Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sent på söndagskvällen kom Centerns besked om att de föredrar den sidan av politiken som de gått till val på och i månader innan valdagen lovat väljarna. Spekulationer utbröt i princip överallt, exakt samtidigt, för att nästan omedelbart sjunka tillbaka i konstaterandet att vi nu tycks vara tillbaka på ruta ett.
Det var besked som hette duga.
Allt var packat och klart i SVT:s ”Agenda” redan kring sisådär 21.33, efter det att först Centerns Rickard Nordin markerat att partiets röda linjer gentemot både SD och Vänsterpartiet ligger fast, och därefter Ida Gabrielsson konstaterat att hennes partis krav på ministerposter är orubbligt.
För att tala med Michael Corleone i ”Gudfadern”: ”Just when you thought you were out, they pull you back in.”
När dessutom i stort sett alla Camilla Kvartofts frågor (hon var för övrigt bra) inleds med ett ”Om” så vet man ju också vad klockan är slagen. Ingenting kommer bli sagt, inga konkreta besked kommer lämnas.
Alla vänder sig om och sneglar på varandra i studion: Vem kommer att ha dumstruten på sig när programmet är slut?
När jag växte upp brukade vi flitigt citera imitatören Bosse Parnevik
I just det ärendet kan jag själv lämna ett klart besked: Dumstruten får svenska folket fortsätta att bära. Särskilt den majoritet som trodde att de röstat på ett nytt regeringsalternativ. Tji fick ni.
Strax före ”Agenda” lät sig Elisabeth Thand Ringqvist intervjuas i ”Dagens eko” om beskedet att de nu gjort sitt val mellan Magdalenas och Ulfs olika extraerbjudanden. Det mest uppseendeväckande med den intervjun var annars att hon påstod att hon såg Centerns kohandlande som ”nydanande” i svensk politik.
Svaret på det är väl ändå: Knappast.
När jag växte upp brukade vi flitigt citera imitatören Bosse Parnevik, när han drev gäck med både gamle Centerledaren Gunnar Hedlund och senare även den nye partiledaren Thorbjörn Fälldin.
På bred norrländska deklamerade Parnevik: ”Vi inom Centerpartiet har alltid velat, och kommer alltid att vela.”
De politiska traditionerna lever uppenbarligen vidare – liksom den politiska satiren. ”Frågan är vilket som är roligast? Skämtbiten eller verkligheten? Vad tycker ni?
Visst hade det rent krasst varit spännande att se hur väljarna eventuellt straffar de politiker och partier som de anser vägrat ta ansvar
Regeringsbildningen 2018 tog 134 dagar, och dit är det ju ändå rätt långt. Vi fick se Stefan Löfven vald till statsminister först den 18 januari 2019. Det tidigare rekordet för en regeringsbildning var 25 (!!) dagar, efter valet 1979.
Forskningen visade efter 2019 att förtroendet mellan väljare och politiker fick sig en rejäl knäck. Frågan är väl hur vi väljare reagerar efter årets cirkusliknande politiska såpa.
Jag vill ta ställning varken för eller emot ett extra val (vad är det förresten för fel på gamla fina ”nyval”?), men visst hade det rent krasst varit spännande att se hur väljarna eventuellt straffar de politiker och partier som de anser vägrat ta ansvar. Och brutit löften på ett brutalt sätt.
Kritiken har varit massiv i medierna, ändå tycker jag att såväl SVT och TV4 som tidningar och radio har misslyckats rätt kapitalt i att spegla just väljarnas missnöje med rådande läge.
Just nu saknar jag till och med gamle Siewert. Kom tillbaka, allt är förlåtet!
Det duger inte, räcker inte, förslår inte att bara ge sig ner på köpcentret Fältöversten (granne med tv-huset) eller till centralstationen i Stockholm för några sladdriga, slappa enkäter på stan. I sådana här lägen saknar man den gamla sortens debattprogram från Göteborg där politiker och makthavare i alla fall ibland konfronterades med ilskna representanter för så kallat ”vanligt folk”.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt – just nu saknar jag både debattprogrammen och programledare som Robert Aschberg, Lennart Persson, Belinda Olsson, Janne Josefsson, till och med gamle Siewert. Kom tillbaka, allt är förlåtet!
Läs fler krönikor och andra texter av Johan Croneman, till exempel: Hur kan SVT ha missat att det snackades sex före 1988

