Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Tidöpartierna har gång på gång skjutit klimatpolitiken på framtiden. Alltid med löften om att skarpa åtgärder kommer att presenteras längre fram under mandatperioden.
Det började redan hösten 2022, strax efter att regeringen hade tillträtt. Då intygade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) att man satt på en mängd förslag för att nå målen, utan att vilja konkretisera.
I stället hänvisade hon till klimathandlingsplanen, som varje regering måste lägga fram året efter valet. Taktiken användes sedan återkommande när Tidölaget fick frågor om hur tankarna gick kring den gröna omställningen.
Förhoppningarna från övriga politiken, näringslivet och miljöorganisationerna var alltså skyhöga i slutet av 2023.
Det blev ett magplask. Planen presenterades visserligen i tid, strax före jul, när Tidöpartierna hade hunnit ägna nästan ett år åt att som första regering i mannaminne öka utsläppen. Den innehöll dock långt ifrån ”en ambitiös och effektiv borgerlig klimatpolitik”, som Pourmokhtari hade utlovat.
Här blev fallet, om möjligt, ännu större
Klimatpolitiska rådets ordförande Åsa Persson slog utan omsvep fast att det helt enkelt inte var en plan för att nå Sveriges mål eller EU-åtagandena. Och på frågan om handlingsplanen innehöll några som helst nyheter för att minska utsläppen till 2030 svarade Pourmokhtari ja: regeringen skulle tillsätta en utredning om styrmedel för att fasa ut fossila bränslen.
Det lät kanske handlingskraftigt. Men initiativet var snarare kreativt, eftersom regeringen då kunde hänvisa till utredningen när klimathandlingsplanen inte längre fanns att skapa sig illusioner om.
Därför var förväntningarna lika höga på styrmedelspaketet som på klimathandlingsplanen när det lades fram förra veckan. Men här blev fallet, om möjligt, ännu större.
Inte för att det var något fel på förslagen, med ökad reduktionsplikt och höjd skatt på bensin och diesel i spetsen. Utan för att Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna omedelbart basunerade ut att de absolut inte kommer att gå vidare med idéerna.
Utredaren Svante Mandell, som jobbat med uppdraget i över 1,5 år, fick inte ens presentera slutsatserna och överlämna den 700-sidiga luntan till ansvarig minister under normala former på en pressträff. I stället smög regeringen diskret ut ett pressmeddelande.
Därmed blev det ännu en gång tydligt att Pourmokhtaris föresats från hösten 2022, om att bygga upp en robust och hållbar klimatpolitik som fungerar på riktigt, inte kommer att se dagens ljus med nuvarande politiska styre.
För den som har lyssnat på den populistiska bensinretoriken och läst klimatredovisningarna i budgetarna är den låga ambitionsnivån förvisso ingen överraskning.
Däremot ska saker kallas för sina rätta namn: Tidöregeringens och Romina Pourmokhtaris klimatpolitik är ett gigantiskt fiasko.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Det är dags för ett ärligt samtal om sjukvårdens begränsningar
DN:s ledarredaktion: Antisemitism och terrorromantik – rötan går djupt i Vänsterpartiet