Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Erbjudandet är mycket generöst. Ändå har jag inte tagit det. Regiontåg åker jag ytterst sällan när jag reser i Tyskland – jag föredrar höghastighetstågen ICE, som inte ingår i Deutschlandticket.
I Berlin använder jag nästan bara cykel. Den är pålitligare än både U- och framför allt S-Bahn, som ofta står stilla. Berlins nätverk av cykelvägar är däremot rent enastående. Jag har ännu aldrig varit med om att det tar längre än 45 minuter att cykla till en intervju.
Det kan låta långt, men en resa med tunnelbana kan bli ännu längre. Framför allt om man måste byta linje – då fördubblas risken att man hamnar i något tillfälligt trafikstopp. Infrastrukturen i Berlin är opålitlig efter år av dåligt underhåll.
Medan jag tog tunnelbana eller pendeltåg kunde jag snabbt bli rejält försenad, om jag inte såg till att ha ordentligt med marginal. På cykel vet jag däremot med säkerhet hur lång tid det tar från dörr till dörr. Det är oerhört bekvämt och väldigt bra för konditionen.
De olika stadsdelarna i Berlin har jag sakta börjat få kläm på. Jag har lärt mig var man kan gena, och att man inte alltid ska titta på gps:en.
Jag beslöt att strunta i vad gps:en sade och cykla en annan rutt till läkaren
Nyligen var jag försenad till ett läkarbesök. När jag kom fram till adressen insåg jag att jag skrivit ner fel gatunummer. Läkarmottagningen låg enligt gps:en på nästan en kvarts cykelavstånd.
I Berlin är det oerhört svårt att få en läkartid om man inte finns i rullorna från tidigare. Den här tiden hade jag kämpat mig till med händer och tänder, och nu riskerade den att gå upp i rök. Jag beslöt att strunta i vad gps:en sade och cykla en annan rutt till läkaren – nämligen den rakaste.
Det gick vägen.
Mitt mål är nu att bli som en gammal taxichaufför och ta mig fram utan att över huvud taget titta på någon skärm.
Anna-Lena Laurén, DN:s Tysklandskorrespondent, som just nu…
… läser ”Allt vi inte minns” (Alles, was wir nicht erinnern) av Christiane Hoffmann, en finstämd bok om författarinnans schlesiska historia. Schlesien var ett tyskt område som tillföll Polen efter andra världskriget. Över tre miljoner tyskar tvångsförflyttades, däribland Hoffmanns far och farbröder.
… ser på Babylon Berlin tillsammans med min sextonåring. Vi är bara inne på första säsongen än – ibland är det kul att se hajpade serier långt efter alla andra. Min dotter är fascinerad av alla platser i Berlin hon känner igen.
… funderar på techbolagens makt. I Finland har Google nyligen kalhuggit 330 hektar skog olagligt. Finlands statsministers svar, att man ”måste lita på” att techbolagen följer lagen, har väckt stor förvåning, med tanke på att till exempel EU-kommissionen belade Google med rekordböter i fjol.
Läs mer:
Prenumerera på nyhetsbrev från DN:s korrespondenter
Fler texter av Anna-Lena Laurén