Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
En ”dramatisk förändring av Israels demokratiska system”, så beskrivs Benjamin Netanyahus planer ifall han vinner tisdagens val.
”Makten koncentreras i händerna på den politiska majoriteten. Och den makten kommer att utövas av ministrar och politiskt tillsatta personer utan nästintill några begränsningar”, konstaterar Yohanan Plesner, chef för det välrenommerade, Jerusalembaserade demokratiinstitutet IDI (Financial Times 22/10).
Insatserna hade betraktats som skyhöga, om detta varit det enda som valet handlar om.
Det är det inte.
Rensa Gaza på palestinier. Annektera Västbanken. Det är sådant som Netanyahus högerextrema koalitionspartners Itamar Ben-Gvir och Bezalel Smotrich talat högt och tydligt om under den här mandatperioden, samtidigt som de eldat på bosättarna på Västbanken och den ohämmade krigföringen i Gaza.
Inför tisdagen är allt formulerat som vallöften. Ben-Gvirs parti har tagit fram en plan för att flytta nästan två miljoner palestinier från Gaza. Smotrich, som sedan länge velat annektera Västbanken, vill nu också göra samma sak med hälften av Gaza och bitar av Libanon.
Ytterst handlar valet om Israel, vilken typ av stat det ska vara. Mellanösterns enda demokrati – ska landet fortsätta vara det?
Detta är riktningen som Israel håller om Netanyahu, Ben-Gvir och Smotrich får fortsätta.
”Högern eller Palestina”, är Netanyahus parti Likuds slagord i valrörelsen. Poängen är så klart att oppositionsledaren och utmanaren om premiärministerposten Gadi Eisenkot tänker ”sälja ut” Israel. Det kan tyckas som en lite löjlig anklagelse mot en militär befälhavare som slagits mot både Hamas och Hizbollah. Direkt oförskämt blir det om man betänker att hans son dödades i tjänst i Gazas tunnlar under det senaste krigets första månader.
Fred mellan israeler och palestinier står inte med på valsedeln. Men Eisenkot vill i alla fall inte annektera de palestinska områdena, och lovar att inte undergräva den palestinska myndigheten. Det är nödvändiga första steg.
Ytterst handlar valet om Israel, vilken typ av stat det ska vara. Mellanösterns enda demokrati – ska landet fortsätta vara det?
Av allt att döma blir det mycket jämnt. Netanyahu har i perioder legat långt efter i opinionsmätningarna. Men nu når hans koalition runt 50 av de 62 säten i Knesset som krävs för en majoritet. Eisenkot med allierade ser ut att få ungefär lika många. Resten innehas av de partier som representerar Israels arabiska minoritet, och som både Netanyahu och Eisenkot lovat att inte samarbeta med.
Marginalerna är alltså små, konsekvenserna av hur ett fåtal röster faller kan bli mycket stora – för Israel, och för världen
De kan ändå spela en avgörande roll. Gör de bra ifrån sig kan de peta ner något av de småpartier som stöttar Netanyahu eller Eisenkot under spärren för att ta sig in i parlamentet.
Marginalerna är alltså små, konsekvenserna av hur ett fåtal röster faller kan bli mycket stora – för Israel, och för världen.
När Gadi Eisenkot var chef för den israeliska militären knivhöggs en soldat av en palestinier. Gärningsmannen sköts, och när han låg livlös på marken klev en militär sjukvårdare, Elor Azaria, fram och dödade honom med ett skott i huvudet. En vildsint opinion ställde sig bakom Azaria, men Eisenkot insisterade på att rättvisan skulle ha sin gång och att han behövde ställas inför domstol för vad han gjort – och försvarade sedan domen på 18 månaders fängelse.
Det kan ställas mot Itamar Ben-Gvirs besked i somras att Israel ska börja avrätta dömda palestinier offentligt genom hängning. Eller mot hans uttalande om att Israel ”borde genomföra 30 till 40 riktade avrättningar per natt. Inte bara av dem som utgör ett omedelbart hot. Det finns människor som inte förtjänar att leva… De är inte ens människor.”
Detta är vad Israels val handlar om.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: Hur i hela friden kunde Vänsterpartiet missa det här?
DN:s ledarredaktion: Ett kommunalråd i Sveriges näst största stad avgår efter hot – borde skapa ramaskri