Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det var slutet av OS 2014. Charlotte Kalla hade tagit två individuella silver och kört sin legendariska stafettsträcka. Det var dags för avslutande tremilen och Kalla var ett stort guldhopp.
Det höll i en mil.
Kalla hade något i kroppen som gjorde att den inte svarade och hon sjönk genom fältet.
Varför bryter hon inte, tänkte jag.
Hon slutade 31:a. Efteråt sade alla att skidåkare inte får vänja kroppen och huvudet vid att bryta. Inte använda den nödutgången hjärnan så ofta pekar på när smärtan kommer.
Att inte bryta lopp verkar alltså vara djupt rotat.
Att bryta ett olympiskt spel har tydligen blivit helt okej.
Så till den grad att Sverige inte ens fick ihop fullt lag i herrarnas femmil och riskerar att inte få det i damernas. Allt hänger på Frida Karlssons förkylning.
Jag förstår om små skidnationer i slutet av ett OS har svårt att fylla sina platser men att Sverige inte gör det – så får det inte se ut.
Att en femmil avslutar mästerskap är standard och då måste det sedan länge planeras för att det ska finnas åkare för loppen.
Istället har det skapats bekvämlighet. Lagledningen tycker att det är helt okej för åkarna att dra hem för att de inte känner för att åka en jobbig femmil. Och åkarna som inte ingår i startplanerna skickas hem så fort det bara går.
Linn Svahn borde självklart varit här nu när hon kvicknat till.
De åkare som i första hand inte var aktuella för att starta i helgens två femmilslopp hade inte behövt bo kvar på landslagshotellet. Men det skulle i alla fall bo och träna i närheten, redo att rycka in vid sjukdom. Som nu.
Istället var exempelvis Truls Gisselman hemma, frisk igen efter att ha varit sjuk. Linn Svahn borde självklart varit här nu när hon kvicknat till.
Johanna Hagström vann lördagens Tjejvasa. Kul för Hagström, men det är minst sagt trist om Frida Karlsson inte kan starta och världens bästa damlandslag inte fyller alla platser.
OS är det största som finns i vintersportvärlden men plötsligt anses det viktigare att försvara en andraplats i världscupen.
Visst, Moa Ilar har inte haft ett bra mästerskap men landslagsledningen måste få alla åkare att förstå det kollektiva ansvaret att göra det bästa av de platser Sveriges olympiska kommitté gett längdlandslaget.
Ja, skidåkare är individualister men de måste inse att de ingår i ett lag. Ibland måste de ställa upp och ”ta en för laget”.
Extrema händelser kan uppstå. Men det är inte det som orsakat haveriet .
Hur kul är det här för den alpina fartåkare Felix Monsén? Han fick inte ens platsen till OS, fast han borde. Och så ser han längdåkare dra hem för att de inte vill åka, när de borde.
Sveriges olympiska kommitté måste göra det självklart att ett landslag ser till att det finns idrottare som startar på platserna Sverige har. Visst, extrema händelser kan uppstå. Men det är inte det som orsakat haveriet att bara tre svenska skidmusketörer startade i herrarnas femmil.
Gustaf Berglund gjordes en fin insats och blev nia. Calle Halfvarsson lyckades ha usla skidor, var nere på 36:e plats men blev 24:a. Platsen före sprintåkaren Johan Häggström.
Trion gjorde det absolut minsta man kan begära av en skidåkare på OS. De var redo att starta.
Sverige längdlandslag kommer att göra sitt sämsta OS på herrsidan efter tre medaljer vid VM förra året. Det fanns två hopp och varken William Poromaa eller Edvin Anger har haft ett bra OS.
Sverige kommer att göra sitt bästa OS på damsidan där söndagen kan komma med femte guldet.
För Johannes Høsflot Klæbo blev det andra raka mästerskapet med sex guld av sex möjliga. Tidernas bästa vinterolympier är också tidernas bästa skidåkare.
Läs mer:
Norsk dominans när svenska längdherrarna gjorde ett historiskt dåligt OS














