Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
På valnatten 1976 vinner Socialdemokraterna, men Olof Palme gör det sämsta valet för partiet på mer än 40 år. Och efter valvakan möter han journalister utanför radhuset i Vällingby, där han önskar dem ett vänligt ”godnatt”. När han är på väg mot dörren vänder han sig om: Han vill att de ska sluta filma. Det är dags att ta fram nyckeln från gömstället i trädgården, förklarar han.
I efterhand framstår scenen, som visas i dokumentärserien ”Palme”, häpnadsväckande i sin totala naivitet. Att någon skulle vara lika oförsiktig i dag – när Sverige fått uppleva hur fruktansvärt illa det kan sluta – framstår som otänkbart.
Eller snarare: framstod. Fram till dess att man tog del av Aftonbladets granskning av statsministerparets privata herrgård.
Den visar inte bara att statsministerparet har omfattande svårigheter att hålla isär sin offentliga position med sina privata intressen: Herrgården Vängården Fållökna, som de köpt tillsammans med en vän, används både som privat bostad och som plats för den stiftelse som Birgitta Ed och vännen har startat. Och stiftelsen har, visar reportern Lisa Röstlund nu, bjudit in till arbetsdagar för volontärer – som i utbyte mot att jobba gratis för att rusta upp deras fastighet utlovas ”ett bra nätverk”. Stiftelsen har hållit möten i Sagerska palatset.
”Är du Lisa?” undrar Säpos vakter, som sitter i skuggan under ett träd när hon traskar in på gården.
Aftonbladets reporter anmäler sig som volontär – och sex dagar senare promenerar hon in i statsministerparets herrgård. Det enda hon behöver göra är att skicka ett mejl.
”Är du Lisa?” undrar Säpos vakter, som sitter i skuggan under ett träd när hon traskar in på gården. Mer kontroller än så görs inte av vare sig henne eller den svarta ryggsäck hon bär på.
På plats visar Birgitta Ed upp statsministerparets sovrum. Röstlund vistas sedan i flera minuter ensam på ett av våningsplanen i bostaden. Ed berättar också saker om Säkerhetspolisens arbete som Aftonbladet inte publicerar, då de kan påverka säkerheten.
Och man undrar: Om nu inte statsministerparet är mer försiktiga, varför ingriper inte Säpo? Lärde sig inte Säkerhetspolisen något av avslöjandet om hur deras säkerhetsvakter – genom att bokföra sina löpturer i en offentlig träningsapp – visade var statsministern och andra centrala personer befann sig (DN 19/1)?
Om det tar Aftonbladet sex dagar att ta sig in, vad tar det då för aktörer som vill Sverige – och Kristersson – illa?
Har alla glömt hur illa det kan sluta?
Hur är det ens möjligt att en reporter, bara genom att fingera ett efternamn och ändra sin bild en aning med hjälp av ett AI-verktyg, kan ta sig rakt in i statsministerns mest privata sfär? Om det tar Aftonbladet sex dagar, vad tar det då för aktörer som vill Sverige – och Kristersson – illa?
Olof Palme gömde i alla fall nyckeln under en kruka i trädgården.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Tvärvändningen om Nick Alinia gör SVT-cheferna till åtlöje
Susanne Nyström: Den här skandalen kan Ulf Kristersson inte skratta bort
