Den 15 juni går det svenska herrlandslaget i fotboll in i VM mot Tunisien. Mästerskapet spelas i USA, Kanada och Mexiko. Förra gången de svenska herrarna spelade VM på nordamerikansk mark, 1994, blev det brons. Sedan dess har Sverige som bäst nått kvartsfinal, 2018, och missat fyra av åtta VM-turneringar.
Har Sverige blivit en sämre sportnation?
Det korta svaret är: nej. Men bilden är inte entydig.
Det finns förstås många sätt att bedöma en idrottsnation: breddidrott, folkhälsa, föreningsliv och ungas idrottande. I den här artikeln har vi valt att fokusera på elitprestationerna – de resultat som går att jämföra någorlunda systematiskt över tid och mellan länder.
Ett av de tydligaste måtten finns i OS-resultaten.
I sommar-OS i Paris 2024 tog Sverige elva medaljer: fyra guld, fyra silver och tre brons. Sveriges olympiska kommitté hade satt tio medaljer som mål. Utfallet blev därmed aningen bättre än förväntat.
Men antalet medaljer över tid är ett dåligt mått. OS-programmet har vuxit kraftigt, med fler grenar och fler medaljer. För att göra jämförelser över tid mer rättvisande har DN därför räknat på hur stor andel av medaljerna Sverige tar i relation till sin befolkningsstorlek.
Storhetstiden i sommarspelen inföll 1972 (Ulrika Knape med flera) och 1984 (Patrik Sjöberg med flera), då Sverige överpresterade tydligt. De senaste tre decennierna har nivån varit lägre – men relativt stabil.
Utvecklingen skiljer sig mellan länder. Finland befinner sig i en långvarig nedgång och tog i Paris 2024 inga medaljer alls – för första gången. Nederländerna rör sig i motsatt riktning och har successivt stärkt sin position.
Vi har tagit med Nederländerna som jämförelse eftersom det i likhet med Sverige är ett välmående land i norra Europa med i grova drag liknande förutsättningar för elitidrott.
I vinter-OS framträder en annan bild. Där har Sverige haft en historiskt stark position de senaste sex tävlingarna.
Det placerar oss tydligt i den internationella toppen.
Danmark saknar i praktiken konkurrenskraft i vinteridrotterna. Mer beklämmande för en svensk är att Norge ändå drar ifrån: i de senaste vinterspelen var Norges nivå mer än fyra gånger så hög som Sveriges.
En viktig förklaring till Sveriges relativa styrka i vinter-OS är damidrottarnas goda resultat.
Ser man enbart till herrarna var senaste vinter-OS ett av de svagaste i modern tid – endast 1994 och 1998 var marginellt sämre. Damerna gjorde däremot sitt bästa vinter-OS på minst 66 år.
I sommar-OS ligger män och kvinnor på ungefär samma nivå.
OS-medaljer ger samtidigt inte hela bilden. Vissa sporter erbjuder betydligt fler medaljchanser än andra: I exempelvis längdskidor, simning och skridsko kan samma idrottare vinna flera medaljer under ett OS-mästerskap, medan lagidrotter som fotboll och handboll bara erbjuder en möjlighet. Dessutom har konkurrensen hårdnat över tid, när fler länder professionaliserat sin elitidrott och tidigare stormakter som Sovjetunionen och Jugoslavien splittrats i många nya nationer.
För att komma närmare hur Sveriges slagstyrka faktiskt utvecklats över tid går vi därför vidare och tittar på enskilda idrotter.
För att fånga mer än enbart medaljer har DN använt samma grundmodell som i Finnkampen (och som tidigare användes också i OS-sammanhang): 7 poäng för seger, 5 för andraplats, 4 för tredjeplats och därefter fallande ned till 1 poäng för sjätteplats. Metoden speglar bredden i toppresultat, inte bara medaljutfall.
Vi börjar med att gå igenom några sporter som i huvudsak är individuella:
Friidrott
Friidrotten visar ingen tydlig trend över tid. I Paris 2024 stod Sverige för omkring en procent av poängen. Bakom snittet döljer sig dock extrema topprestationer, som Armand Duplantis i stav. där han var helt överlägsen.
Simning
Simningen präglas av en tydlig könsskillnad. Damerna står för omkring fyra procent av poängen, medan herrsidan har tappat mark kraftigt. Resultatet i Paris 2024 var mycket svagt för herrarna.
En stor del av framgångarna för damerna kan knytas till Sarah Sjöström, som tillhört världstoppen i över ett decennium.
Alpin skidåkning
I de två senaste vinter-OS har de svenska herrarna i alpin skidåkning saknat topp-sex-placeringar. Det är avsevärt sämre än under toppåren på 1980-talet. Damerna ligger närmare sitt historiska genomsnitt.
Längdskidåkning
Även i längdskidåkningen är det kvinnorna som bär upp resultaten.
Damerna tog 2026 hela 45 procent av poängen – en kraftig förbättring jämfört med situationen kring millennieskiftet, då Sverige helt saknade toppresultat.
Herrarna uppvisar däremot svaga resultat, och det senaste OS:et var ett av de sämre.
Ridsport
Ridsporten har presterat betydligt bättre 2004-2024 än tidigare årtionden. Däremot var resultaten 2024 något svagare än tidigare toppnivåer.
Tennis
Svensk tennis dominerade världseliten från 1970-talet fram till början av 2010-talet, med spelare som Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg och Robin Söderling. Därefter har resultaten fallit tillbaka, och Sverige befinner sig sedan dess i en tydlig svacka.
Nedgången syns också på landslagsnivå. Sverige var länge en stormakt i herrtennis, med sju titlar i Davis Cup – sportens mest prestigefyllda landslagsturnering. Men finalsviten bröts efter 1998, då Sverige besegrade Italien. Sedan dess har Sverige inte varit tillbaka i final.
Vi fortsätter nu analysen till ett urval av de stora lagidrotterna:
Fotboll
Fotbollen är ett tydligt exempel på en nedgång – åtminstone på herrsidan.
Med nöd och näppe lyckades herrlandslaget i fotboll kvalificera sig till sommarens VM.
Sverige har fortsatt haft enskilda toppar – som kvartsfinalen 2018 – men de stora framgångarna ligger långt tillbaka. Senaste medaljen, brons, kom 1994. De verkliga glansåren återfinns i mitten av 1900-talet: VM-brons 1950 i Brasilien (Rio-Kalle) och silver 1958 i Sverige (Kurt Hamrin).
Desto bättre har det gått för damlandslaget i fotboll på senare år: på de fyra senaste VM-turneringarna har Sverige tagit tre brons.
Sedan 1992 finns också ett bredare mått än VM-resultaten: den officiella ”Fifa-rankingen”, som fångar in betydligt fler matcher. Där vägs resultaten mot bland annat motståndets styrka och matchernas betydelse.
Listan toppas just nu av Frankrike på herrsidan och Spanien på damsidan.
Sedan 1990-talet har svenska herrlandslagets ranking sjunkit påtagligt till plats 38. Damerna däremot ligger på åttonde plats – visserligen en försämring de senaste åren, men fortfarande ett av världens bästa landslag.
Att herrarna tappat handlar inte nödvändigtvis om att Sverige blivit sämre – utan skulle också kunna bero på att konkurrensen hårdnat. Fler länder har professionaliserat sin fotboll, breddat sina talangbaser och investerat mer resurser.
Samtidigt finns svenska spelare fortsatt representerade på hög nivå. Omkring en procent av spelarna i Europas fem största ligor är svenskar – en nivå som inte sjunkit utan snarare är historiskt hög.
Handboll, innebandy och ishockey
I flera andra lagidrotter ligger Sverige betydligt högre upp.
Sverige tillhör fortsatt världstoppen i handboll, innebandy och ishockey, även om resultaten varierar. I ishockey noterades dock i vintras ett relativt svagt OS-resultat för herrarna.
Innebandyn sticker ut: Sverige är den dominerande nationen globalt, med en stor majoritet av VM-titlarna på både dam- och herrsidan.
Så har Sverige blivit en sämre sportnation?
Nej – men inte heller tydligt bättre.
Sverige ligger i många avseenden kvar på en stabil nivå internationellt. I vissa sporter har resultaten försämrats, i andra har de stärkts.
Den här genomgången gör inte anspråk på att vara heltäckande – av utrymmesskäl ryms långt ifrån alla idrotter. De senaste åren har Sverige till exempel haft stora framgångar i curling och bordtennis.
Sverige levererar fortsatt resultat internationellt i flera sporter, men tyngdpunkten har förskjutits. Framgångarna finns i hög grad på damsidan, medan herresultaten i flera sporter har tappat.
En del av förklaringen kan ligga utanför själva idrottsarenan. Sverige har länge haft goda förutsättningar i resurskrävande idrotter, som ishockey, ridsport och alpint. Och på damsidan kan ett mer jämställt samhälle ha gett svenska idrottare ett försprång gentemot länder där flickor och kvinnor haft sämre möjligheter att idrotta. I den meningen handlar idrottsframgångar inte bara om talang utan också om ekonomi, institutioner och vilka som faktiskt får chansen att tävla.
Svaret i korthet
1. Sverige tar ungefär lika många OS-medaljer som tidigare. Däremot slår vi i sommar-OS inte toppåren på 1970- och 1980-talen.
2. Bilden är splittrad: vissa sporter har tappat mark, medan andra – som längdskidor på damsidan – står starkare än tidigare.
3. Framgångarna bärs i allt högre grad upp av damidrottarna, inte minst i vintersporterna. På herrsidan har flera sporter tappat.
Det här är Fakta i frågan
• Har skjutningarna minskat? Varför är arbetslösheten så hög? Har vi en adhd-epidemi i Sverige? DN fortsätter att granska viktiga frågor om samhällsutvecklingen.
• Vi går till förstahandskällor och försöker så gott det går att svara på alla frågor med stor transparens och offentliga data.
• DN har gett två forskare, nationalekonomerna Lena Hensvik och Lars Calmfors, i uppdrag att läsa texterna. De faktagranskar inte i detalj men ger övergripande synpunkter för att minska riskerna för felaktiga slutsatser. DN står för allt innehåll i texten.
• Har du synpunkter på innehållet? Hör gärna av dig till [email protected]
• Missa inga fakta: Här hittar du alla tidigare delar. Du som är inloggad på DN kan också följa Fakta i frågan på vår sajt, genom att klicka på ”Följ”-knappen här i artikeln.
Läs fler Fakta i frågan:
Vilka invandrare integreras snabbast?
Har vårdköerna ökat?
Har borgerliga regeringar haft otur med konjunkturen?
Kommer Sverige att klara en allt äldre befolkning?
Hur stor är asylinvandringen?
Mår unga allt sämre?
Har den svenska bostadsmarknaden gått sönder?
Alla Fakta i frågan finns här
