För ett år sedan var han utmärglad och utan hopp. Sambon hade dragit. Hans näsa var allvarligt skadad. Polisen knackade på dörren för att kolla om han var nära att ta sitt liv. Allt var kaos, allt handlade om kokainet. Det var bara att lägga en beställning på appen Snapchat, när som helst på dygnet, och få fem gram levererat till dörren tio minuter senare.
Nu deltar han på Cocaine Anonymous möte i en lokal i Oslos välmående innerstad.
Han säger sitt namn och att han är alkoholist och narkoman. Alla hälsar.
Han har fått i uppdrag att läsa en text om tillvaron som kokainist.
– Vi gjorde vad som helst för att slippa vara oss själva. Linorna blev tjockare. Grammen tog slut snabbare. Hela veckans ranson gick åt på en dag. Vi fann oss själva skrapandes kuvert och påsar med rakblad. Snart sniffade vi upp allt vitt pulver från mattan eller golvet, säger han.
De allra flesta i rummet förstår exakt och på djupet vad han beskriver.
Vi andra, ett par journalister och ett par anhöriga, har i alla fall börjat ana att något i Norge har gått allvarligt snett.
I augusti 2024 greps Marius Borg Høiby, kronprinsessans son och kronprinsens bonusson, av polis.
Då hade han ödelagt sin dåvarande partners lägenhet under ett kokainrus. En kökskniv satt i väggen och ljuskronan var krossad. Förutom kokainet hade han mdma, cannabis och valium i blodet, enligt den medicinska rapporten.
Samma år anklagades bonusprinsen för att ha våldtagit en sovande kvinna på ett hotellrum i Oslo. Hon ska senare vittna om Louis Vuitton-plånboken med den tillhörande skeden som Borg Høiby intog kokain med.
Rättegången mot Borg Høiby – som anklagas för både sexövergrepp och knarksmuggling – inleddes i februari i år. Då fick den norska allmänheten och världspressen insyn i partyknarkandet på exklusiva klubbar och och barer i de rika delarna av västra Oslo.
DN:s kriminalreporter Gustav Olsson följde delar av förhandlingarna på plats i Norge. Han konstaterar att knarket löpte som en vit lina genom rättegången.
TV2:s kriminalkommentator Olav Rønneberg summerar:
– Det är en miljö där allt är tillåtet. Det anses inte så farligt om det finns kokain på borden. Du blir inte utslängd för det.
Bonusprinsen talade själv öppet om sitt missbruk, från det första uttalandet efter gripandet till rättegångens sista förhörsdag.
En av Borg Høibys äldre vänner beskrev chocken när han förstod hur mycket kokain kretsen kring 29-åringen brukade.
– De tog det som att det var snus, sade han i ett polisförhör.
Norge, detta oskuldsfulla grannland, med sin brunost och kokta torsk, sina längdskidåkare och påskdeckare. Den humanitära stormakten, världens största biståndsgivare per invånare.
Våren 2026 framträder en annan bild av nationen – en bild där fredsmäklare och kungligheter frotterar sig med en sexbrottsling som Jeffrey Epstein, medan fossilindustrin tjänar storkovan på krigen i omvärlden.
De vita linorna blir det yttersta beviset för den norska dekadensen. Rapporter från EU:s narkotikabyrå EUDA som visar att kokainhalterna i avloppsvattnet i Oslo ökat starkt sedan 2020. Oslo tävlar med Köpenhamn om titeln som Nordens kokainhuvudstad. Norska kriminalpolisen Kripos rapporterar om rekordbeslag under 2025. ”Kokain är inte längre ett marginellt berusningsmedel, utan ett ämne som beslagtas ofta och i stora mängder”, konstaterar myndigheten i ett pressmeddelande.
Bohusländska Strömstad hamnade i topp när SVT publicerade ett reportage om kokainhalterna i avloppen i 36 svenska städer i höstas. Turistorten är ett populärt resmål för festande norrmän.
Det är ombytta roller för Sverige och Norge.
En svensk man som får namnet Magnus i det här reportaget – som alla på Cocaine Anonymous heter han egentligen något annat – tar oss med tillbaka till finansvärlden i Stockholm. Det var 90-tal och millennieskifte och ständig fest på barerna och krogarna vid Stureplan, Biblioteksgatan och Kungsträdgården.
– Det var så mycket knark. Så mycket kokain. Helt bananas, säger han.
Partyt tog slut. 2004 satt Magnus med ett laddat jaktgevär och funderade på att göra slut på allt. Familjen, vännerna och pengarna var borta. Han befann sig i ett tillstånd av ständig skräck, styrd av kokainberoendet.
Räddningen blev ett möte på Cocaine Anonymous, CA, i Stockholm. Magnus blev en del av gemenskapen och fick en så kallad sponsor som kunde lyssna och stötta. Han blev drogfri, och kunde starta ett nytt liv, återupprätta kontakten med nära släktingar, bli pappa och make.
– Jag har fortfarande dåliga dagar. Men jag skulle inte byta min värsta dag i dag mot min bästa dag som aktiv kokainist, inte ens en dag när jag inte tog kokain, säger han.
Av familjeskäl hamnade han i Norge. 2008 testade han att grunda en lokalavdelning av Cocaine Anonymous i Oslo.
– Vi höll på i något år. Men det var inte alls samma tryck som i Sverige, berättar han.
För två och ett halvt år sedan gjorde han ett nytt försök, ihop med ett par andra personer. Då kom deltagarna.
Enbart under det senaste året har aktiviteterna fördubblats.
– Nu har vi sex möten i veckan. Det är 20-25-30 deltagare varje gång. Det är ett helt annat tryck, säger Magnus.
Cocaine Anonymous är en gemenskap inom tolvstegsrörelsen. Alla som vill sluta med drogerna är välkomna. Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig, vänster eller höger, kvinna eller man. Organisationen har inga politiska uppfattningar och deltar inte i samhällsdebatten. Den principen sätter också gränser för vad medlemmarna kan och vill säga om utvecklingen i Norge.
Magnus tycker att tillströmningen talar för sig själv.
– Kokain har fått ett grepp om Oslo på ett helt annat sätt än för bara några år sedan.
Skriverierna runt Marius Borg Høiby har riktat strålkastarljuset mot utsvävningarna bland Norges rikaste och på pappret mest privilegierade. Den berättelsen har funnits ett tag i fiktionen och tv-serier som ”Exit”, där stenrika affärsmän vältrar sig i våld, sex och droger.
Det finns även en annan verklighet. En verklighet där kokainisten kan vara vem som helst i det norska samhället. På Cocaine Anonymous finns inget mönster. Deltagarna är unga, medelålders och äldre. Det sitter nästan lika många kvinnor som män vid bordet.
– Cocaine Anonymous är platsen där bankrånaren och ägaren av banken och polisen kan sitta på samma möte och vara överens, säger medgrundaren Magnus.
Medgrundaren Jan, som också heter något annat i verkligheten, liknar kokainbruket vid golfandet. Först en del av en överklasskultur, sedan ett fenomen som finns överallt.
– Jag ser folk i min generation, människor som närmar sig åldern när man får barnbarn, som har gått bort sig i kokainet nu. Det är klart att det har med pengar att göra, att Norge är ett rikt land. Men det handlar också om distributionen och att kokain inte kostar mer i dag än för 25 år sedan, säger han.
Verkligheten är långt ifrån ”Exit”, men myten om ”Exit” kan ha haft betydelse.
Den unge mannen som inledde mötet på Cocaine Anonymous med att berätta om kokainberoendet – vi kan kalla honom Kristoffer – berättar för DN hur han tog intryck av tv-serien.
– Det blev som en introduktion. Lite som att den normaliserade den världen, säger han.
Gång på gång får DN höra vittnesmål om hur kokain numera flödar på fester för högstadieelever.
Lissi Marie Reitan, vägledare inom organisationen NextGen Ambassador i Stavanger, kan bekräfta den bilden.
– Förr tyckte man att det var förlorare som tog droger. I dag är det vem som helst. Idrottsfolk. De duktigaste i klassen. De som är populära, de som inte är populära. Den som går på fest och tackar nej till kokain betraktas helt enkelt inte som cool, säger hon.
Hon är 19 år nu, men hon var bara 13 år när hon hamnade i trubbel. Hon kom från ett stabilt hem, med engagerade föräldrar, men hade svårt att finna sig tillrätta i skolan. I åttan sökte hon sig till tuffare gäng. Hon testade alkohol och hamnade i ett slagsmål med en annan tjej.
– Det märkliga var att efter det slagsmålet ville många hänga med mig. Unga från ännu värre miljöer som tyckte att jag var cool.
Efter en kväll på stan blev hon berusad och gick bärsärkagång. Då placerades hon på institution och mötte personer som tog tunga droger. Hon rymde, testade ecstacy, och hamnade på en ny institution. Det var där hon kom i kontakt med kokain för första gången. Hon blev bjuden. Och fick uppleva det där första ruset.
– Det betydde glädje. Jag var så nere och tog en drog som fick mig att känna mig på topp.
Hon blev bjuden på droger och slapp finansiera missbruket. Men den första kicken blev svårt att upprepa.
– När du har varit hög, så kommer du känna dig låg resten av tiden. Om du tar droger en gång i månaden, kommer du att känna dig som skit alla andra dagar, säger hon.
När hon kom hem från institutionen låste hon in sig i ett rum i källaren i föräldrahemmet för att sitta i mörkret och ta droger. Hon tog överdoser och skadade sig själv för att få uppmärksamhet.
– Jag hade många tankar om att jag inte orkade leva.
Då var hon 16 år.
Fakta.NextGen Ambassadors
NextGen Ambassadors, NGA, är en fristående icke vinstdrivande norsk organisation som arbetar med att att hjälpa unga att göra sig fria från beroende. Organisationen, som utgår från Stavanger på norska västkusten, lägger stort fokus på inkludering, och att skapa en meningsfull tillvaro genom utbildning och arbete.
Tillgången är en förklaring till att knarket flödar i Norge. Det norska kokainmissbruket har band till svensk gängkriminalitet. Två reportrar på tidningen Dagbladet var den historien på spåren före gripandet av Marius Borg Høiby.
I boken ”Vita linor, svarta får”, som kom förra hösten, kartlägger Øistein Norum Monsen och Torgeir Pedersen Krokfjord kedjorna från svenska Foxtrotnätverket till den norska eliten, från utsatta östra Oslo till välmående västra Oslo.
– Vi blev själva överraskade hur allvarlig situationen är. Detta är farliga, farliga substanser och det sprids i världen via grov kriminalitet, säger Øisten Norum Monsen.
I dag är Norge även ett transitland för narkotikan.
– Länge utnyttjade man de gamla haschrutterna genom Afrika över Gibraltar och upp genom Europa och Sverige för smugglingen till Norge. Men nu dumpas även droger från Sydamerika i norska hamnar, säger Øistein Norum Monsen.
Det norska rättsväsendet satsar nu många miljarder på att knäcka den gränsöverskridande gängbrottsligheten.
– Vi har reagerat hårdare och snabbare än vad ni gjorde i Sverige. Ändå är vi kanske för sent ute, säger Øistein Norum Monsen.
Det finns ett utbud. Men också en efterfrågan. Varför behöver norrmännen knarket? Finns en själslig fattigdom, mitt i ett av världens mest välmående länder?
De frågorna bränner till på Cocaine Anonymous medlemsmöte i Oslo.
Organisationen utgår från tolvstegsrörelsen, där man rannsakar sina liv och sätter hopp till någon sorts högre makt, en makt som i princip kan vara Gud eller en guldfisk. Fjärde steget går ut på att identifiera viktiga livshändelser och handlingar och ta reda på vilka känslor och karaktärsdrag som bidrog till att man fastnat i ett beroende.
Just den här kvällen ska medlemmarna prata om sin bitterhet och hur de lärt sig att ta ansvar för sina liv. De delar skammen med varandra. Då kan integriteten växa.
– När du pekar ett finger mot någon annan, pekar tre fingrar mot dig själv, säger Kristoffer.
Han hade gjort flera försök att sluta knarka innan han kom till Cocaine Anonymous för lite mindre än ett år sedan. Men det var först när han vågade rannsaka sig själv som han blev fri från kokainet.
– Det var magiskt.
För Lissi Marie Reitan kom vändpunkten när hon följde med sin mamma på jobbet och mötte en ledare från organisationen NextGen Ambassador, som hjälper unga som fastnat i droger att hitta vägar för att hantera sina liv. Han frågade vad hon drömde om. Hon svarade att hon ville hjälpa människor som också hamnat snett.
– Då sa han bara: Vad kul. Vad ska du göra för att förverkliga den drömmen? Han var den första som trodde på mig. Jag kände en sådan glädje.
Hon fick en mentor. Hon gjorde sig fri från drogerna. Hon bröt med sina gamla vänner och blockerade kontakterna i sociala medier. Hon klev upp på scen och berättade om sitt liv.
Nu vägleder hon andra och håller föreläsningar i både Oslo och Stavanger för skolelever och deras föräldrar.
Under sina tre år i NextGen Ambassador har hon hunnit fundera mycket på vad som gått snett i Norge. Att det är så lätt att få tag på tunga droger är en förklaring. Men hon ser också ett tillstånd, där unga saknar riktning och mening, och där samhället som helhet har misslyckats med att ta avstånd från knark.
– Jag tycker att man har normaliserat drogerna. Och det kommer väldigt mycket från filmer och tv-serier där man använder mycket knark och romantiserar drogerna. Då är det lätt att tänka att ”så vill jag också ha det”.
För fem år sedan ville den dåvarande borgerliga regeringen avkriminalisera narkotika för eget bruk, men förslaget röstades ned. Narkotika förblir olagligt, men en vuxen person som ertappas med små mängder för eget bruk – till exempel max 2 gram kokain eller 15 gram cannabis – ska normalt få böter eller vård snarare än hårda straff. Minderåriga blir fall för socialtjänsten.
– Jag tycker att reformen har bidragit till att ge unga ett intryck av att droger inte är så farliga och att man får lov att ta droger, och det bidrar till mer normalisering, säger Lissi Marie Reitan.
●**
Den 15 juni faller domen mot Marius Borg Høiby i åtalet om våldtäkt, sexövergrepp, misshandel, skadegörelse och knarksmuggling. Han är bara en av kändisarna som ertappats med kokain. Vid en husrannsakan 2020 hittade polisen sex gram kokain hos längdstjärnan Petter Northug, som senare dömdes till fängelse. I augusti i år inleds rättegången mot den före detta fotbollsspelaren Fredrik Gulsvik, som åtalats för att ha smugglat 16 kilo kokain från Sverige till Oslo.
Rättsfallen har fått en enorm uppmärksamhet. Men Lissi Marie Reitan önskar sig en annan debatt. Inte om kungahusets framtid. Utan om Norge och kokainet.
– Jag tycker att man kan använda Marius Borg Høiby som ett exempel på hur illa det kan gå, säger hon.
Hon och kronprinsessans son lever i skilda världar, men hon kan ändå känna igen sig i hans vilsenhet, i jakten på droger för att må bra.
– Han inleder rättegången med att säga att han bara är Mette-Marits son. Det säger så mycket om den här avsaknaden av mening i livet, säger hon.
Medlemmarna i Cocaine Anonymous har inga synpunkter på Marius Borg Høiby. Det är en rättssak i mängden om eländet i ett liv med ett kokainberoende.
De har fullt upp med att ta emot alla medlemmar. I sommar ska de hålla konvent och avdelningen i Oslo kommer snart att få status som självständig organisation.
Magnus behöver aldrig mer gömma sig i gränder, rädd för att möta människor som han sårat eller lånat pengar från.
– Jag har betalat tillbaka alla mina skulder, åkt land och rike runt, skrivit brev, gjort upp, säger han.
Kristoffer har många planer. Han vill jobba, han vill bilda familj och han vill hjälpa andra, på samma sätt som han har blivit hjälpt av programmet i Cocaine Anonymous.
– Jag trodde alltid att jag skulle vara så speciell, men nu vill jag vara precis det som jag flydde från, en alldeles vanlig person. Någon som man litar på.
Spår av kokainet i Oslo
Resterna av kokain i avloppen har ökat markant i Oslo sedan 2020 och staden har nästan dubbelt så höga halter som Stockholm. Det visar mätningar från EU:s narkotikabyrå EUDA.
Norska Kripos rapporterar om rekordbeslag under 2025 – 2146 beslag av totalt 404 kilo kokain. Det var runt 10 procent fler beslag än året före. Med undantag för några rekordbeslag 2023 var det också den största mängden kokain som beslagtagits på ett enskilt år.
Kokain utgör nu 11 procent av alla narkotikabeslag i Norge, mot 5 procent år 2019. I Oslo är andelen 18 procent.
Källa: Drugnews, Kripos
Fakta.Cocaine Anonymous
Cocaine Anonymous är en gemenskap för människor inom tolvstegsrörelsen. Den vänder sig till personer som har problem med alkohol och narkotika (även andra droger än kokain).
I likhet med Anonyma alkoholister genomförs behandlingen i tolv steg, där det första innebär att man erkänner sitt beroende. Programmet har en andlig dimension, men Cocaine Anonymous är politiskt och religiöst obundet.
