”Två föräldralösa systrar växer upp bland pedofiler och sadister i mörkaste Skåne, där ett ouppklarat dubbelmord vilar tungt över bygden. Med ett flödande språk och drastiska vändningar lockar Lina Wolff fram skratten ur bråddjupen. ’Liken vi begravde’ är en rasande underhållande och formsäker roman”.
Så löd juryns motivering när Lina Wolff tilldelades Augustpriset i december. Även läsarna har förhäxats av Wolffs mytiska och delvis självbiografiska skildring av hemorten Hörby. Hittills har ”Liken vi begravde” sålts i runt 100 000 exemplar i Sverige och exporterats till 17 länder.
Nu är det tänkt att hennes skånska hämndhistoria också ska bli en kioskvältare på bio. Efter att ha vunnit en huggsexa mot några av de största svenska filmbolagen har producenten Teresa Alldén startat bolaget Alba film tillsammans med parhästen Anette Brantin.
– Det blir en sorts kickoff här i Cannes. Vi hoppas på att de ska slänga en säck med pengar på oss under den kommande veckan. Det är så många som älskar den här boken, säger Alldén som senast har producerat Karin af Klintbergs kommande Trustor-dokumentär för Netflix.
Redan för tio år sedan försökte hon övertala Lina Wolff att få göra film på ”De polyglotta älskarna” (2016) som också belönats med Augustpriset. Men det är först nu som hon lyckats få stjärnförfattaren på kroken. Lina Wolff tände på alla cylindrar när producenterna lockade med referenser som ”Kill Bill” och ”Once upon a time in Hollywood”.
– Jag älskar film och Tarantino är en av mina största inspirationskällor, säger Lina Wolff på blixtvisit i Cannes under fredagen.
På frågan om varför hon valde att samarbeta med ett oprövat independentbolag i stället för de etablerade jättarna, svarar hon:
– Jag är nog lite av en gambler som gillar att ta risker och går mycket på magkänsla. Teresas och Anettes energi, filmiska vision och genuina passion för Skåne smittade av sig, säger Lina Wolff som också ska medverka i manusskrivandet.
Precis som producenterna ser Wolff vissa likheter mellan ”Liken vi begravde” och Tarantinos hämnardrama där Uma Thurman spelar den sårade mammafiguren The Bride.
– Förutom att det handlar om en kvinna som hämnas efter att ha blivit illa behandlad så finns det en liknande blandning av våld och humor. Vi tänker inte väja för att måla upp de mörka sidorna av Skåne, men vill ju också att det ska vara roligt, säger Lina Wolff som även hämtar inspiration från favoriter som bröderna Coen och Pedro Almodóvar.
Efter att ha suttit ensam på sin kammare och skrivit romaner ser hon fram emot att få jobba i ett team – inte minst med en erfaren manusförfattare.
– Efter att ha sett otroligt mycket film känns det fantastiskt att få kliva in i den här världen. Jag försöker också skriva filmiskt så att läsaren naglas fast och kan se förloppet framför sig – nästan som en inre film. Det är både frustrerad och provocerande med texter som enbart berättar vad jag ska känna, i stället för att låta mig uppleva det själv, säger Wolff som debuterade med ”Bret Easton Ellis och de andra hundarna” 2012 och även har skrivit böcker som ”Köttets tid” (2019) och ”Djävulsgreppet” (2021).
Precis som romanen kommer spelfilmen ”Liken vi begravde” att utspela sig i ett mörkt och mytiskt Hörby där verklighet och fantasi flyter samman. Handlingen kretsar kring Jolly och Peggy, två fosterhemsplacerade systrar som växer upp i en trakt som präglas av våld, klasskrig, skvaller och gamla trauman som ständigt ruvar under ytan.
Romanen är alltså sprungen ur Wolffs uppväxt i Hörby och minnena av Helénmordet – ett sadistiskt sexualmord som skakade Sverige 1989. Det är ett nationaltrauma som bland annat har skildrats av Mikael Marcimain i den hyperrealistiska true crime-serien ”Jakten på en mördare”, där den femton år långa polisutredningen återges med minutiös detaljrikedom.
– Jag älskade Mikael Marcimains gestaltning som var både laddad och tragisk, men vill själv göra något mer förhöjt som drar mot den magiska realismen. Det är viktigt för mig att skapa distans till verkliga händelser och att filmen inte bara återupprepar trauman, utan också rymmer något ljust. Det är en svår balansgång, men jag tror att det även går att göra på film, säger Lina Wolff.
Samtidigt är hon mån om att spelfilmen ”Liken vi begravde” inte ska riva upp några gamla sår i hennes hembygd.
– Av respekt för byn och familjerna har jag valt att ändra omständigheter och omgestalta vissa inslag. Jag vill lyfta fram det dolda och vackra i Skåne, bortom gamla bilder och fördomar. Det handlar om att hitta en logik och mänsklighet mitt i allt kaos, så att rollfigurerna inte bara framstår som en skock galningar, säger hon.
Producenten Anette Brantin, som är jämngammal med Helén, växte upp i samma trakter och delar författarens vision.
– Linas roman talar till både hjärtat, hjärnan och magen på så många sätt. Den är våldsam och grotesk, men också varm, rolig och oförutsägbar. På många sätt är romanen det sannaste jag läst om att växa upp i 80-talets Skåne. Jag kände direkt att jag måste ha den, skrattar Anette Brantin som bestämde sig för att bli filmproducent efter att ha sett ”Pulp fiction” i mitten av 90-talet.
– Vi har båda jobbat länge i branschen, känt frustration över att styrningen ovanifrån blivit allt hårdare och innehållet mer likriktat. Nu tar vi kontrollen och gör vårt eget passionsprojekt, på våra villkor, lite mer i gerillastil.
Om allt går i lås startar inspelningen om två år och siktar på Cannes-premiär 2029 – tjugofem år efter att Tarantinos ”Kill Bill vol 2” hade världspremiär på Croisetten.
– Ja, men vår största dröm är att göra en film som faktiskt ses av svenska folket. Hela biokulturen är ju för fan hotad! säger Teresa Alldén och presenterar ett botmedel:
– Svensk film måste bli djärvare! Vår uppgift som producenter är att inte fega ur utan att ta ut svängarna lika mycket som Lina gör i romanen, säger hon.
Hennes kollega är också lika kompromisslös i sin vision.
– Alla säger att vi är galna som satsar på en kvinnlig hämndhistoria i djupaste lågkonjunktur och att det kommer gå åt helvete. Men vi är beredda på att leva på nudlar i flera år för att göra den här filmen.
Fakta.Alba film
Nystartat svenskt independentbolag som ägs av
producenterna Teresa Allden och Anette Brantin tillsammans med författaren Lina Wolff.
Teresa Allden har senast producerat Karin af Klintbergs Netflix-dokumentär ”Trustor”. Hon har tidigare producerat tv-serien ”Top dog” av Jens Lapidus, samt spelfilmer som ”Vinterviken 2021”, ”Monky”, ”Hallonbåtsflyktingen” och Sune-trilogin.
Anette Brantin har senast producerat biofilmen ”Arne goes to space” med Rolf Lassgård och Lennart Jähkel i huvudrollerna. Hon har tidigare jobbat med tv-serier som ”Spelskandalen”,
”Sommaren 85” och ”Ack Värmland”
Gustaf Skarsgård: ”Vår kannibalfilm om Ingmar Bergman är ett kärleksfullt helgerån”
