Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Bilderbok
Marie Norin och Elisabet Ericson
”Maja rymmer”
Alfabeta bokförlag, från tre år
Det finns gott om bilderböcker om det omskakande i att få ett syskon. Ofta handlar de om hur världen rämnar när barnjaget måste dela föräldrarnas uppmärksamhet med någon ny. Någon som dessutom är främmande och skrynklig, högljudd men samtidigt liten och skör. När författaren Marie Norin och illustratören Elisabet Ericson tar sig an temat ger de sig med andra ord ut i en redan väl utforskad terräng. Duon, som tidigare skapat den egensinniga och hyllade vänskapsskildringen ”Bettan” (2022) ser dock till att skruva sin nya bilderbok ”Maja rymmer” på ett alldeles lagom drastiskt vis. Marie Norin sätter tonen direkt: ”Igår kom en ny syster. Det var så där. – Kan vi byta till en häst, undrade Maja.”
Mamma säger givetvis inte ja.
”Men Maja”, svarar hon, sittandes i den röda soffan. Där befinner sig för övrigt resten av familjen: pappan med armen om mamman, mamman med den lilla bebisen i famnen. Elisabet Ericson har placerat Maja en bit bort. Hon står i hörnet av bilden, som för att understryka att hon inte känner sig redo att ingå i den nya familjekonstellationen. På väggen i det mysiga vardagsrummet hänger en bild av familjen. Där är de tre, inte fyra som nu.
Elisabet Ericson kryddar sitt måleriska och hemtrevliga bildberättande med små detaljer som skänker psykologiskt djup och känslomässig skärpa till den franka texten. Bara för att växla upp till en underbart rolig, visuell överdrift när hon tecknar den tjutande bebisen, med ett taggigt fält av gult och rött runt omkring på nästa uppslag. Effekten blir en sorts serieteckningsliknande ”kaboom”. De vuxna som kommer för att hälsa på blir emellertid inte alls arga över att bebisen låter så där pang-illa. Det är det bara Maja som blir.
Som titeln antyder bestämmer hon sig för att rymma. Med en röd väska på ryggen ger Maja sig av till skogs. Hon går och går genom ett färgsprakande, suggestivt landskap byggt av grönt, gult, blått och rött ända tills hon möter… en snäll häst!
Den gillar banan och är hemskt bra på att trösta.
”Ut med det bara”, säger hästen när Maja till sist bryter ihop. ”Det är lika bra”. Sedan följer en otroligt gullig terapisession bland de blå bergen. Det är väldigt skönt att få gråta. Men det bästa är ändå att bli hittad av mamma. Kanske kan man till och med få bli buren hela vägen hem igen.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning
