Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Turerna runt bokningen av Nick Alinia till SVT:s, i övrigt utmärkta, ”Invandrare för svenskar” säger så mycket om hur det offentliga samtalet i landet fullständigt kantrat.
Programmets skapare och exekutive producent, Michael Lindgren, sa inledningsvis att Alinia är kritisk till invandring, inte invandrare – vilket vore rasism – och inte heller dömd för något brott. Vilket tydligen är baseline för rätten att bli bokad till ett humorprogram i SVT år 2026.
Lindgren sa sig ha dålig koll, hade inte själv gjort bokningen och var knappt inblandad i produktionen. Men stod upp för ”åsiktsmångfald”.
SVT:s ansvarige utgivare bestämde sig – efter att debattbomben briserat – för att inte sända avsnittet.
I en förtydligande debattartikel skrev Michael Lindgren senare att han hade ”pitchat” Alinia inför säsongen (Expressen, 9/6). Men fortfarande, efter dagars betänketid, trodde den exekutive producenten att ramaskriet handlade om ”åsikter”. Att man ville utestänga Alinia för att begränsa det ”öppna samtalet”.
Det felslutet har tyvärr lagt sig som en antiintellektuell filt över debatten.
Men låt oss då lägga Alinias goda relationer med nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen eller våldsbejakande Aktivklubb åt sidan.
Vi tar inte upp den rasideologiske bodybuilder-youtubaren ”The Golden Ones” budskap att ”svensk är ett biologiskt faktum” som Alinia ansåg vara mitt i prick. Eller att rasismflueraren, innan Lindgren ens hunnit stå upp för hans rätt att uttrycka åsikter, redan publicerat en ”white power”-selfie inne i ”IFS”-studion.
Allt detta kan så klart bara vara invandringskritik och helt normala åsikter att hantera – för deltagarna i ett SVT-humorprogram 2026.
Vi kan i stället tala om att Alinia hängt ut två bibliotekarier i Haninge kommun med namn och bild. Inför en lynchmobb bestående av även tidigare nämnda våldsbejakande invandringskritiker anklagades bibliotekarierna för att vara vänsteraktivister som sysslade med åt ”skattefinansierad könsförvirring av barn”. Detta efter en sagostund med uppskattade ”Bland drakar och dragqueens”. Uthängningen i Haninge följdes av en stor mängd grova hot.
Det är bara ett av många exempel på hur en hämndlysten tjomme, så ömhudad att han förtalsanmält folk som skämtat om honom, förhåller sig till åsiktsmångfald.
Något man förväntas hantera – som deltagare i ett humorprogram i SVT 2026.
Ivar Arpi satte faktiskt ned foten i migrationsmagasinet Kvartal (10/6). Det var ju uppenbara dominansbeteenden Alinia ägnade sig åt. Metoderna – inte åsikterna – var alltså problemet.
Mannen som för bara något år sedan ristade på sin Substack-runsten att fienden inte längre står vid våra murar utan finns mitt ibland oss – då angående muslimer – framstod plötsligt som en rimlighetens röst.
Moderaten Hanif Bali såg detta som ett svek från en bekväm höger som fått kliva in i vänsterns stugvärme
Moderaten Hanif Bali såg detta som ett svek från en bekväm höger som fått kliva in i vänsterns stugvärme. Alinia, vårt hr-ärende på två ben, kallade irriterat Arpi för ”lätthöger”. För där är vi nu.
Föreställningen att den som tystar andra själv är det verkliga offret är inte helt ovanlig inom dagens höger. Tvärtom. Youtubaren Henrik Jönsson påstod att även ”cancelleringen” av hans politiska ”show” i Borlänge förra helgen utförts av ”vänsterns moralpolis”. Folkets hus hade ansett att de inte var önskvärda.
Den egentliga anledningen till att debattframträdandet avbokats: Jönssons turnékamrat, Aron Flam, står åtalad för olaga hot mot en meningsmotståndare. Ett av hoten var ”nu har jag din hemadress”.
Men det här handlar om vad som fanns i den brudkista borgerligheten fick vid äktenskapet med Sverigedemokraterna
Vi kan låtsas att det också är en fråga om ”åsikter”. Men det här handlar om vad som fanns i den brudkista borgerligheten fick vid äktenskapet med Sverigedemokraterna. En acceptans för allt råare metoder. Seger eller död.
Högerns interna ideologiska konflikt står nu mellan dem som relativiserar eller till och med öppet förespråkar systematiska hot eller uthängningar som politisk metod och en skara sillmjölkar som inte gör det.
Det hade man absolut kunnat ta ett öppet samtal om i SVT – men ett humorprogram är kanske inte rätt forum.
Läs fler krönikor av Johannes Klenell.
