Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Frågan om vem som ska vinna VM var oviss före premiären och har blivit totalt vidöppen under inledningen av mästerskapet. Det är en av flera anledningar till att fotbolls-VM är en sportslig succé så här långt.
Den globala fotbollskartan har blivit större, mer svårtolkad och jag gillar det.
Före mästerskapet hade jag en naiv och idrottsromantisk förhoppning om att fotbollen skulle kunna utmana Gianni Infantino och Donald Trump, som hyllas som fredshjälte i ett krig han nyss själv startat, om uppmärksamheten under VM.
Så har det blivit. De två gycklarbröderna har hamnat i passningsskugga när fotbollens stjärnor och okända spelare har gjort VM till sitt.
Häromdagen öppnade England och Kroatien alla spjäll
En annan fråga som är vidöppen är vad som är ”bra fotboll”. Det handlar om tycke och smak fram till vinnande fotboll.
I årets VM har vägen till vinnande fotboll varit en sensationellt underhållande fotboll med fart som basingrediens. Spanien försökte spela fotboll stillastående och tack och lov gick det inte alls.
Häromdagen öppnade England och Kroatien alla spjäll och blåste på från avspark till slutsignal. När Englands lagkapten och tvåmålsskytt Harry Kane i slutet slängde sig i eget straffområde för att blocka skott trots att matchen i stort sett var avgjord blev det uppenbart:
Landslagens betydelse för stjärnorna är anmärkningsvärd stor 2026.
När klubblagsturneringarna svällde var farhågorna att landslagsfotbollen skulle tappa i status. Att stjärnornas intresse för att dra på sig landets tröja skulle minska.
Det har blivit tvärtom.
De största stjärnorna offrar sig på planen som om premiären var finalen och då blir det uppenbart att VM inte har vattnats ur det minsta, trots ökningen av antal lag. Det märks på spelkvaliteten och underhållningsvärdet.
Det blev ännu en match som inte gick att slita blicken från.
Några timmar efter att Harry Kane gjort två mål så svarade lagkamraten från Bayern München, Luis Diaz, för ett när Colombia mötte Uzbekistan.
Colombia-Uzbekistan låter som en match som sänker alla ögonlock.
Det blev ännu en match som inte gick att slita blicken från. Det såg man inte komma när man tittade på spelschemat före VM.
Precis som vid många tillfällen under årets VM var det speciellt en sak som stack ut med spelarna under matchen.
De körde.
Det fanns inget avvaktande. Inget trött väntande på vad motståndarna skulle göra.
Spelarna körde på med sin höghastighetsfotboll och det blev en påminnelse om en annan anmärkningsvärd detalj. Många lag är sensationellt samspelta tidigt i turneringen. Det har också ökat underhållningsvärdet.
De största lagen har ofta trott att de kunnat gäspa sig genom gruppspelet och så har det trötta spelet blivit därefter
För första gången har VM 48 lag och om man trodde att det skulle innebära mängder av mosade blåbärslag så visade det sig snabbt att man var fel ute.
De mindre fotbollslandslagen har utvecklats. Och spelarna från små länder är inte bortskämda med att vara på mästerskap. De vet att det här kan vara första och sista gången de spelar VM och tänker därför sälja sig svindyrt.
De största landslagen har ofta trott att de kunnat gäspa sig genom gruppspelet och så har det trötta spelet blivit därefter.
Nu har lag, spelare och publik i Europa all anledning att känna flåset från resten av världen.
Tidsomställningen har gjort att många tittare i Europa missat en hel del sevärt. På den här sidan Atlanten har jag lärt mig att jag riskerat en hel del när jag tvingas välja bort en enda halvlek.
Läs mer: Johan Esk: En blandning av olja och stjärnor har gjort norrmännen kaxiga
