Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Bäste Henry,
Det är med förvåning jag läser din replik (10/6) på min text i DN (4/6). Vi har båda varit en del av den antirasistiska rörelsen i många år. Vi har gått i samma demonstrationer, hållit tal och lyssnat på varandra. Jag vågar påstå att jag deltagit i fler möten och demonstrationer än de flesta andra. Från 1988 och grundandet av SOS rasism Sverige till 2026 års minnesdag för Förintelsen har jag förtjänat min rätt – genom levd erfarenhet – att uttala mig om denna löst sammansatta rörelse. Andra kan tycka annorlunda än vad jag gör, och min text om antirasismens blindhet inför antisemitismen är inte en del av min forskning. Det är en ståndpunkt jag har och som jag menar är avgörande för rörelsens framtid. Om detta kan vi träta.
Ditt angrepp på Segerstedtinstitutet vetenskaplighet är dock uppseendeväckande eftersom det är osant och bygger på en demagogisk retorik. Att judar upplever en ökad antisemitism efter den 7 oktober 2023 är vetenskapligt väl underbyggt av både kvalitativa och kvantitativa data. I Sverige har det visats i studier från oss på Segerstedtinstitutet (Katzin & Rudberg, 2024; Rudberg & Pistone, 2026), Institutet för mänskliga rättigheter (2025), Brottsförebyggande rådet (2023; 2024; 2025), judiska civilsamhällesorganisationer (Infostat, 2023; Judiska ungdomsförbundet, 2025) och andra forskare (Schierenbeck, Aggestam & Wackenhut, 2026; Westberg, Seiler Brylla & Årman, 2026). Samma mönster återfinns varhelst i västvärlden sådan data finns tillgänglig (Boyd, 2024).
Det finns inte heller, till min kännedom, någon data som pekar åt det motsatta hållet – det vill säga att antisemitismen minskat
Givetvis betyder inte detta att ALLA judar upplever samma sak och ingen av ovanstående källor menar det. Men som du vet rapporteras inte slutsatser i forskning baserat på avvikelser i data utan på mönstren som finns. Jag har svårt att se att du rapporterar alla avvikelser i din data när du formulerar slutsatser i din forskning. Det finns inte heller, till min kännedom, någon data som pekar åt det motsatta hållet – det vill säga att antisemitismen minskat eller för den delen ligger kvar på samma nivåer som innan den 7 oktober 2023. Att göra om sin egen anekdotiska erfarenhet, likt du gör, till en bredare sanning är en minst sagt problematisk hållning.
Jag tror att du är så engagerad i den palestinska frågan att du ofrivilligt blir en illustration till vad min artikel varnar för
Jag är förundrad över vad ditt ärende är. Du vantolkar, i bästa fall, forskningsresultat och påstår att jag skulle se judar som en homogen grupp. Båda delar är anmärkningsvärda när du signerar repliken med din akademiska titel. Du är barnläkare och jag har inga synpunkter på hur du ska utöva ditt yrke. Jag är forskare inom utbildningsvetenskap och använder både kvalitativa och kvantitativa metoder för min forskning. Du framställer ditt ärende som om det vore en vetenskaplig metodfråga, men jag misstänker att du egentligen är missnöjd med resultatet från mer eller mindre hela forskningsfältet kring den samtida antisemitismen. Jag tror att du är så engagerad i den palestinska frågan att du ofrivilligt blir en illustration till vad min artikel varnar för.
Antisemitismen finns i hela vår kultur, den är mer manifest i vissa delar och bland vissa grupper. Antisemitism upphör inte efter tvåtusen års kontinuitet – inte heller upphör den inom delar av den progressiva rörelsen – bara för att du känner ett naturligt obehag inför dess påträngande närvaro. Att förminska dess skadeverkan, skylla ifrån sig eller hellre tala om andras antisemitism är en del av det strukturella problemet. Jag beklagar att du bidrar till detta.
Läs mer:
Christer Mattsson: Antirasister tar sig rätten att slå fast hur judar ska vara
Henry Ascher: Christer Mattssons luddigheter är en kränkning av många judar
