Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Techno
Boards of Canada
”Inferno”
(Warp/Border)
I enlighet med den moderna uppmärksamhetslogiken borde en tretton år lång albumpaus vara dödsstöten för en karriär. Men när de skotska bröderna tillika technopionjärerna Mike Sandison och Marcus Eoin i Boards of Canada återvänder efter just så lång tid har deras frånvaro snarare bara stärkt duons rykte, status och position.
Ibland är tystnad helt enkelt mer effektivt för att väcka intresse och nyfikenhet än att oavbrutet gapa i alla kanaler samtidigt. Även om det givetvis hjälper om man som Boards of Canada hade en närmast unikt helgjuten femtonårsperiod, från debuten ”Music has the right to children” 1998 till senaste ”Tomorrow’s harvest” från 2013.
När Sandison och Eoin nu är tillbaka finns det två centrala teman kring och på ”Inferno”. Det ena är en lätt nostalgisk längtan efter det fysiska i konsten: Albumet har lanserats med mystiska VHS-kassetter och fler liveinstrument används nu än på föregångarna.
Det andra övergripande temat är religion, eller snarare religiositet. De för Boards of Canada så karakteristiska, samplade ”hare krishna”-utropen och malande, entoniga kristna rösterna flyter in och ut ur musiken – och försvinner nästan i den, blir till instrument bland andra.
Just instrumenten är framför allt det som lyfter de drygt sjuttio suggestiva minuterna på ”Inferno”. Det ökade användandet av till exempel mjuka gitarrer och sitarer ger en new age-flummig känsla som balanserar och rundar av de underliggande hiphopbeatsens hårdare kanter. Man känner tveklöst igen sig – Boards of Canada använder ungefär samma verktyg och grundstenar som alltid, men har adderat både nytt och mer. Med liveinstrumenten bygger bröderna fler lager på lager än någonsin tidigare och blir än mer svepande filmiska.
Det är svårt, närmast omöjligt, att inte tänka sig ”Inferno” som ett soundtrack till en storslagen film vi ännu inte har sett – men längtar till. ”Inferno” var helt enkelt värd all väntan.
Bästa spår: ”Hydrogen helium lithium leviathan”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik
