Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Hur illa ställt är det för Europas industriella hjärta – bilindustrin?
Illa är det enklaste svaret.
BMW, Mercedes-Benz och Volkswagen har nu rapporterat första halvårssiffrorna de senaste dagarna. Alla tre tappar försäljning och rörelseresultat.
Innan vi går in på de riktiga problemen – bara några siffror: Den viktiga vinstmarginalen för bolagens personbilsvisioner ligger på runt 3,6–4 procent. Det är mindre än hälften jämfört med för bara några år sedan. År 2023 hade Mercedes exempelvis en marginal på 14 procent och BMW 10,6.
Hos BMW föll vinsten från bilverksamheten med mer än 60 procent. Koncernen tjänar numera mindre på att bygga bilar än på att finansiera dem.
Det här är mer än en vanlig svacka. Det är en kris för Europas industriella modell.
Mest uppmärksamhet får jobbslakten. BMW ska ta bort 8 000 tjänster till 2030. Mercedes ska sänka de fasta kostnaderna med 10 procent och lade bara under första halvåret 1,1 miljarder euro på avgångspaket.
I Volkswagenkoncernen ska omkring 50 000 jobb bort. Porsche och Audi har redan aviserat stora neddragningar. Och vd Oliver Blume vill bort med ytterligare 50 000, enligt flera medieuppgifter.
Sammanlagt kan över 120 000 tjänster försvinna ur den tyska bilindustrin de närmaste åren.
Vad har hänt?
Det korta svaret är Kina.
BMW, Mercedes och Volkswagen tappar betydligt snabbare än den kinesiska bilmarknaden som helhet, ett fall som accelererar under andra kvartalet.
Men det verkligt alarmerande är elbilarna.
Mer än var tredje ny bil – 35 procent – som säljs i Kina är nu en ren elbil. Elbilsmarknaden växer snabbt. Ändå har de tyska tillverkarnas elbilsförsäljning närmast kollapsat.
Volkswagen tappade nära hälften av sin elbilsförsäljning under första halvåret. Elbilarna stod bara för några få procent av koncernens försäljning i Kina.
Hos BMW har försäljningen av de lokalproducerade elmodellerna mer än halverats på ett år och fallit över 70 procent sedan 2024. Mercedes redovisar inte sina siffror, men kinesisk modellstatistik visar att de lokalt byggda EQ-modellerna bara såldes i några få tusen exemplar första halvåret 2026 – ett par procent av Mercedes Kinavolym.
Man får nästan gnugga sig i ögonen.
Tyskarna tappar inte bara världens största bilmarknad. De tappar den under det teknikskifte som de har satsat hundratalstals miljarder kronor på att klara.
Vad gör man då i styrelserummen i Stuttgart, Wolfsburg och München?
Säljer mer i Europa, är det enkla svaret.
Problemet är att trafiken går åt andra hållet.
Kinesiska bilmärken, understödda av Pekingregimen, rullar nu in i Europa snabbare än många trodde var möjligt. I juni tog de över 10 procent av marknaden. Enbart BYD nästan tredubblade sin EU-försäljning jämfört med året före.
Den tyska bilindustrins dubbla mardröm håller därmed på att bli sann. Först förlorar man Kina. Sedan följer de kinesiska konkurrenterna efter hem till Europa.
Och nu angriper de tyskarnas sista försvarslinje: de dyra, tekniskt avancerade premiumbilarna, där BMW, Mercedes och Porsche länge trott sig vara osårbara.
Det skakar ett Tyskland som redan stagnerat ekonomiskt och där missnöjet växer.
I årtionden har övriga Europa kunnat ta rygg på Tysklands industriella styrka. Bilindustrin har varit motorn i den modellen.
Vad händer när den motorn håller på att skära ihop? Högerpopulistiska AfD är nu Tysklands största parti i opinionsundersökningar.
Frågan blir alltmer – vad i friden ska hela kontinentens välstånd bygga på?
