– Akta fingrarna när vi startar den, den har inte läst Asimovs robotlagar, så den vet inte att den inte får skada dig, säger professor Ross D. King med en pigg blinkning bakom glasögonen.
Det lilla rummet i kemihuset på Chalmers domineras av en glasbur där två robotarmar härskar. Runt omkring dem är det fullt av labbutrustning.
– Den där lådan i mitten är ett helautomatiskt mikroskop, och de där blå och röda grejerna kan avläsa ljusabsorption och sådant. Där har du en masspektrometer, visar King.
Allt detta är delar av forskarroboten Eve, som kan skriva hypoteser, utforma och genomföra experiment och dra sina egna slutsatser av resultatet.
– Jag tror inte att det är möjligt att fullt ut förstå biologi och medicin om vi inte kan göra många gånger fler experiment än i dag. Fast jag kan inte planera tusentals experiment på en och samma dag, men det kan en forskarrobot, säger Ross D. King.
Idén föddes under doktorandåren i slutet av 1980-talet. Kings avhandling kretsade kring att förutspå formen på proteiner med hjälp av artificiell intelligens. Men när han försökte hitta kemister som kunde bistå med den experimentella delen av forskningen nappade ingen.
– Då slog det mig, tänk om en robot kunde göra experimenten? säger King.
Så här i efterhand var han inne på rätt spår. 2024 gick Nobelpriset i kemi till forskarna bakom Alphafold, en AI utvecklad av Google Deepmind som knäckte koden för att förutspå proteiners former.
– Jag kanske hade kunnat få ett Nobelpris, säger Ross D. King med ett litet skratt. Skillnaden var väl att de hade åtminstone en miljon gånger mer data och en miljon gånger snabbare datorer att jobba med.
I stället har han dedikerat de senaste 20 åren åt den där andra idén: kan robotar göra det här?
Den första forskarroboten döpte han till Adam. Den kunde göra självständiga analyser av jästceller, 1 000 experiment om dagen, och blev den första roboten att göra egna vetenskapliga upptäcker, vilket väckte stor uppmärksamhet efter en publicering i tidskriften Science 2009.
Sedan kom Eve. Inne i glasburen rör sig dess robotarmar snabbt.
Eve utför experiment på molekyler i jakt på läkemedelskandidater för det som brukar kallas för försummade tropiska sjukdomar; malaria, snäckfeber, denguefeber och annat som läkemedelsindustrin har en tendens att ignorera eftersom de anses olönsamma.
– Där har du ett intressant exempel på hur kapitalismen misslyckats, suckar Ross D. King.
Ingen är intresserad av att bota en sjukdom som främst drabbar de allra fattigaste människorna på jorden, menar han.
Det mest intressanta fyndet Eve gjort hittills är en antibakteriell molekyl som heter triclosan. Det är inget särskilt exotiskt ämne, det var länge en aktiv ingrediens i Colgates tandkräm, men i experiment har Eve visat att den potentiellt kan behandla malaria.
– Men vi fick inga anslag för att följa upp den forskningen, vi har försökt se om något läkemedelsbolag vill samarbeta, men det är ju ingen prioriterad sjukdom för dem, säger Ross D. King med märkbar irritation.
Kings vision är att robotar och AI kan göra den här typen av forskning radikalt mycket billigare och snabbare. Något han menar krävs för att lösa problem som svält, sjukdomar, fattigdom.
– Vi behöver mer avancerad vetenskap och bättre teknik, det är den enda lösningen för att till och med de fattigaste människorna kan få det bra, säger Ross D. King.
Han nämner cancervården. De vanligaste behandlingarna mot cancer slår väldigt brett och hårt, men den som har tillräckligt med pengar kan i dag betala dyrt för att få sin individuella cancertumör analyserad och välja den mest effektiva och lindriga behandlingen.
– Forskarrobotar skulle kunna göra den typen av teknik billig nog för att bli tillgänglig för alla, inte bara för miljardärer, säger Ross D. King.
Några våningar längre upp i huset står Eves efterträdare Gensis inhyst i en kompakt svart låda. Den här roboten är utformad för att göra noggranna experiment på jäster, och har nyligen gett upphov till en första publiceringen i tidskriften Journal of the royal society interface.
– Vi använder jäst för att göra bröd och öl och allt sådant, men inom biologin använder vi jäst som en modell för mänskliga celler. Jästceller och mänskliga celler ser i princip likadan ut, säger Ross D. King.
Hans forskarkollega Ievgeniia Tiukova bryter in.
– Inom bioteknik så är jäst dessutom användbart för att producera massor av olika kemikalier, biobränslen och mediciner. Eller som en motståndskraftig livsmedelskälla.
Gensis kan odla jästceller i en extrem kontrollerad miljö, och undersöka hur dessa påverkas av yttre faktorer. När roboten är fullt utbyggd ska ett 20-tal svarta boxar fylla labbet och kunna köra mängder av simultana experiment, utan större handpåläggning från forskarna.
– Med den här roboten kan vi lösa en flaskhals inom bioteknik, säger Ievgeniia Tiukova.
Även om Ross D. King sumpade chansen att få Nobelpriset för sin forskning om proteiners former har han fortfarande priset som en måttstock. Men nu är det hans robotar som tar sikte på det.
Han är en av anstiftarna till The Nobel Turing Challenge, som går ut på att skapa en robot som kan producera Nobelprisvärdig forskning (även om robotar enligt reglerna inte kan tilldelas ett Nobelpris).
När tävlingen instiftades 2020 var målsättningen att nå dit 2050. Ross D. King var själv tveksam om det verkligen var möjligt, men bara ett par år senare släpptes Chat GPT och hela världen började ösa pengar på AI-utveckling. Nu kallar han målet ”pessimistiskt”, även om hans egna forskarrobotar än så länge sysslar med relativt enkel vetenskap.
– Människor blir ju inte direkt bättre på forskning, men maskinerna blir det. Så det är bara att extrapolera, säger Ross D. King.
Han jämför med hur en stormästare i schack spelar samma spel, enligt samma regler, som en nybörjare. Det handlar bara om en djupare förståelse, ett annat sätt att angripa problemet.
– På samma sätt tror jag inte att det finns några fundamentala skillnader mellan enkel vetenskap och toppskiktet inom vetenskapen. Så jag ser ingen anledning till att forskarrobotarna inte kan nå dit, säger han.
Tror du att ditt labb hinner först?
– Det är svårt att tävla med näringslivet, de har tillgång till många gånger fler pengar än vad vi någonsin kan få. Men jag vill väl inte heller att Open AI eller Google ska ta ledartröjan inom vetenskapen.
Läs mer:
Matematiker protesterar mot AI-företagen: ”Vi är försökskaninerna”
Det här är tekniken som skrämmer AI-cheferna
Ulf Danielsson: AI-bolagens domedagsprofetior är en rökridå