Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Det började med krigsmotståndarna, deras böcker gav sig de ryska myndigheterna på omedelbart. Krigscensur, trots att det alltså bara handlade om en ”specialoperation”.
Hösten 2023 expanderades sedan kontrollen i samband med att nya anti-hbtq-lagar klubbades. Under våren har censuren tilltagit ytterligare. I förra veckan meddelades en ”inspektion” av 78-årige Grigoriy Osters populära barnböcker, som anses inspirera till ”självständigt tänkande”, berättar Financial Times.
Sådant får alltså Vladimir Putin att känna sig skraj. Och det har han av allt att döma allt starka skäl att vara.
Det handlar om kriget, så klart. För det går dåligt. Ansedda Institute for the study of war publicerade nyligen fyra grafer som illustrerar saken väl. Den första visar andelen ukrainskt territorium som kontrolleras av Ryssland. I mars 2022 var siffran 27 procent. Efter den ukrainska motoffensiven under sommaren samma år var den runt 19. Nu är den 19,4, efter minimala ökningar de senaste tre åren.
Priset för detta är enormt. Den andra grafen visar kumulativa ryska förluster – döda och allvarligt skadade: de uppgår till nästan 1,2 miljoner man. Tempot i frontens köttkvarn har kraftigt vridits upp sedan 2024, men alltså utan effekt i termer av vunnen mark.
Kremls bäste vän, Viktor Orbán, har lämnat rummet. Europa tittar allt mindre på Donald Trump och vad amerikanerna gör: vi kör på själva.
Nu rör man sig inte framåt alls. Den tredje och fjärde grafen visar att Ukraina gjort nettovinster i år. Inget tyder på en rysk seger på slagfältet.
Dessutom hopar sig problemen på hemmaplan. Tillväxten fick en skjuts när nya vapenfabriker smälldes upp, men att smälla av deras produkter ger inga välstånds- eller produktivitetsökningar.
Den ryska ekonomiska modellen är helt enkelt inget vidare, konstaterade den svenska militära underrättelsetjänsten (Must) häromveckan. Den präglas av arbetskraftsbrist, inflation, höga räntor och ett svällande budgetunderskott. Must slår fast att kriget i Iran gett visst andrum. Men oljepriset måste ligga kvar på dagens höga nivåer minst ett år för att statens finanser ska återfå balansen, och för att skyla över – inte ställa till rätta – övriga ekonomiska bekymmer krävs längre tid än så.
De senaste månaderna har dessutom mobiltelefonnätet och internet legat nere i omgångar, också i Moskva och Sankt Petersburg. Myndigheterna skyller på sofistikerade ukrainska attacker, men det kan också handla om tilltagande censur. Alldeles oavsett är det tydligt att ryssarna, i synnerhet de unga, inte gillar att kopplas ur.
Hur trygg kan Vladimir Putin känna sig mot bakgrund av detta?
Några oberoende mätningar finns naturligtvis inte att tillgå. Men de som den ryska staten godkänner visar ett förtroende för ledaren på 65 procent, större delen av kriget har det legat runt 75. Man ska så klart inte haka upp sig på siffrorna i sig, men kanske kan man betrakta den medgivna nedgången som en blinkning till befolkningen – ”vi ser att ni inte är nöjda”.
I förra veckan klubbade EU till slut sitt jättelån till Ukraina. Nu har Kiev de resurser som krävs för att klara sig det närmaste året.
Kremls bäste vän, Viktor Orbán, har lämnat rummet. Europa tittar allt mindre på Donald Trump och vad amerikanerna gör: vi kör på själva.
Naturligtvis börjar den ryske diktatorn bli nervös. Om vi klarar att skaka fram fler euro och fler vapen – visa att vi är med Ukraina, inte ett år framåt utan aldrig tänker vika åt sidan, ja då kommer han att bli rädd på riktigt.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Det är befriande att höra Merz ord om Trumps krig i Iran
DN:s ledarredaktion: Utan Orbán kan EU äntligen agera som en stormakt
