Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Under ett tal i vintras använde Donald Trump ordet ”skräp” för att beskriva Ilhan Omar, demokratisk kongressledamot med ursprung i Somalia. Han sade att personer med hennes etnicitet borde lämna USA. Ett par månader senare förklarade vicepresident JD Vance att administrationen ansåg henne skyldig till bedrägeri i samband med medborgarskapet hon fick för ett kvartssekel sedan.
Dömd utan rättegång från landets högsta ledning, alltså.
Nu har en gren av den brutala migrationspolisen ICE utfört en husrannsakan hos Omar. Det handlar, enligt flera källor i medier, om försök att hitta oegentligheter kring hur hon fick medborgarskap som minderårig i USA år 2000.
Först och främst: Det är förstås fullt legitimt att rättsväsendet utreder personer vid misstanke om lagbrott – det gäller även politiker. Det finns samtidigt viktiga omständigheter att komma ihåg i det här specifika fallet.
Bara tidpunkten i sig skapar frågor. I USA inleds normalt inte utredningar mot kandidater inom två månader inför ett val, eftersom det kan påverka valutgången – även om utredningen inte fastslår någon skuld. I början av november har USA mellanårsval och Republikanerna ser ut att gå mot förlust. Trumppartiet hade inte kunnat önska sig en bättre tidpunkt för en undersökning mot en demokrat.
Ludvig ”L’état, c’est moi” XIV ler väl instämmande i sin grav.
Presidenten har själv påstått att han inte har med undersökningen att göra. Men han har under en lång tid hetsat upp myndigheterna att försöka ställa motståndare inför rätta, och hans administration har, som sagt, pekat ut Omar som en måltavla.
Trump, som väl aldrig funderat över ordet rättsstat, ser det som sin rättighet att vända åklagare mot sina motståndare. Ludvig ”L’état, c’est moi” XIV ler väl instämmande i sin grav.
Ilhan Omar är en högljudd Trumpkritiker. Sådana har behövt vänja sig vid att presidenten använder rättsväsendet som vapen. Svarta, som Omar och Barack Obama, blir attackerade på särskilt motbjudande sätt, där det ses som något misstänkt i sig att de är politiker med sin bakgrund och hudfärg.
Ingenting tyder på att den allt mer uttalade rasismen inom Republikanerna är på väg att minska, oavsett hur valet går i november.
Läs mer:
Max Hjelm: En liten man med stora ambitioner – är han Europas hopp?
Max Hjelm: Ska bara rikemansbarn och entreprenörer bo här?
DN:s ledarredaktion: Ska museer konkurreras ut av gym och departementet?