På sistone har jag roat mig med att låtsas att det är 1993. Det vill säga samma år som Bill Clinton blev USA:s 42:a president, JAS-39 Gripen störtade i publikhavet på Långholmen och Magnus Uggla sjöng om 4 sekunder. En hel evighet sedan, med andra ord. Året är inte valt på en höft, utan för att då var min pappa lika gammal som jag är nu. Några specifika minnen från detta år har jag just inte, mer än att jag tyckte att farsan var… gammal. En helt horribel insikt, så klart, eftersom det rimligtvis borde innebära att jag är lika förstenad nu, som jag tyckte att han var då. Men kan det verkligen stämma? För när (om någonsin) går man från det ena till det andra och blir… gammal?
Passande nog kom en studie i veckan där Markus Wettstein och hans kollegor vid Humboldt-Universität zu Berlin i Tyskland försökt ta reda på just det. Under 25 års tid, mellan åren 1996 och 2021, har forskare i samband med en större undersökning frågat lite drygt 14 000 personer. I studien ingick personer som var födda mellan åren 1911 och 1974 och de tillfrågades som mest vid åtta tillfällen, när de var mellan 40 och 100 år gamla. Frågorna rörde allt mellan himmel och jord, men vid varje tillfälle fick de också frågan: Vid vilken ålder skulle du säga att någon är gammal?
Eftersom deltagarna var så många och eftersom frågorna hade ställts under så lång tid, kunde forskarna dra slutsatser om, och i så fall hur, vår syn på åldrandet har förändrats med tiden. Resultatet, som nyligen presenterades i Psychology and Aging, visar att vi i snitt anser att någon är gammal vid 74,7 års ålder.
Resultatet påverkas dock av när vi är födda. För generellt anser yngre generationer att ålderdomen börjar senare, jämfört med äldre generationer, även om de tillfrågas i samma ålder. Exempelvis ansåg personer födda 1911 att man blev gammal vid 71 års ålder, enligt forskarnas uppskattning, om de fick frågan vid 65 års ålder. För personer födda 1956, däremot, hamnade samma gräns vid 74 år i stället. På 45 år hade alltså vår syn på när ålderdomen tar vid förskjutits fyra år uppåt. Resultatet förvånar knappast. I takt med att medellivslängden ökat och den allmänna hälsan förbättrats, är det naturligt att gränsen för när vi anser att någon är gammal också skjuts framåt. Enligt forskarna är dock ökningstakten inte jämn. I stället tycks den bromsa in, varför det inte är säkert att gränsen för när vi anser att någon är gammal kommer fortsätta att öka även i framtiden.
Studien visar också att gränsen för när ålderdomen börjar inte är huggen i sten. Den beror till stor del på hur gamla vi själva är när vi får frågan. När vi börjar närma oss den magiska skiljelinjen, tenderar vi nämligen att tycka att gränsen för när någon kan anses vara gammal bör vara något högre. För om en 65-åring anser att den går vid 74 år, tycker en 74-åring att samma gräns snarare borde gå vid 76 år, eller ännu något senare.
Var 20-åringar sätter gränsen förtäljer inte historien, eftersom de inte fick frågan. Men enligt huvudförfattaren Markus Wettstein visar studien på en trend och om vi utgår från den kan vi på goda grunder anta att en 25-åring skulle dra gränsen vid 66 års ålder, säger han. Det vill säga nästan ett helt årtionde före de flesta andra. År 1993 var min pappa betydligt yngre än så. Till mitt försvar och som en sorts gudomlig rättvisa vill jag dock hävda att mitt 20-åriga jag ändå inte var helt fel ute, och att mina egna 20-åringar garanterat anser att jag är minst lika mossig nu, som jag minns att farsan var då. Vad min tolvåring tycker vågar jag knappt tänka på.
Läs mer:
Johan Nilsson: Vad sägs om en nybliven miljardär till frukost?