariffer för ukrainska varor till Ryssland, något som Putin också ogillade.
– Jag visste att många ryssar behövde de billiga matvarorna som kom från Ukraina. Men Putin kunde inte förstå varför jag förhandlade med Ukraina som ett jämlikt land. Han ansåg att de skulle behandlas som en sovjetstat.
I dag styrs Ryssland på många plan informellt. Den nuvarande ryska premiärministern, Michail Misjustin, har en enda uppgift: Att genomföra Putins beslut. Det finns inga självständiga institutioner, allt handlar om vad Putin vill.
Eftersom Putin inte kan ge instruktioner om allt blir landet dysfunktionellt. Ministrar och tjänstemän gör allt för att visa lojalitet, men måste ofta gissa sig till hur de ska göra Putin nöjd.
Inte heller i början av 2000-talet var Ryssland någon fullfjädrad demokrati, säger Kasianov. Men det fanns hopp.
– Jag kan helt ärligt säga att Ryssland aldrig har varit en demokrati. Vi höll på att bygga upp de demokratiska institutionerna. Vi blev inte klara, men fundamenten fanns. Putin förstörde dem.
Systemet var rörigt och det var möjligt att göra saker bakom ryggen på varandra. Detta blev Kasianov varse år 2003, då Ukrainas dåvarande premiärminister Viktor Janukovytj ringde honom och utropade:
– Michail Michajlovitj, vad ska det här betyda?!
(Kasianovs fadersnamn är Michajlovitj. På ryska är det en artighetsform att kalla en person vid namn och fadersnamn.)
Det visade sig att Putin i hemlighet hade gett order om att bygga en vägbank från ryska fastlandet till den ukrainska ön Tuzla. Den ligger i Kertjsundet mellan Ryssland och Ukraina. Bygget av landtungan närmade sig Tuzla och Ukraina hotade med att öppna eld.
– Jag ringde den lokala guvernören och sade: Vad håller ni på med? Lägg omedelbart ner bygget! Han svarade: Vi har fått order av presidenten.
Därefter blev Kasianov uppringd av Ukrainas president Leonid Kutjma. Han befann sig i Latinamerika – Putin hade passat på att inleda bygget när Kutjma var bortrest.
– Jag lovade Kutjma att de här dumheterna skulle upphöra. Till Putin sade jag att vi inte kan hålla på så här inför hela världen.
Bygget lades ner.
Incidenten var en antydning om vad som komma skulle.
– Den här historien är bara ett exempel på hur Putin förhåller sig till före detta sovjetländer. Han anser att vanliga rättsprinciper inte gäller dem.
Ett år senare skulle den riktiga urladdningen ske mellan Putin och Kasianov. I januari 2004 förhandlade Ryssland och Belarus om att förlänga gaskontrakt. Lukasjenko drog ut på förhandlingarna.
– I början av februari sade Putin att nu ska Lukajsenko straffas. Följande morgon blev jag uppringd först av Polens, därefter av Lettlands premiärminister och sedan av guvernören i Kaliningrad. Alla sade att det inte längre kom någon gas ur rören.
Samma dag träffade Kasianov Putin på ett möte med regeringen.
– Jag sade till Putin att man inte kan stänga av gasen när det är minus 25 grader i Minsk. Putin svarade: Lukasjenko respekterar mig inte. Vi höjde båda tonläget och till sist stod vi där och skrek åt varandra. Ministrarna såg ut att vilja gömma sig under bordet.
Kasianov skrattar hjärtligt åt minnet. Men för Putin var det droppen. Följande dag upplöste han regeringen och i mars valdes han om till president. Det var det sista presidentvalet i Ryssland som kunde anses vara någorlunda fritt.
”Putin begrep inte hur ryska centralbanken fungerade”
Trots att Kasianov öppet hade trotsat Putin fortsatte presidenten att då och då fråga honom om råd. I ett halvår kallades Kasianov ca en gång i månaden till Kreml.
– Putin begrep inte hur ryska centralbanken fungerade. Jag sade att han skulle skaffa sig en premiärminister som skötte relationerna till centralbanken, på samma sätt som jag tidigare hade gjort. Då svarade Putin: Jag är min egen premiärminister.
Kasianov rådde Putin att framför allt satsa på låg inflation.
– Jag föreslog att han skulle ge centralbanken en huvuduppgift: Hålla koll på inflationen. Sedan dess gör ryska centralbanken inget annat. Vilket är helt rätt!
Trots att presidenten rådfrågade Kasianov betraktade han samtidigt sin före detta premiärminister som ett hot. Och varnade honom.
– Han sade: Om du går med i oppositionen kommer jag att krossa dig.
Men det var precis vad den före detta premiärministern gjorde. Han ställde upp i presidentvalet 2008. Kasianovs anhängare samlade in 2,5 miljoner namnunderskrifter för att han skulle få registrera sig som kandidat, men valmyndigheterna diskvalificerade hans ansökan.
”Min bostad och en stor del av min egendom blev kvar i Ryssland. De tog allt”
Trakasserierna mot Kasianov tilltog. Han skaffade en bostad i Lettland och överförde en del av sina tillgångar dit. Några månader efter den ryska invasionen av Ukraina 2022 flyttade han till Riga.
– Min bostad och en stor del av min egendom blev kvar i Ryssland. De tog allt, säger han.
Trots allt han förlorat är Kasianov varken knäckt eller pessimistisk. Han tror på att kriget tar slut. Men det kommer inte att gå snabbt.
– Ryska ekonomin fungerar fortfarande, Putin får ihop budgeten. Ekonomin är visserligen på randen till recession, men kriget i Iran har drivit upp oljepriserna. Det räddar honom. Så under de närmaste månaderna kommer han inte att var intresserad av att förhandla.
Vad borde västvärlden göra i den här situationen?
– Sätta busen på plats. Ge Ukraina de 90 miljarder euro man lovat och leverera vapen. Och framför allt: Inte vara rädda för Putin. Han vill att västvärlden ska tro att han är en psykopat. I själva verket är han bara en kalkylerande cyniker. Tro inte på hoten om att han tänker använda kärnvapen.
Enligt Kasianov behöver en seger för Ukraina inte betyda att de får tillbaka alla territorier.
– Det räcker med att kriget tar slut och hela världen säger: Putin har förlorat. Sedan blir det fredsförhandlingar och de kan ta år.
Kasianov är övertygad om att de flesta i Ryssland vill ha slut på kriget. Detta oavsett vad opinionsmätningarna säger.
– Jag skulle säga så här: Under 30 procent av ryssarna stöder aktivt Putin och kriget. Kring 30 procent är aktivt mot kriget. Medan den största gruppen, 30-40 procent, bara vill ha slut på kriget, på vilka villkor som helst. De flesta ryssar struntar i Donbass och Krim.
Michail Kasianov
Född: 8 december 1957 i Solntsevo utanför Moskva (68 år)
Bakgrund: Kasianovs mor var ledande tjänsteman på det statliga byggbolaget Glavmosstroj. Fadern var matematiklärare. Kasianov utbildade sig till ingenjör.
1981 anställdes vid myndigheten Gosplan, där han också vidareutbildade sig i ekonomi.
1990–1995 ledande tjänsteman vid ekonomiministeriet. Jobbade bl.a. under reformatören Jegor Gajdar.
1995–1999 Vice finansminister
1998 Kasianov ordförande för arbetsgruppen som skulle omstrukturera statsskulden efter finanskraschen.
1999–2000 Finansminister
2000–2004 Premiärminister
2006 Grundade partiet Folkdemokratiska alliansen.
2010 Grundade Folkets frihetsparti (Parnas) tillsammans med Boris Nemtsov, Vladimir Ryzjkov och Vladimir Milov. Efter mordet på Nemtsov 2015 lade Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov ut en bild på Kasianov i sina sociala medier. På bilden var han mål för ett gevärskikarsikte.
2022 Lämnade Ryssland och flyttade till Riga. Blev medlem i ryska Antikrigskommittén.
2023 Fick stämpeln utländsk agent i Ryssland.
Läs fler texter av Anna-Lena Laurén:
Roman Badanin: ”Putin är ingen ond själ – han beter sig som vilken rysk tjänsteman som helst”