Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Precis som i Sverige är det valår i Israel. Svenskarna debatterar bland annat Simona Mohamssons framträdande med Davidsstjärna och Sverigedemokraternas valaffischer där bidragstagare och icke-svenskspråkiga informeras om att de inte är välkomna. Samtidigt valkampanjar den israeliska polisministern Itamar Ben-Gvir från en galgbacke där han vill avrätta palestinska terrorister.
Han står där, på en byggarbetsplats i centrala Israel och trumpetar ut sitt budskap: ”Ser ni, jag håller mina löften!”
Budskapet når långt utanför Israels gränser, som så ofta när Ben-Gvir uttalar sig. Han representerar extremhögern i den israeliska regeringskoalitionen, Israels mest högerorienterade regering genom tiderna, intressant nog även den enda regeringen på decennier som har hållit ihop under hela mandatperioden.
– Vi skriver historia. Våra terrorister förtjänar bara en sak: döden genom hängning! sade Ben-Gvir där han stod framför träplankor och metallpinnar.
Israel har haft dödsstraff i sin brottsbalk sedan statens grundande, men har inte använt det sedan 1962. Denna avrättningsplats är till för dem som döms enligt det nya dödsstraff som Ben-Gvir lyckades driva igenom i våras.
Lagstiftningen har i stor utsträckning fördömts som diskriminerande eftersom den uttryckligen anger att den inte gäller israeliska medborgare eller invånare i Israel. Den kan endast appliceras vid terrorrättegångar i det militära domstolssystemet, som bara används för palestinier. Israeler ställs inför rätta i Israels civila domstolssystem.
Det är oklart hur många dödsstraff som kommer att dömas ut, eftersom det krävs att den anklagade bevisligen har ”uppsåt att förneka existensen av staten Israel”, något israeliska jurister har påpekat är svårt att fastslå.
Men detta struntar Ben-Gvir i. Det viktiga för honom är att visa sina väljare att han är en man av sitt ord. Han har lovat att göra fängelser till otrevliga platser eftersom man ska straffas när man har begått brott – det har han genomfört. Han har lovat att ”ta tillbaka” Tempelberget – där grips inte längre judar som genomför aktiv bön, trots att det strider mot urgamla överenskommelser som premiärminister Netanyahu säger sig stå bakom. Ben-Gvir har lovat att beväpna sina landsmän – det har han sannerligen gjort. Efter terrorattacken den 7 oktober 2023 stod han själv och delade ut vapen.
Han har också lovat att återockupera Gaza. Det har han än så länge ingen möjlighet att göra, eftersom han är polisminister, men han har väckt diskussionen till liv och fått hundratals extremister att gång på gång försöka ta sig in i det palestinska området för att bygga bo.
Ben-Gvir har gått från en perifer extremist på den absoluta ytterkanten, dömd för bland annat rasism och känd för att ha hyllat mordet på premiärminister Yitzak Rabin, till makthavare. För att komma in i det israeliska parlamentet, knesset, slog hans parti ihop sig med ett annat litet extremistparti, bosättarpartiet Religiös sionism.
Dess partiledare Bezalel Smotrich blev finansminister. Denne har också uttryckt sig provokativt under åren, men har inte kommit i närheten av Ben-Gvir.
Smotrichs parti har förlorat i stöd och balanserar nu på gränsen. Ben-Gvirs stöd har dubblats, enligt färska opinionsmätningar.
Internationellt är han en paria. Han har exempelvis inte möjlighet att åka till Frankrike, som är ett av de länder som har belagt honom med sanktioner. Fler är föreslagna på EU-nivå. Många i Israel tycker förstås också att han är fullständigt vanvettig.
Ändå står han där på sin galgbacke och ler. Och så flyttas gränserna ännu en bit.