Curling handlar inte bara om stenar och is. Bredvid banan finns en matchklocka som räknar ner. Vardera lag har 38 minuter på sig att spela de tio omgångarna. Om alla stenarna inte är levererade innan tiden går ut förlorar laget matchen.
– Det är väldigt ovanligt, men jag har faktiskt sett det hända både i mästerskap och Grand slam-matcher, säger Kristian Lindström, som är coach för det svenska damlaget i OS.
Han säger att det då handlat om att lagen helt enkelt glömt bort tiden, snarare att man inte hunnit spela den sista stenen.
Om tiden går ut brukar det ljuda en signal i hallen och domaren kommer fram och säger att laget har förlorat.
När den svenske skippern Niklas Edin skickade iväg sin sista sten i matchen mot Tyskland stod klockan på fem sekunder.
I matchen mot Kanada i tisdags hade det svenska damlagets avslutare, Anna Hasselborg, 19 sekunder kvar. Lindström säger att det inte är så stressat som det kanske ser ut.
– Oftast är det rätt lugnt och man har kontroll på tiden. Kevin Koe (kanadensisk världsmästare) brukade i snitt ligga på fyra, fem sekunder, säger han.
Tidigare mätte klockan tiden då ett lags sten var i rörelse. Numer är det lagens betänketid som mäts. Lindström gillar det nya systemet.
– Förut gick det mer tid om man spelade dragning jämfört med en utslagning. Det är mycket bättre nu när det är betänketiden som gäller, säger han.
Anna Le Moine spelade etta Anette Norbergs lag som vann OS-guld i Turin 2006 och Vancouver 2010. I Turin höll nerverna i styr i finalen mot Schweiz och ordnade segern med sin sista sten.
Le Moine, på plats i Cortina som expertkommentator för Radiosporten, säger att det hände att det blev ont om tid.
– Visst kunde det vara stressande, säger hon och förklarar att man av naturliga skäl vill att den som ska spela de sista stenarna i varje omgång får extra mycket tid på sig.
– Behöver man tänka lite extra kan man ju utnyttja sin timeout, säger hon.
De flesta lag har avdelat en spelare som har ansvar för att hålla koll på klockan. Hos de dubbla OS-medaljörerna var det skippern Anette Norbergs syster Cathrine Lindahls uppgift. Hos dagens OS-lag är det tvåan Agnes Knochenhauer, men kollegan Sofia Scharback säger att hon brukar hjälpa till.
– Det har väl hänt några gånger att det varit väldigt nära att tiden gått ut eftersom vi är ett lag som brukar ta den tid vi får, men jag har aldrig varit med om att tiden gått ut för ett lag, säger Scharback.
Även hon tycker att klockan kan vara stressande i vissa lägen.
– Ibland har det påverkat oss när vi inte hunnit prata igenom vad vi ska göra och har tagit fel taktiska beslut. Men generellt är vi duktiga på att använda tiden. Om det är ont om den så ser vi som spelar de första stenarna till att spela snabbt, så att Anna (Hasselborg) får den tid hon behöver, säger Scharback.
Läs mer:
Kanada vann med sandpapprade stenar – Sverige till semi ändå
Johan Esk: Svenska tjafset förstörde OS – inte Kanadas fuskande fingrar
