Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Ännu en värmebölja. Det började för några veckor sedan i Frankrike och Storbritannien. Nu har det nått även oss i Sverige. Vi läser inte bara varningar om värmerekord och torka, utan även rapporter om franska ungdomar som drunknat när de försökt svalka sig. I helgen uppgav WHO att 1 300 fler dödsfall än vanligt har registrerats i Europa sedan 21 juni.
Redan innan sommaren officiellt hade kommit kunde vi se tecken på att den, globalt sett, skulle bli mycket varm. I maj hade temperaturen redan nått 35 plusgrader i Storbritannien, vilket är onormalt varmt även för högsommarmånaderna. På grund av samma värmebölja avled sju människor i Frankrike. Redan då hade Skåne grundvattenbrist, vilken troligen kommer att fortgå till hösten. Kopplat till risken för en ”superladdad” El Niño gav det förutsättningar för att sommaren skulle bli extrem runt om i världen, inklusive i Sverige. Det är det nya normala i den pågående klimatkrisen.
De flesta svenskar accepterar att den allt varmare värld vi lever i främst är orsakad av människans utsläpp av växthusgaser. Den svenska vetenskapsmannen och Nobelpristagaren Svante Arrhenius varnade för detta redan på 1890-talet. Oljeindustrin visste redan på 50-talet och IPCC:s första klimatrapport publicerades i slutet av 1980-talet.
Trots vetskapen om orsakerna till klimatförändringen finns det många som tror att klimatkrisen kommer att lösa sig själv. En av de ”naturliga” lösningarna som ibland lyfts fram är en nära förestående kollaps av Amoc – den atlantiska delen av den storskaliga 3D-havscirkulationen, ofta kallad Golfströmmen i medier. Vissa tror att en sådan kollaps skulle kyla ned våra nordliga breddgrader, som i Hollywoodfilmen ”Day After Tomorrow” (som för övrigt är den nästsämsta filmen vi har sett, efter ”Sharknado”). Tyvärr kan vi inte förvänta oss den hjälpen.
Att ett stopp av Amoc skulle kunna vända uppvärmningen är alltså inte ett alternativ
Vi är klimatforskare som undersöker klimatet från dåtiden till framtiden. Vi använder klimatindikatorer som trädringar, meteorologiska observationer och klimatmodeller för att förstå hur klimatet har varierat historiskt och hur det kan komma att se ut i framtiden. Vi har bevittnat hur klimatet i våra nordliga breddgrader redan har förändrats de senaste decennierna på grund av den pågående uppvärmningen, precis som vår företrädare hade förutsett.
I den accelererande uppvärmningen är det särskilt viktigt att förstå om och hur så kallade tippningspunkter i klimatsystemet kan nås och vad effekterna av dessa kan bli. Kollapsen av Amoc misstänks vara en sådan tippningspunkt som skulle förändra klimatet drastiskt, abrupt och långsiktigt.
Det är högst sannolikt att det har funnits tider där den atlantiska havscirkulationen har stannat och att klimatet i Europa då var kallare. Till exempel skedde ett stort inflöde av smältvatten till Atlanten under senaste deglaciationen för cirka 13 000 år sedan, vilket ledde till en Amoc-kollaps och en kallperiod kallad Yngre dryas.
En ofta citerad modelleringsstudie från 60-talet uppskattade hur mycket kallare Europa skulle bli utan den atlantiska havscirkulationen – upp till 10 grader kallare. Det finns tyvärr en betydande faktor som gör att det inte går att jämföra dessa båda exempel med nutiden: vi människor och våra enorma utsläpp.
Låt oss förklara:
● Är en kollaps av Amoc nära förestående? Ärligt talat är vi forskare varken säkra eller eniga. Några tycker att den knappt 20-år långa observationstidsserien som vi har av Amoc bevisar att den försvagas. Andra anser att det inte går att dra några säkra slutsatser eftersom cirkulationen varierar så mycket från år till år. Tyvärr har en stor del av det system som används för att observera den nyligen stoppats av Donald Trumps budget, så vi kommer inte att få säkrare information i närtid.
● Kan man inte använda modeller? Klimatmodeller är ju fantastiska verktyg för att prognosera effekter av klimatförändringar. Tyvärr är de inte perfekta och en av de processer som de har jättesvårt att modellera rätt är just Amoc. Så vi kan använda dem för att modellera en värld med eller utan Amoc, men inte för att sätta exakta tidpunkter för en kollaps av den. Det ser inte ut som att det kommer att hända innan år 2100 i alla fall.
Det finns ingen genväg för att lösa klimatkrisen, ingen magisk naturlig quick fix
● Och hur ser en värld utan Amoc ut? Eftersom luften, havet och landet värms upp av våra utsläpp, kommer världen att fortsätta värmas upp så länge vi människor fortsätter att släppa ut växthusgaser. Klimatmodeller visar att en Amoc-kollaps under fortsatt uppvärmning eventuellt skulle pausa den globala uppvärmningen under några år. I värsta fall skulle vi inte ens lägga märke till att den atlantiska havscirkulationen har stannat.
Att ett stopp av Amoc skulle kunna vända uppvärmningen är alltså inte ett alternativ. Det finns ingen genväg för att lösa klimatkrisen, ingen magisk naturlig quick fix. Som forskare har sagt om och om i över hundra år: Utsläppen måste ner, nu.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Professor Johan Rockström och Islands klimatminister Jóhann Páll Jóhannsson: ”Vi vet inte var tippningspunkten ligger – men den närmar sig”
Företrädare för svenska matproducenter: ”Släpp Bullerbydrömmen om eko innan vi svälter”