Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Störtfloden och översvämningarna vid Himalaya är en humanitär katastrof. Antalet döda och saknade är fruktansvärt många. Infrastruktur för ohyggliga summor har ödelagts. Och enligt den amerikanska geologiska myndigheten USGS beror förödelsen på en kollapsad glaciär.
Många länder säger sig nu stå redo att stötta, vilket är bra. Nödställda behöver all hjälp som de kan få.
Men engagemanget kan inte stanna där.
För flera experter menar att en sannolik orsak bakom händelsen är den globala uppvärmningen, eftersom världens glaciärer ständigt krymper som en följd av att jorden blir varmare. Mycket tyder alltså på att Nepal och Tibet har drabbats av en klimatkatastrof. Och det är i så fall inte första gången i sommar som människor dör eller får stora delar av sina liv förstörda på grund av klimatförändringarna.
I veckan rapporterade The Guardian att den senaste tidens extrema värmeböljor i Europa, med rekordhöga temperaturer på många håll, har kostat minst 35 000 liv. Den totala siffran befaras dock vara betydligt högre, eftersom statistiken bara gäller halva kontinenten och augustistatistiken inte är klar. Och tidigare i år meddelade världshälsoorganisationen WHO att den värmerelaterade dödligheten i Europa har ökat med mer än 30 procent på två decennier.
Det är ett hån mot väljarna, som förtjänar att diskussionen förs på en helt annan nivå.
Lägg till sommarens storbränder i Spanien och Frankrike, som förutom dödsfall lett till att tusentals bostäder förstörts och att ännu fler tvingats lämna sina hem. Även här spelar klimatförändringarna roll, då utsläppen av växthusgaser minst har fördubblat sannolikheten för de väderförhållanden som gynnar bränderna i Frankrike och gjort dem minst 20 gånger mer sannolika i Spanien.
Katastroferna visar ännu en gång varför det ligger i allas intresse att så fort som möjligt bromsa utvecklingen och inte låta den globala uppvärmningen överstiga 2 grader. Åtgärderna som krävs är givetvis inte gratis. Men det är det å andra sidan inte att fortsätta släppa ut heller.
Enligt EU-kommissionens beräkningar kan klimatförändringarna minska unionens bnp med 2,3 procent till 2050 och med upp till 7 procent 2100. Därutöver tillkommer det humanitära priset för dödsfall och liv som slås i spillror.
Det är de här tragedierna och ekonomiska smällarna som klimatdebatten i valrörelsen borde handla om. Men i stället ägnar sig politiker åt att tona ner Sveriges betydelse och totala utsläpp – för att kunna sänka priset på bensin.
Det är ett hån mot väljarna, som förtjänar att diskussionen förs på en helt annan nivå.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Göran Perssons trick fungerar knappast två gånger
DN:s ledarredaktion: Har Tidögänget inlett spurten – eller är det kört för Kristersson?