Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I slutet av 2000-talet bedrev vi klubbverksamhet på söndagar. Det var en ambulerande verksamhet som ägde rum hemma hos oss eller hos några av våra vänner. Idén var enkel. De som ville lagade mat och bjöd hem övriga på söndagsmiddag. Som gäst tog man med sig vin.
Tanken var att man lagade ett långkok, en gryta eller en stek. En rejäl kastrull med något värmande som kunde förlänga veckan ytterligare några timmar innan det var dags att möta måndagen igen. Söndagsmiddagarna var mest aktiva under höst och vinter, vilket avspeglade sig i rätterna som lagades.
Jag minns tydligt hur jag betade av recept för recept i Jens Linders klassiska bok ”Långkok”. Till de mest tummade sidorna i boken hör dillkött, oxsvanssoppa och lammgryta med mynta. Men också sidorna med förslag på innertemperaturer och tips på tillbehör som gravy, potatisgratäng och gräddstuvad spenat är flitigt besökta.
Den ursprungliga idén om en enda stor kastrull mitt på bordet var snart ett minne blott
För mig kom söndagsmiddagarna att handla lika mycket om vin. Jag hade precis börjat plugga till sommelier och tog självmant på mig ansvaret för att vinerna skulle passa med maten. Jag tipsade mina vänner om vad som skulle kunna funka, samtidigt som jag försökte få ihop en kul blandning för en lång sittning. Någon kunde få uppdraget att ta med sig bubbel som fördrink, någon annan ett fruktdrivet rött till grytan medan jag själv täckte upp för en äppelpaj till efterrätt.
Som du hör blev de enkla söndagsmiddagarna allt mer avancerade, och den ursprungliga idén om en enda stor kastrull mitt på bordet var snart ett minne blott. Men känslan – att tillbringa en söndagskväll runt ett dukat bord med nära vänner och familj – den fanns kvar. För mig var det lika härligt att bli bortbjuden som att bjuda hem. Samtalen, musiken, doften, smakerna. Här kunde allt diskuteras. Nya relationer, gammalt groll. Skvaller, karriärer och politik. Och mitt i allt detta kunde jag i smyg öva mina färdigheter som sommelierstudent.
Hade det inte varit för söndagsmiddagarna vet jag faktiskt inte hur det hade gått. Jag hade sannolikt inte förstått varför boeuf bourguignon passar bättre med bordeaux än bourgogne. Bara en sån sak.
Läs mer: Bästa vintipsen till en klassisk söndagsmiddag
Vill du ha flera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!