Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Fullsatta salonger överallt. Den här gången är det inte de svenska scenerna som slår rekord. Det är nyheter från Ukraina. Krig och teater har alltid slagit följe. Det började med Aischylos (”Perserna”), fortsatte med Shakespeare (”Coriolanus”) och kulminerade i modern tid med Bertolt Brecht (”Soldaten Svejk i andra världskriget”). Vi som såg Allan Edwall på Dramaten kan gå ed på saken.
Uppgifterna från Ukraina står att läsa i Hufvudstadsbladet (24/3), där Matilda von Weissenberg från Esbo teater rapporterar om en föreställning på nationalteatern Ivano Franko i Kiev. Flyglarmet går mitt under ”Macbeth”, publiken samlas i lugn och ro ute på gatan innan den uppmanas att förflytta sig till skyddsrummet.
Det ukrainska exemplet är en kraftfull påminnelse om teaterns offentliga funktion. Man tycker att krig skulle tömma salongerna. Tvärtom. Kiev är inget undantag. Om teatern sprängs finns alltid en tom lada eller en skogsglänta. Det var det som var budskapet. Vi är inte ensamma.
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.
