Dansken Slaktis: Mer hygge krävs för att rädda de enkla mackorna

Sakta men säkert börjar Slakthusområdet utveckla sig till ett angeläget kulinariskt resmål för dem som kan tänka sig att ge sig ut utanför tullarna. Restaurang Solen har sedan länge en stark dragningskraft och flankeras sedan en tid av kreativa och högpresterande grannar som Bar Montan och Matateljén.

Området har oblygt hämtat inspiration från andra forna köttiga kvarter, som Meat packing district i New York och Kødbyen i Köpenhamn, men än så länge är det i ärlighetens namn en bra bit kvar innan man kan jämföra sig med dessa storheter.

En kylslagen vintertisdag är det ödsligt och folktomt, och de igensnöade uteserveringarna förstärker känslan av att det här är en plats som är långt ifrån färdig.

Om man ännu inte kan jämföra sig med Kødbyen så finns kopplingen till Danmark på andra sätt. I restaurang Afrikas tidigare lokaler är det sedan november rödvita färger som gäller; på taklampor, menyer, på väggarna – och de danska flaggorna som pyntar restaurangen med det tydliga namnet ”Dansken Slaktis”. En patriotisk inramning som möjligen ger en extra skjuts efter Donald Trumps imperialistiska försök att ta över Grönland från det danska konungariket.

Här står framför allt danska smörrebröd på menyn, och enligt ägarna också den danska jätteexporten ”hygge”. Men inte vid något av KK:s besök märker vi av så mycket av den varan. Musiken pumpar ut ur högtalarna, restaurangen är halvfylld, servisen är kvick och nästan lite väl korrekt – men knappast gemytlig.

Dansken är systerkrog till Nybroe smørrebrød som huserar i både Hötorgshallen och Östermalmshallen. Det finns några ordinära varmrätter på en separat meny men det är ingen tvekan om att hit kommer gästerna i första hand för att äta danska mackor, nedsköljda med både öl och snaps.

Två till tre smörrebröd rekommenderas för en middag, och det krävs en del navigation för att vara säker på att bli mätt, eftersom några av mackorna är av det rejälare slaget medan andra är betydligt blygsammare.

Varmrökt röding (165 kr) serveras på surdegstoast med bakat ägg, brynt smör-hollandaise och löjrom – som man knappt märker av. Rödingen är dränkt i den smöriga såsen, men några brynta toner kan vi inte förnimma. ”Det smakar frukost” är ett utlåtande som sammanfattar denna glorifierade version av brunchrätten egg royale.

Bättre är då den rimmade oxbringan (145 kr), tunt skivad på danskt rågbröd som täcks av en mastig och mättande potatiskräm. Den ölkaramelliserade löken ovanpå är onödigt kladdig och söt, men saltgurkan bryter av fint och ger mackan en rustik och stabil helhet.

Som hämtad från barnmenyn är den klassiska kombinationen kyckling och curry (135 kr), som DN:s utsända genom åren slevat i sig både i baguetter och bakade potatisar av skiftande kvalitet. Här får vi fin fågel blandad med majonnäsens currytoner, toppad med lite krisp av bacon. Tillsammans med picklad silverlök och en stav morot blir det barnsligt gott i all sin enkelhet.

Lika klassisk är friterad rödspätta (145 kr) på rågbröd med dansk remouladsås. Fisken är ljummen och krispigt panerad men tämligen intetsägande och lite för tjock och grov. En viss draghjälp ges av såsen som är återhållet currykryddad och inte alls så kladdigt majonnäsig som ofta är fallet med liknande serveringar.

Samma sås återkommer på rostbiffen (145 kr) som får en lite extra skjuts av picklad tomat, stingig pepparrot och friterad lök. En på alla sätt oklanderlig servering som ligger så nära det danska originalet man kan komma.

För vegetarianen finns tre smörrebröd att välja på. Vi fastnar för den med brieost (130 kr) som är två skivor (kylskåpskall) ost täckt med söt äppelkompott och rostade valnötter. Det är habilt, men småtråkigt och långt ifrån minnesvärt.

På dessertlistan erbjuds både syrligt och sött. En tjock havtornscurd (135 kr) serveras täckt av grillad maräng och krispigt rostade pistaschnötter. Curden har precis lagom beska för att kombineras med den rejält söta marängen. Men när tillbehören på toppen ätits upp blir det en lite monoton rätt att sleva i sig.

Även bakad chokladpastej (135 kr) – en tät och kompakt chokladkaka – blir väl mastig även om kombinationen av kraftig chokladsmak och syrad grädde på det stora hela är angenäm.

Det finns en begränsad vinlista för den som så önskar men på Dansken sköljer man i första hand ner sina mackor med öl och snaps. Den Danmarksvurmande öl-aficionadon kommer dock att bli besviken. Här erbjuds tre olika öl på fat och ingen av dem är dansk. Visserligen säljs Tuborg på 33-centilitersflaska men nog skulle det finnas utrymme för ett betydligt större ölutbud med danska förtecken.

Även snapsutbudet är onödigt enkelriktat. Utöver Gammeldansk erbjuds varianter av OP och Aalborg (27 kr/cl för samtliga). Vi ger dock ett plus för möjligheten att beställa in små smaksnapsar som gör att man kan variera det begränsade utbudet.

Trots att etableringarna ännu är fåtaliga så är konkurrensen ändå hård i Slakthusområdet. Men medan de andra krogarna riktar in sig på modern och kreativ restaurangmat så står Dansken för en enklare och inte lika sofistikerad filosofi.

Gott så – och kanske en konkurrensfördel för att locka dem som bara vill ha något litet att äta och dricka. Och bitvis fungerar det bra men lika ofta blir det alldagligt och oengagerat. Dansken bör även fundera på att jobba en del på sitt hygge för att kunna locka över gäster från sina grannar.

Läs mer:

Läs fler av Krogkommissionens tester

Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!