Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Ulf Kristersson ser fortfarande en möjlighet att få med sig Centerpartiet i en borgerlig minoritetspartiregering. Det var hans budskap till talmannen på tisdagen. Därför begärde han och fick en respit. Först om en vecka ska M-ledaren slutrapportera sitt sonderingsuppdrag.
Sitt eget erbjudande till Centerpartiet beskrev han som mer eller mindre komplett. Däremot ”respekterar” han att C behöver tid för att utröna om Magdalena Anderssons alternativ verkligen är ett ”totalpaket”. Eller är en trepartiregering med S, C och MP bara ett tomt löfte som V inte kommer att acceptera? I så fall står högerdörren vidöppen för C.
Den avgörande frågan är hur en minoritetsregering med SD som vågmästare kan förenas med den skarpa röda linje som C har dragit mot Jimmie Åkessons parti. På pressträffen utvecklade Ulf Kristersson ganska detaljerat hur han vill hantera minoritetsregerandet och hur han har beskrivit det för Elisabeth Thand Ringqvist.
Det skulle enligt honom inte handla om ett samarbete med SD utan om ett samarbete med riksdagen. Hans regering skulle med ödmjukhet och samarbetsvilja komma till utskotten för att lyssna och diskutera med alla partier vilka förslag som skulle kunna samla en majoritet. Kristersson refererade till den danska metodiken att söka stöd hos olika partier i olika frågor.
Här kan det vara på sin plats att påminna om vad en moderat höjdare sade vid en bardisk i Visby sommaren 2022. Samtalet handlade om hur M-ledningen hade fått med sig partifolket och de egna väljarna på att samarbeta med SD – som man länge avfärdat som oseriösa högerpopulister.
Det hade lyckats tack vare ”salamistrategin”, enligt M-toppen i baren. Det ska vara tunna skivor när man serverar salami, förklarade hen. Stora bitar blir för mäktigt. Samma sak gällde strategiska kursändringar i politiken.
Det Ulf Kristersson gör nu är att servera Elisabeth Thand Ringqvist ett SD-samarbete i tunna skivor. Inget avtal á la Tidö. Inget formellt budgetsamarbete. Men samtal i utskotten måste man väl ändå kunna föra med alla partier?
Metodiken kan ifrågasättas. För det första har S sagt blankt nej till samarbete med en regering som har kommit till med hjälp av SD:s mandat. Och så snart de rödgröna går samman kan Jimmie Åkesson utnyttja sin vågmästarroll. Det gäller även budgeten.
Även om Ulf Kristersson förlorar dragkampen om Centern den här gången så är han ändå ett slags vinnare. Att Thand Ringqvist alls kunde tänka sig att prova hur ett SD-samarbete skulle smaka är i sig en framgång för honom.
Ett regeringsalternativ som skulle vara utlämnat till Jimmie Åkessons gottfinnande tillmättes av C-ledaren samma vikt som ett samarbete med Socialdemokraterna. De två erbjudandena bedömdes i samma omfattande interna process.
Bägge varianterna provsmakades.
Även om det inte blir SD-samarbete den här gången har salamistrategin redan påverkat centerpartisterna. Nästa gång kommer smaken inte att vara lika främmande.
Det Ulf Kristersson åstadkommit ska inte mätas mot var han befann sig när han fick sitt sonderingsuppdrag. Den relevanta mätpunkten är hösten 2018, när Centern, och då även Liberalerna, röstade ner M-ledaren i en statsministeromröstning.
Händelsen var traumatisk för alla inblandade. För moderater var det en oerhörd sak att borgerliga partier röstade ner en borgerlig statsministerkandidat. För centerpartisterna var det ett ödesmättat existentiellt val att säga nej till ett regeringsalternativ som vilade på SD:s stöd.
Åtta år senare är tonläget ett helt annat. Ett regeringsalternativ med SD som vågmästare beskriver Elisabeth Thand Ringqvist som ”seriöst och genomarbetat”. Samtalen med Kristersson om detta har varit ”konstruktiva och förtroendefulla”.
Det kanske inte går nu, men Moderaterna kan med ny tillförsikt jobba vidare på att förverkliga sin dröm om en ”icke-socialistisk majoritet”.
En skiva i taget.
Läs mer:
Så byggdes den osynliga alliansen – från köttbullar till salami
Talmannen vill ha en ny regering före jul

