Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Tomas Ramberg: Thand Ringqvist har nu bara obehagliga alternativ att välja på

november 22, 2026

Expert om Anderssons ursäkt till V: ”Känns sent påtänkt”

november 22, 2026

Ida Gabrielsson nobbar S bud: ”Inte seriöst”

november 22, 2026

Högt elpris kan ge guldläge för bluffmakare

november 22, 2026

C-toppen: ”Detta är Vänsterpartiets sista chans”

november 22, 2026
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Björn Wiman: I Sverige står Ulf Kristersson kvar med soppatorsk
Klimatet

Björn Wiman: I Sverige står Ulf Kristersson kvar med soppatorsk

NyhetsrumBy Nyhetsrumaugusti 23, 2026
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Ännu en sommar som kryper under skinnet. Helveteslarver, förtorkade gräsytor, stressade björkar som fäller gula löv i början av augusti. Hungerstenar och 4 000 år gamla mammutben i den uttorkade floden Donau. Kärnkraftverk som tvingas stänga.

En annan sommar för exakt 60 år sedan, 1966, befinner sig författaren Per Olov Enquist i Oak Ridge i de amerikanska sydstaterna. Också där en egendomlig, spröd hetta. Han solidariserar sig med medborgarrättsrörelsen, följer de stora demonstrationerna mot segregationen och rasismen. Men hela tiden plågar honom frågan: Vem demonstrerar jag egentligen för? Är jag med, eller bara en åskådare? En dag möter han en amerikan som plötsligt far ut: ”Svenskarna har världens enda transportabla samveten, de åker runt som professionella moralister.”

Upplevelsen blir till grund för dokumentärromanen ”Legionärerna” från 1968, i dag en modern litterär klassiker om engagemang, medborgerligt samvete och envishet. ”Kom med”, skriker en man i demonstrationståget ut mot de som står vid sidan av, ”kom med för helvete, ni behöver för fan inte vara rädda! Kom nu era jävla fega svin, stå inte där och glo, ni får behålla era jobb fast ni kommer med!”

Det viktigaste man kan göra som enskild är, som bekant, att sluta vara enskild.

När tusentals personer denna helg marscherar genom Stockholms gator i den partipolitiskt obundna klimatmarsch som Naturskyddsföreningen arrangerar tillsammans med över 200 andra organisationer är läget ett annat. I dag kan människor få sparken från sina jobb för att de är med i klimatorganisationen Rebellmammorna. Journalister kan hotas och trakasseras för att de rapporterar objektivt om klimatkrisen i public service och den svenska statsministern jämför klimataktivister med ”totalitära krafter”.

Jag skulle tro att de flesta av dem som medverkar i helgens klimatmarsch har ungefär samma drivkrafter som jag själv. En önskan att något döva sitt ”transportabla samvete”, jovisst, men också en vägran att instämma i komikern Ronny Erikssons klassiska devis om att det aldrig är för sent att ge upp. Jag tror de flesta som går i tåget gör det i vetskapen om att hopp är en aktiv handling, något som skapas och växer i takt med att man rör på kroppens stora muskelgrupper, inte minst tillsammans med andra människor. Det viktigaste man kan göra som enskild är, som bekant, att sluta vara enskild.

Den mer konkreta tanken bakom denna, liksom andra demonstrationer, är förstås att bilda opinion, att öka trycket på politikerna i klimatfrågan så att de vågar fatta för framtiden förnuftsmässiga beslut.

Det kan sannerligen behövas. Sedan Ulf Kristersson och hunden Winston i den förra valrörelsen framträdde på affischer under parollen ”Nu får vi ordning på klimatet” har Sveriges klimatpolitik genomgått en makeover av det mer mardrömslika slaget. Från ett av de ledande föregångsländerna har Sverige blivit en av Europas värstingar, som i dag riskerar miljardböter för att vi missar EU:s klimatmål.

Svensk klimatpolitik under de senaste fyra åren kan inte beskrivas som annat än ett avsiktligt sabotage. Förslag efter förslag, reform efter reform, som högst medvetet leder till raka motsatsen till de sänkta utsläpp som alla vet behövs. I stället: Slopad bonus för elbilar, sänkt skatt på fossila bränslen, miljardsatsningar på flyget samtidigt som järnvägsnätet förfaller. Enligt en granskningsrapport från Klimatpolitiska rådet kommer de samlade extrautsläpp som regeringen Kristersson lämnar efter sig uppgå till 40 miljoner ton koldioxid.

Sammantaget får detta – förutom att utsläppen ökar – till följd att näringslivets investeringsvilja i Sverige sjunker. Den enfaldiga politiken kan visa sig extra ödesdiger nu när den gröna omställningen nu på många håll i världen sker i rekordfart efter att USA:s krig mot Iran har visat hur sårbar – och i längden ohållbar – den fossila ekonomin är. I Sverige står Ulf Kristersson kvar med soppatorsk.

Människor vill gärna medverka till en förändring, om politikerna kan visa att deras medverkan är meningsfull

De tomma tankarna kan visa sig kostsamma också politiskt. Enligt en Novus-undersökning vill hela 45 procent av Moderaternas väljare ha en mer ambitiös klimatpolitik än den nuvarande, vilket bekräftar bilden att klimatfrågan för de flesta människor inte är någon höger–vänster-fråga. Tre av fyra svenskar tycker, enligt en undersökning från Naturskyddsföreningen, att det är viktigt att regeringen bedriver en politik som gör att Sverige når sina klimatmål. I en underlagsrapport till Klimatpolitiska rådet 2024 framgick bland annat att en tydlig majoritet vill höja skatten på varor och tjänster med stora utsläpp. Lika många vill använda mer skattepengar för att bygga ut kollektivtrafiken och förbjuda inrikesflyg på sträckor som tar mindre än tre timmar med tåg.

Bilden är tydlig. Människor vill gärna medverka till en förändring, om politikerna kan visa att deras medverkan är meningsfull.

Varför har då till synes förnuftiga och strategiskt skolade politiker genomfört denna helt huvudlösa politik? Jo, för att de har valt att sätta sig i knät på de klimatförnekande konspirationsteoretikerna i Sverigedemokraterna. Det är skälet till att Sveriges klimatpolitik förvandlats till en faktaresistent symbolstrid, där det övergripande målet tycks vara att förnedra ”vänstern” samt att till kärntrupperna signalera förakt för woketjafs som tåg, vindkraft, elbilar och biologisk mångfald.

Man demonstrerar inte nödvändigtvis bara för att förändra världen, utan också för att världen inte ska förändra en själv

Och i slutändan är det av denna anledning som den svenska regeringens systematiska sabotage mot klimatpolitiken är som sorgligast: för att det syftar till att dränera människor på tillförsikt och framtidstro. Genom att underminera vetenskap och evidensbaserad kunskap strävar den globala högerauktoritära rörelsen efter att skapa en skenvärld där människors engagemang och tro på sin egen förmåga att förändra framstår som meningslöst eller till och med löjligt. Det är där de vill att vi ska hamna: i uppgivenhet, lamslagenhet, både mental och praktisk passivitet.

Just därför är alla sorters medborgerliga manifestationer – av vilka dagens klimatmarsch i Stockholm är en – så betydelsefulla. I ”Legionärerna” skildrar P O Enquist en grupp Vietnamdemonstranter i New York som envist står på samma plats och delar ut sina stenciler, trots att de blir häcklade, utskällda, får stryk. Men de står kvar. Dag ut och dag in.

”Han stod ofta och såg på, och han tänkte att egentligen har jag aldrig beundrat några människor så mycket som de här”, skriver Enquist. ”De måste ha fått sin känslosamhet bortnött redan de första tre fyra veckorna, och nu återstår bara en saklighet som är ofattbar.”

”En saklighet som är ofattbar.” Inga dumma ledord för framtiden. Man demonstrerar inte nödvändigtvis bara för att förändra världen, utan också för att världen inte ska förändra en själv.

Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Wiman & Beckman där han och Åsa Beckman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Peter Alestig: Fiaskot kan vara precis vad som behövs

Klimatet november 22, 2026

Klimatmötet på väg mot fiasko – EU förbereder historiskt nej

Klimatet november 22, 2026

DN Debatt. ”Om Sverige inte gör sin hemläxa väntar miljardböter”

Klimatet november 20, 2026

Klimatmötet går in på övertid – stor ovisshet

Klimatet november 20, 2026

Länder struntar i förhandlingarna – enas om egen utfasning

Klimatet november 20, 2026

Vinterstjärnornas klimatoro: ”Hallå, ska det vara så här?”

Klimatet november 20, 2026

Turistorten hotas av hettan: ”Kan inte längre röra sig utomhus”

Klimatet november 20, 2026

Framtidens vintersport – på plast och asfalt?

Klimatet november 20, 2026

DN Debatt. ”Utsläppen måste ner nu – inte om tiotals år”

Klimatet november 18, 2026

Redaktörens Val

Expert om Anderssons ursäkt till V: ”Känns sent påtänkt”

november 22, 2026

Ida Gabrielsson nobbar S bud: ”Inte seriöst”

november 22, 2026

Högt elpris kan ge guldläge för bluffmakare

november 22, 2026

C-toppen: ”Detta är Vänsterpartiets sista chans”

november 22, 2026

Besvikelse efter haveriet på klimatmötet: ”Ytterligare ett förlorat år”

november 22, 2026

Senaste Nytt

Anna Grönlund: När de spelade in dokumentären om Macchiarini gömde jag mig på toaletten

november 22, 2026

Skidchefen hoppade av efter OS-succé och intern kritik

november 22, 2026

Statsvetare om öppna C-splittringen: ”Ingen stark förhandlingsposition”

november 22, 2026
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2026 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?