Uttalet kvinner är inte dialektalt
Är det ett dialektalt ”missbruk” när många säger -er i stället för det skrivna –or i ord som människor och kvinnor? Det är också många som säger mäd trots att ordet stavas med.
Henrik
Nej, här rör det sig inte om något dialektalt uttal som smugit sig in i standardspråket. Faktum är att uttal som /kvinner/ och /mäd/ är standardsvenskt talspråk med månghundraåriga anor i Sverige. Uttalet /kvinnor/ är ett nyare läsuttal som har uppstått under 1900-talet i takt med att synen på tal- och skriftspråk har förändrats.
I dag är en vanlig åsikt att skriften ska vara rättesnöre för uttalet, men så har det inte varit historiskt. Många tror också att talspråket avviker allt mer från skriften, men egentligen förhåller det sig tvärtom. Det har aldrig varit vanligare än i dag att uttala kvinnor med o-ljud.
Att uttala med med ett e-ljud är från början ett uppländskt/stockholmskt uttal av samma typ som /rev/ för räv. Men eftersom skriftspråket hade e och inte ä i med så har man inte ”korrigerat” vokalen där på samma sätt som i de flesta andra ord. Därför lever uttalet kvar i talspråket i östra Mälardalen, och sprids därifrån genom dessa dialekters traditionellt höga status.
Adam Horn
Ord för äldre är inte etablerat
På norska har vi ordet oldis för en äldre person. Finns det ordet i svenskan?
Øyvind
Ordet oldis är inte särskilt vanligt i svenskan. Jag hittar bara några enstaka belägg, till exempel:
”Det är en solig och fin lördag och efter lunch ska jag ta mig en promenad och om planerna håller ska jag gå och hälsa på en ’oldis’ på Åvallegården” (blogg 2023)
”En annan oldis Alf, som nu har gått bort, har jobbat som lots i hela sitt liv” (Hela Gotland, 2023)
Ordet är alltså inte helt okänt, men man kan inte säga att det är etablerat i svenskan.
Ingrid Olsson
Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet. Har du också en språkfråga? Hitta svaret i Språkrådets frågelåda: frageladan.isof.se
