Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt
Tio dagar av Fedorovprotester i Ukraina: ”Handlar inte om honom”

Tio dagar av Fedorovprotester i Ukraina: ”Handlar inte om honom”

juli 26, 2026
Svenskarna bekämpar elden från luften: ”Jätteutmanande”

Svenskarna bekämpar elden från luften: ”Jätteutmanande”

juli 26, 2026
Sofia Roberg: Den vissna trädgården kan lära oss något om tillväxtens gränser

Sofia Roberg: Den vissna trädgården kan lära oss något om tillväxtens gränser

juli 26, 2026
26: Missa inte dagens nyheter

26: Missa inte dagens nyheter

juli 26, 2026
Blodröta, del 37 av 57

Blodröta, del 37 av 57

juli 26, 2026
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Göran Greider: Jag har börjat betrakta floden som en samtalspartner
Kultur

Göran Greider: Jag har börjat betrakta floden som en samtalspartner

NyhetsrumBy Nyhetsrummaj 28, 2026
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn
Göran Greider: Jag har börjat betrakta floden som en samtalspartner

Nej, man ser aldrig människor stå vid älvstränder eller bryggor ut i det strömmande vattnet och tala högt till den mäktiga älven. Få skulle våga det, av rädsla för att betraktas som mycket konstiga. Men längs den trettioen mil långa Västerdalälven står människor ibland tysta och tycks tala inom sig själva till vattendraget. Själv har jag gjort det många gånger, när jag traskat ned med en ivrig hund en het sommardag för att den ska få simma runt en stund. Eller när jag sjunkit genom det strömmande svarta vattnet, kommit upp igen och sedan blivit stående tankfull – eller möjligen befriad från tankar – och blickat ut över vattnet, eller på min hustru som tvättar sitt hår. Jag har börjat tro att det jag då gör, när jag hypnotiseras av strömmen, är att tala med en annan, mäktig varelse.

Poeten Tomas Tranströmer stannade en sommardag 1967 till vid hängbron över Hagforsen, nära byn Hagen i Dala-Floda och skrev sin dikt ”Med älven”. Han fascinerades av timmerflottningen, såg hur stockar kunde torna upp sig som händer knäppta till bön. Fyrtio år senare spikade vi upp dikten bakom glas och ram över den brusande forsen.

I människans riktigt långa historia är det ju det verkligt normala: Att kommunicera med naturkrafterna, vare sig det är en flod, en soldallrande skog, ett högt berg, ett tranpar på ett fält. Fenomenet är äldre än religionerna och till och med ordet animism (besjälning av naturen) är fel, vilket författaren och Cambridgeföreläsaren Robert Macfarlane påpekar i sin häpnadsväckande bok ”Har floder liv?” – även det ordet hör till civilisationernas tid. Men mitt i det moderna samhället förblir vi någonstans uråldriga naturfolk fastän vi har glömt det. Våra kroppar minns det. Mina celler minns havet de kom från. Och vi jojkar alla någon gång i livet utan att ens förstå att vi gör det.

Till och med på charterresornas badstränder – jag har inte varit på många – kan man i stimmet av badande turister plötsligt se enstaka människor som fastnat med stirrande blick mot horisonten, plötsligt orörliga. Som barn minns jag att de där ögonblicken då lekarna i vattnet upphörde och man bara stod där blickstilla, också kunde göra en rädd: som om ett uråldrigt minne flöt upp i medvetandet ett hundratal meter ut i den sörmländska insjön Tisnaren.

Just Västerdalälven är en ganska oreglerad älv, till skillnad mot Österdalälven med sin gigantiska vattenkraftdamm Trängslet (nästan en miljard kubikmeter vatten). Rasar den skulle orter som Leksand och många andra snart stå under vatten. I Djurås, vid Älvarnas förening, kan man stå och se de två älvarna mötas: jag förvånas alltid över att två så stora flöden med ens kan samsas i samma fåra utan att det rinner över. Två epos blir smärtfritt till ett. En kvinna som just fått veta att hon var gravid berättade för mig att hon ställde sig just där och skrek ut sin glädje för älven.

Efter snart tjugofem års tid har några få strandremsor längs Västerdalälven blivit en del av mig själv. I solnedgången är älven ett geni på ljus, skiftande i blått och rosa. Mitt på dagen flyter sommarmoln på vattenytan. Svalor och kanadagäss flyger genom vattnet. Sena kvällar när man stiger ut på farstutrappen träffas jag av ekot från forsen längre upp när det studsar mot logväggen. Eller så hör jag i natten bondens bevattningspumpar som låter älven rädda potatis, kål och morötter från sandjordarnas evigt hotande torka. Älven har omslutit mig. Jag har varit uppe vid älvens källor och några år efter den stora regnkatastrofen 1997 på Fulufjället – ett tyngre regn har kanske aldrig fallit i Sverige – färgades Västerdalälven gul av slam. En hel skog låg som ett gigantiskt plockepinn efter urspolningen. Vatten är mäktigare än arméer. Och när jag tittar ut från min lilla beach ser jag en ö som en vilt strömmande älv skapade för länge länge sen när vattenmassorna bröt sig en ny väg.

Robert Macfarlane resonerar i sin bok om att tillskriva exempelvis floder juridiska rättigheter. Några länder har gått före, som Ecuador och Nya Zeeland. Oljebolag och exploatörer retar sig på det. Sina egna själlösa aktiebolag ger de utan vidare rättigheter, men absolut inte floder. Macfarlane beger sig upp i molnskogar i Ecuador för att se ännu levande floder, men också till södra Indien där floder helt enkelt dött för att ge plats åt industrialisering – varvid hela städer kan översvämmas under monsunregnen.

Är det en bra idé att tilldela en flod rättigheter? På ett sätt är ju det den slutliga intellektuella exploateringen av naturen? Ett antropocentriskt, i grunden art-egoistiskt raster läggs på ett vattenflöde som tvingas acceptera vårt språk, våra institutioner. En flod är något annat än vi.

Men jag tror det är en bra idé. Och jag har märkt på mig själv att jag alltmer kommit att betrakta älven och inte minst dess biologiskt rika stränder, just som en egen varelse. Som vill något, som finns där, som är på olika humör. Det är inget konstigt med det. Vi har bara mentalt förträngt att människosläktet i några hundratusen år, under överlägset längst tid av vår historia, förmodligen betraktade floder, sjöar, skogar och berg som ett slags varelser.

Den prydlige TS Eliot – så långt man kan komma från bilden av en naturnära urinnevånare – växte faktiskt upp nära Mississippifloden och stöder mina resonemang i en dikt jag alltid älskat:

Jag vet inte mycket om gudar, men jag tror att floden är

en mäktig brun gud – vresig, otämjd och omedgörlig,

tålmodig kanske, så länge han erkänns som gräns;

nyttig men opålitlig när han befordrar handeln;

sist bara ett problem att lösa för brobyggare.

När det en gång är löst, glöms guden nästan bort

av dem som bor i städer – men evigt oblidkelig

återkommer hans årliga vrede, förstör, påminner

om det som människor vill glömma. Ringaktad, åsidosatt

av maskinens dyrkare väntar han likväl, ser och väntar.

Hans rytm fanns i barnens sovrum.

Kan en älv svara? Emellanåt tror man nästan det. Den kan i vart fall berätta och vittna. Ovanför forsen träder vissa år stenar fram mitt i älven. Den heta sommaren 2018 hade man nästan kunnat gå över bottnen till andra sidan. Också i år märker jag att folk längs älven oroar sig: det är så torrt. Varför kom det ingen vårflod? Bekymrat kastar de sina blickar ut över älven. Men i augusti ska kräftburarna ut. Människor längs älvstränder är långt mer sammanvävda med vattnet än de inser. En dag kanske många kommer att stå där som arkaiska schamaner ropande ut över älven.

I DN Kulturs artikelserie gräver skribenterna i sandstranden och skriver om livet vid vattenbrynet.

Läs fler texter i samma serie:

Tora Andersson: Beach 2026 är snart här men jag orkar inte svälta mig själv

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Sofia Roberg: Den vissna trädgården kan lära oss något om tillväxtens gränser

Sofia Roberg: Den vissna trädgården kan lära oss något om tillväxtens gränser

Kultur juli 26, 2026
Blodröta, del 37 av 57

Blodröta, del 37 av 57

Kultur juli 26, 2026
Vecka 30 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

Vecka 30 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

Kultur juli 26, 2026
Tårarna rinner till ”La bohème” i det gamla virkesmagasinet

Tårarna rinner till ”La bohème” i det gamla virkesmagasinet

Kultur juli 26, 2026
Maja Larsson: Därför är genierna på väg att försvinna i vår tid

Maja Larsson: Därför är genierna på väg att försvinna i vår tid

Kultur juli 26, 2026
Gottsunda förmedlar teaterkonstens magi i ”Monster och gudar”

Gottsunda förmedlar teaterkonstens magi i ”Monster och gudar”

Kultur juli 26, 2026
Renässans för Mark Rothko i Florens

Renässans för Mark Rothko i Florens

Kultur juli 26, 2026
Efter våldsdådet i Berlin – starka reaktioner från hbtq-rörelsen

Efter våldsdådet i Berlin – starka reaktioner från hbtq-rörelsen

Kultur juli 26, 2026
Petter: ”Jag har alltid vetat att jag kan göra allting bättre”

Petter: ”Jag har alltid vetat att jag kan göra allting bättre”

Kultur juli 26, 2026

Redaktörens Val

Svenskarna bekämpar elden från luften: ”Jätteutmanande”

Svenskarna bekämpar elden från luften: ”Jätteutmanande”

juli 26, 2026
Sofia Roberg: Den vissna trädgården kan lära oss något om tillväxtens gränser

Sofia Roberg: Den vissna trädgården kan lära oss något om tillväxtens gränser

juli 26, 2026
26: Missa inte dagens nyheter

26: Missa inte dagens nyheter

juli 26, 2026
Blodröta, del 37 av 57

Blodröta, del 37 av 57

juli 26, 2026
Island röstar om EU – och hotet från Trump

Island röstar om EU – och hotet från Trump

juli 26, 2026

Senaste Nytt

Sirius körde över Göteborg: ”Går bra för oss”

Sirius körde över Göteborg: ”Går bra för oss”

juli 26, 2026
Ukraina slog till mot iranskt fartyg: ”Gillas säkert av USA”

Ukraina slog till mot iranskt fartyg: ”Gillas säkert av USA”

juli 26, 2026
Youtubekanalen ”Studio 3” lockar de tyngsta politikerna

Youtubekanalen ”Studio 3” lockar de tyngsta politikerna

juli 26, 2026
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2026 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?