Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Nyheten kom lika plötsligt som överraskande: Nio år efter morden på den svenska FN-experten Zaida Catalán och hennes kollega Michael Sharp dömer nu kongolesisk domstol översten Jean De Dieu Mambweni till döden.
Det är ett mycket ovanligt straff, och ett mycket ovanligt rättsfall.
För svenskarna var Zaida Catalán mest känd som språkrör för Miljöpartiets ungdomsförbund, Grön ungdom. Men hon ville snart vidare.
Hon var en idealist, med starkt patos, och kämpade för rättvisa – just en sådan där person som sarkastiskt beskyllts för naivitet och godhetssignalering under det senaste decenniet. Men hon såg långt mer av verklighetens mörker än de flesta: Efter att ha utbildat sig till jurist reste hon till Kongo, ett av världens fattigaste och mest våldsamma länder, för att utreda grova krigsbrott på FN:s uppdrag.
De som kom i kontakt med henne där beskrev det som att hon hade ett kall. Hon var inte intresserad av småprat om vädret, om den enahanda maten, om olika tv-program, hon ville diskutera jobb. Och hon var grundligare än de flesta i sina utredningar – som journalisten Staffan Lindberg påpekade i ”P3 Dokumentär” (9/12 2024) var det kanske därför hon uppfattades som ett så stort hot att hon till slut mördades.
Men på vems order? Hon höll just på att utreda de massgravar med tusentals civila som hittats. Hennes anhöriga märkte i telefonsamtalen hem att hon började bli rädd. Sedan försvann hon.
Snart kom en klumpigt iscensatt film som visar hur en lokal milis för ut henne och hennes kollega på ett fält och skjuter dem. Bara det att milisen, som vanligen mestadels består av ungdomar, i klippet utgörs av vuxna män, att deras kläder ser väldigt rena ut för att ha burits ute i terräng, samt att ordern om eldgivning ges på lingala och franska – arméns språk.
Rättegången var kaotisk. Flera av de misstänkta lyckades fly från häktet. Ett vittne dog av förgiftning
Rättegången var kaotisk. Flera av de misstänkta lyckades fly från häktet. Ett vittne dog av förgiftning, ett annat pekades ut som medskyldig. En rad milismän dömdes till sist. Och så Jean De Dieu Mambweni, som först enbart ansågs ha begått tjänstefel, men som efter överklagan nu alltså dömts för krigsbrott och fått straffet omvandlat till döden – vilket i praktiken innebär livstids fängelse.
Men allt tyder på att själva ordern kom ännu högre uppifrån.
Och korruption kan yttra sig på många sätt: I FN:s officiella rapport mörkades uppgifter som pekade mot Kongos militär, visade en stor journalistisk granskning (”Uppdrag Granskning”, SVT 30/1). I stället lades i skulden för morden indirekt på Zaida Catálan och Michael Sharp själva. De sades ha tagit onödiga risker, trots att de vidtagit de försiktighetsåtgärder de kunde, och det stod att de dessutom frångått FN:s regler genom att färdas med motorcykeltaxi, trots att det är standard i området.
Mörkandet sägs bero på att FN månar om de diplomatiska banden till Kongo. Och det är klart att det kan bli dålig stämning av att anklaga en stat för politiska mord. Men om man låter bli – vad händer då med rättvisan, den som var Zaida Catálans livsgärning?
Läs mer:
Lisa Magnusson: När det väl gällde var jag för chockad för att minnas första hjälpen-kursen
Lisa Magnusson: I diktaturen spelar sanningen ingen roll, och du lär dig tidigt att ljuga
Lisa Magnusson: Varför sitter det en aktivist och gör vit makt-tecken i SVT:s mysstudio?
DN:s ledarredaktion: Ulf Kristerssons bidragstak slår stenhårt mot Sveriges fattigast
