Här föll en del av Nepals viktigaste väg ner i floden

Framför oss gapar ett stort hål där vägbanan rasat ned i Trishulifloden. Under natten har myndigheterna gjort ett försök att leda trafiken förbi skredet. I de leriga spår som uppstått har en mindre lastbil kört fast. Kön av fordon växer.

– Vi har väntat sedan i natt, men på grund av regnet är det halt och lerigt. Vi räknar med att stå stilla här i många timmar till, säger Hari Bisunkghe, i hytten i sin lastbil.

Efter störtfloden den 26 augusti skedde först ett stort jordskred som stoppade transporterna på landets viktigaste väg mellan Katmandu och Indien. Vägen beskrivs ofta som en livlina där en stor del av Nepals import kommer in.

Nu står vi vid ett annat jordskred på samma viktiga transportled. De som väntar här räknar med fortsatta svårigheter. De större fordon som står på tur riskerar att sjunka ännu djupare i de leriga spår som ska leda trafiken förbi raset.

Myndigheterna varnar också hela tiden för jordskred på nya platser.

– Så länge floden rusar fram på det här sättet kan vi inte göra någonting, mer än möjligen något provisoriskt. Sedan måste vi fundera på hur vi kan planera en ny väg här eller om vi tvingas dra vägen på ett helt annat sätt, säger miljökonsulten Dilip Khanal, som just inspekterat följderna av jordskredet.

Räddningsarbetet pågår för fullt och hjälpsändningar levereras med helikopter till de värst drabbade områdena. 43 000 kvinnor och barn, som är värst utsatta i katastrofen, beräknas behöva omedelbar humanitär hjälp, enligt FN.

Men för att få in riktigt stora hjälpsändningar och för att kunna transportera maskiner som behövs för att börja bygga upp de förstörda regionerna måste transporterna på land fungera. Nepalesiska myndigheter har preliminärt beräknat kostnaden för återuppbyggnaden efter naturkatastrofen till motsvarande runt 50 miljarder kronor.

– Men den sammanlagda skadan är större än så. På lång sikt får samhället en stor social kostnad när barn har förlorat sina föräldrar och föräldrar sina barn, säger Kul Prasad Pandey, docent vid Tribhuvan University med filosofi och ekonomi som specialområden.

Över tusen skolbarn beräknas ha blivit föräldralösa efter katastrofen.

– Samhället måste se till att ta hand om dem, ge dem utbildning och sjukvård, men det blir svårt när vi inte har något socialförsäkringssystem. En utmaning väntar alla som har överlevt.

42 broar är raserade och det är bråttom att få upp provisoriska broar, eftersom barnen i de värst drabbade områdena ofta behöver gå över floden för att komma till sina skolor, fortsätter han.

– Tyvärr tror jag att det kommer att ta tid innan broarna är på plats. Därför riskerar barn att missa tre, fyra månader i skolan.

Den raserade huvudvägen till Indien kan ta lång tid att reparera, särskilt som myndigheterna varnar för nya jordskred. Eftersom långt över hälften av Nepals import kommer från den folkrika grannen i söder kommer den avklippta transportleden sannolikt snart att märkas på butikshyllorna i Katmandu. Trafiken dirigeras visserligen om på slingriga bergsvägar, men där tar sig endast mindre lastbilar fram.

– Det bor nästan sex miljoner invånare i Katmandudalen, som är beroende av varorna som kommer med lastbil från Indien. Det gäller inte minst gas för matlagning, säger Kul Prasad Pandey, vid Tribhuvan University.

Andra viktiga varor som det kan bli brist på är färska grönsaker, mjölk, mediciner, kläder och bensin och diesel, enligt Kathmandu Post. Tillgången på gas, bensin och diesel var redan knapp på grund av kriget i Iran.

På längre sikt måste Nepal bygga upp och öppna hela vägen som går från gränsen till Indien och norrut till Kina, säger akademikern vid Tribhuvan University. Vägen mot Kina är totalförstörd efter störtfloden. Därför räknar han med att transportleden till Indien kommer att öppnas snabbare.

– Men när det kan ske är oklart.

Och så länge vägen är stängd kommer det att märkas på butikshyllorna i Katmandu. Priserna väntas öka och därför bunkrar redan de som kan varor.