Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det blev en trevlig fredag på Lidingö i alla fall. Nooshi Dadgostar (V), Daniel Helldén (MP), Amanda Lind (MP), Magdalena Andersson (S) och värden, Elisabeth Thand Ringqvist (C), var alla överens om att det varit ett givande möte. En bild på de fem leende tillsammans togs till och med.
Men de var också överens om att någon förhandling inte ägt rum – inga röda linjer hade försvunnit. Liksom om att bollen nu ligger hos Magdalena Andersson. Det är hon som vill leda nästa regering, söker de andras stöd, och måste ta initiativ till nästa träff.
S-ledaren sa själv att hon skulle ta helgen för att reflektera.
Men mer tid än så har hon inte. På måndag ska hon avrapportera sitt sonderingsuppdrag hos talmannen, och han har varit tydlig – om hon inte ber om en förlängning så är det dags för statsministervotering på onsdag.
En sådan kan hon inte vinna.
Är det inte lika bra att bränna av den? Det är väl först när det närmar sig ett extra val som pressen ökar och partier kommer att börja fundera på att överge sina ultimativa krav?
Även om man bortser från att det inte är ett särskilt seriöst sätt att förhålla sig till en sonderingsprocess, så är faktum att partierna – också S, MP och C – står en bra bit ifrån varandra i den ekonomiska politiken. Kompromisser är inte omöjliga men sådana kräver tid – stötande och blötande vid förhandlingsbordet. Varför då vaska den?
Det är också uppenbart vad nästa naturliga steg är. På fredagen fick partiledarna en rad beskrivningar av framför allt den ekonomiska och säkerhetspolitiska verkligheten. Nu är det dags att formulera politik som förhåller sig till denna.
För det är V som blockerar den här processen.
Det är också en chans att låta Vänsterpartiet bekänna färg.
För det är V som blockerar den här processen. Partiet vägrar att sätta sig ned med de andra och prata om ett politiskt program innan centerpartisterna inte bara sagt att Nooshi Dadgostar ska få sitta i regering, utan att de tänker sitta där med henne.
Om Magdalena Andersson bjuder in till sakpolitiska samtal vägrar kanske V-ledaren att komma. Kanske marscherar hon ut efter att hon förklarat att hon minsann inte tänker diskutera karensavdraget eller annat som berör kvinnorna i välfärden innan hon själv och Ida Gabrielsson fått välja tavlor att hänga på väggarna i sina nya rum inne på Rosenbad.
Men det vore också värdefullt för väljarna att se.
På samma sätt är det viktig information om S, MP och C klarar att komma tillräckligt långt för att de alla ska kunna stötta Magdalena Andersson i en statsministervotering, medan Vänsterpartiet – tillsammans med Tidöhögern – fäller henne.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Nobelkommittén ställer barbariet mot civilisationen
DN:s ledarredaktion: Våra röster gör skillnad – nu stoppas tonårsutvisningarna