Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Vad är viktigast? Att politik ger resultat, eller att den ser handlingskraftig ut? Det låter som en fråga där svaret är givet – men vad gäller regeringen kan man verkligen uppriktigt undra.
Den har gång på gång struntat i vad expertisen säger, och gått vidare med förslag som inte bara tycks verkningslösa, utan ibland rent av riskerar att få motsatt effekt – såsom beslutet att börja sätta 13-åringar i fängelse.
När de nu presenterar sin nya lässtrategi – ”de största reformerna för skolan på 30 år” – är det lätt att återigen ana oråd.
När de nu presenterar sin nya lässtrategi – ”de största reformerna för skolan på 30 år” – är det lätt att återigen ana oråd.
För det låter ju bra, det de säger.
Läsförmågan måste stärkas, ja. Skolan måste möta den tekniska utvecklingen på ett smart sätt, och skärmandet behöver begränsas – absolut, särskilt som forskningen visar att inlärningen går trögare när den sker digitalt. Dessutom behöver tillgången till god litteratur öka, det har regeringen helt rätt i. Och inte tu tal om att det här är något som hela samhället och vuxenvärlden gemensamt måste engagera sig i.
Men vad innebär allt detta? Jag menar, rent konkret.
Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) sade exempelvis på presskonferensen (SVT 23/4) att regeringen ”säkerställt” svenska barns tillgång till skolbibliotek.
Fast det stämmer ju inte: Enligt en ny lag som trädde i kraft lagom till höstterminens början så är alla skolor visserligen skyldiga att ha ett bibliotek. Men ingen myndighet har någon skyldighet att se till att lagen efterföljs (DN 9/8 2025). Därmed är den tandlös.
Och den kanon som regeringen beställde, och som skulle samla den svenska kulturskatten – den sjabblades bort helt.
Det barn som konsulterar vår officiella statliga kanon möts inte av en karta till bildning eller ens en utgångspunkt, utan av vad som känns som något som hastigt spånats fram på en linneservett efter en lång middag på representationsnota: Pippi Långstrump, Ikea, industrilandskapet i Norrköping, pappaledigheten, kullagret, brottsbalken, ”Lejonets unge” på Sundsvalls teater, stridsflygplanet Viggen, kakelugnen.
Så vad exakt betyder det nu när kulturministern står och säger att läsförmågan måste stärkas?
Med lässtrategin adresserar regeringen vår tids stora ödesfrågor. Läsning handlar inte bara om litteratur och bildning, utan också om jämlikhet, om motståndskraft mot desinformation och antidemokratiska krafter, om förmågan att hänga med i samhällsdebatten, om själslig rikedom. Om barns chanser till en framtid och till ett bra liv.
Sådant är alldeles för viktigt för att reduceras till en snygg sminkning över regeringens i grunden oinspirerade ansikte.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Jag är helt för känsloporr – bara den är välgjord
DN:s ledarredaktion: Vill du bli riktigt rik – bli politiker i ytterhögern
















