Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Ebba Busch kunde inte hålla sig. Ryssland hade invaderat Ukraina och oljepriset sköt i höjden. Det syntes omedelbart vid pump och i elräkningar, snart fortplantades prisökningarna vidare till konstgödsel, livsmedelssektorn – och matpriserna.
”Det är dyrt att vara svensk”, dundrade KD-ledaren. ”Magdapriser” blev ett nummer i valrörelsen.
Som om prisökningarna var unika för Sverige, något som statsministern kunde rå på.
Men det var ju frestande, så klart. Ett val skulle vinnas. Falukorven var ett mäktigt vapen i kampen mot S-regeringen.
Som man sår får man skörda, ligger det nära till hans att konstatera i dag.
Inflationen våren 2022 ledde till kraftiga räntehöjningar under hösten och följande år – efter att Ebba Busch tagit plats i regeringen. Prislappen på falukorven visade snart ännu högre siffror. Det blev bara dyrare att vara svensk!
Och nu har USA angripit Iran och skickat upp oljepriset – och priset vid pump – ännu en gång.
Den här gången är det alltså Busch och hennes Tidökollegor som får stå till svars för sådant som varken är unikt för Sverige eller de har någon egentlig kontroll över.
I måndagens Aktuellt anklagade Nooshi Dadgostar KD-ledaren för ”kostnadskrisen”, en översättning av ”affordability crisis”, ett begrepp som den amerikanska vänstern försöker tälja guld av.
Den här gången är det alltså Busch och hennes Tidökollegor som får stå till svars för sådant som varken är unikt för Sverige eller de har någon egentlig kontroll över. Problemet är att det inte bara är de som får betala priset för att svensk politik förvandlats till ett mästerskap i prispopulism.
Vänsterpartiet förstår sig inte på hur företagande och marknader fungerar, deklarerade Busch sturskt i Aktuelltdebatten. Och det har hon ju helt rätt i, men det gör uppenbarligen inte KD-ledaren och hennes borgerliga kamrater heller.
Vad som lett dem så fel är till stor del just den problembeskrivning som fokuserar på pris.
Högern har haft ett svar på detta: minska skatten på det som är dyrt – vare sig det handlar om bensin och diesel eller mat.
Nooshi Dadgostar laborerar i stället med olika typer av pristak och regleringar.
Det ensidiga fokuset på priset som Ebba Busch introducerade och som Nooshi Dadgostar nu tar vidare kommer däremot att stå oss alla dyrt.
Inget av detta löser problemet, däremot skapar det nya.
Priserna har inte stuckit iväg för att svenska politiker infört plötsliga pålagor. Inte heller för att skumma Ica-handlare fuskar till sig allt större marginaler.
I stället handlar det om internationella utbudschocker. Vi har mindre olja och gas just nu eftersom Hormuzsundet är stängt. När vi har mindre av något som folk fortfarande vill ha lika mycket blir det dyrare.
Visst går det att artificiellt försöka hålla nere priset, eller subventionera konsumtionen av bristvaran – men risken är då att det slutar i ransonering. Just prisregleringar tar för övrigt också bort incitament att investera i att expandera produktionen, vare sig det är falukorvar eller lägenheter vi pratar om.
Det är klart att staten ska stötta både ekonomin som helhet och dem som drabbas värst när internationella kriser skapar prischocker, men stödet bör utformas så att det inte ger upphov till nya, kanske större problem. Knyt det inte till fortsatt konsumtion av den vara det råder brist på. Och satsa på att expandera utbudet, eller i fallet med oljan, på att skifta efterfrågan till det förnybara genom att driva på elektrifieringen.
Det ensidiga fokuset på priset som Ebba Busch introducerade och som Nooshi Dadgostar nu tar vidare kommer däremot att stå oss alla dyrt.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Moderaterna borde inte hjälpa Vänsterpartiet in i regering
Martin Liby Troein: Nooshi Dadgostar fick vad hon ville – och kommer ångra det
