Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Ukrainas president såg oändligt trött och väldigt arg ut när han framträdde i Davos (21/1). Zelenskyjs utskällning av Europa fick många av EU-ledarna, som i nästan samma stund samlades i Bryssel, att höja på ögonbrynen. Utfallet mot Europa var inte särskilt vältajmat.
Europeiska rådets ordförande hade kallat till krismöte om USA:s hot mot Grönland. Då kändes det märkligt att samtidigt höra Ukrainas president kritisera Europa och håna Danmarks beslut att skicka ytterligare 40 militärer till Nuuk.
Visst går det att driva med EU:s bristande militära förmåga och beroende av USA, men tidpunkten var illa vald. Det fanns också ett stråk av förakt i den ukrainske presidentens tal, och sådant kan förstöra vilken relation som helst. Den som smädar sina vänner riskerar att förlora dem.
Alla förstår samtidigt att en man som leder sitt land i ett långvarigt och blodigt försvarskrig är utmattad och kan tappa humöret. Samtalen om Grönland får inte leda till att Europa glömmer Ukraina och Zelenskyj har rätt i att EU-ledarna pratar för mycket och gör för lite. Hur många gånger har de till exempel försäkrat att Ukraina hör hemma i EU när landet uppfyller kraven för medlemskap? Ingen vill höra ett enda vackert ord till om detta innan riktiga förhandlingar har inletts med Ukraina.
Det fanns ett stråk av förakt i den ukrainske presidentens tal, och sådant kan förstöra vilken relation som helst.
Redan vid EU-toppmötet i december 2023 gavs grönt ljus för att inleda så kallad ”screening” av läget i Ukraina och sedan dess har landet gjort stora framsteg i anpassningen till unionens regelverk. Kommissionen anser att Ukraina är redo för regelrätta förhandlingar inom tre viktiga så kallade kluster: all EU-lagstiftning som rör demokrati och rättsstatens principer, samt inre marknad och utrikes relationer. Men först krävs enighet i EU-kretsen och Ungern blockerar fortfarande ett sådant beslut.
EU drar också en annan för utvidgningen avgörande fråga i långbänk. Det är sedan många år uppenbart att det behövs interna reformer innan nya medlemmar kan släppas in. Risken med en jätteunion med upp till 35 länder är annars att den blir handlingsförlamad. Faran är också att fler medlemsländer utvecklas till korrupta nej-sägande medlemsstater som monterar ned demokratin à la Orbáns Ungern och det skulle betyda slutet för EU.
Därför behövs det bland annat en del nya röstregler, skarpare demokratikrav och helst bättre kontroll av alla stöd och bidrag – men hittills har kommissionen inte lagt fram några sådana förslag och under tiden har det blivit riktigt bråttom.
Trycket kommer återigen från USA. En punkt i den amerikanska så kallade fredsplanen för Ukraina innebär att landet ska bli EU-medlem år 2027. Det är förstås höjden av arrogans att Washington anser sig kunna slå fast en sådan sak. Enbart unionens beslutsfattare kan avgöra när det är dags att välkomna nya medlemmar, och om det ska bli en vanlig förhandlingsprocess verkar det helt osannolikt att Ukraina skulle kunna bli en del av EU redan om ett år.
En punkt i den amerikanska så kallade fredsplanen för Ukraina innebär att landet ska bli EU-medlem år 2027.
Ändå kan EU inte avfärda den amerikanska planen. Om den blir verklighet vore det märkligt om unionen måste säga nej till punkten om Ukrainas medlemskap för att interna reformer inte har hunnits med och förhandlingarna inte ens inletts. Därför har kommissionen börjat snickra på en plan som innebär ett slags snabbspår för Ukraina och andra länder som är på väg in.
Enligt uppgifter som cirkulerar i Bryssel skulle EU helt enkelt vända på hela förhandlingsprocessen. Först skulle till exempel Ukraina förklaras vara medlem – men utan att få rösträtt. Därefter skulle förhandlingarna inledas och stegvis, när kraven inom område efter område har uppnåtts, skulle det nya EU-landet få de rättigheter som följer med medlemskapet.
Tidningen Financial Times, som har läst hemliga papper om dessa idéer, skriver att Albanien kan tänka sig ett sådant upplägg, men det är svårt att tro att Ukraina skulle säga ja. Själva vitsen med att bli en del av EU är inflytandet och rätten att sitta med vid borden där besluten fattas. Och vem vet hur lång en stegvis väg in i EU kan bli? Att ens tillfälligt acceptera medlemskap utan rösträtt innebär risk för långvarigt inre utanförskap.
EU har alltså hamnat i ännu ett besvärligt och helt självförvållat problem. Det är faktiskt bedrövligt att unionen inte har lyckats hitta ett sätt att komma runt Orbáns veto mot Ukrainas förhandlingar och att kommissionen inte i tid har lagt fram förslag på förändringar som behövs för att ett utvidgat samarbete ska fungera väl. Medlemsländerna skulle i någorlunda lugn och ro ha behövt diskutera EU:s framtid, men det hinns inte med när Donald Trump flåsar Bryssel i nacken.
Och vad händer med Viktor Orbáns veto? Om den amerikanska fredsplanen överlever hoppas tydligen EU att USA:s president ska vrida om armen på sin kompis i Budapest och få honom att acceptera Ukraina som blivande EU-medlem. Hur det går med allt detta vet ingen, men president Zelenskyj har sannerligen inte fel när han påpekar att Europas beroende av USA fortfarande är pinsamt stort.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Så här ser det ut när en 79-årig pojke lajvar kung över världen
Amanda Sokolnicki: Rutte kan inte fortsätta som Natochef efter den här veckan
