Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Olga Tokarczuk borde kanske fråntas Nobelpriset? Det var en av reaktionerna från uppenbarligen chockade läsare och kritiker efter att hon under en konferens i Poznań undslapp sig att hon ser AI-teknik som ett användbart verktyg i sitt skrivande.
Olga Tokarczuk är den senaste skönlitterära författaren som exponerats i den allt mer intensiva debatten om det lämpliga i att släppa in artificiell intelligens i konstnärligt skapande.
För bara några dagar sedan hamnade den ansedda litterära tidskriften Granta i skottgluggen, efter att den publicerat en prisbelönt novell som enligt vad många läsare misstänkte hade frambringats av AI. Tidskriften har försökt utreda saken, bland annat genom att köra novellen genom en AI-textdetektor, men har hittills inte kommit till någon säker slutsats om den var AI-genererad eller inte.
När Olga Tokarczuk, Polens största nutida litterära stjärna vars böcker har sålts i miljonupplagor och översatts till 40 språk, uttalar sig om artificiell intelligens hamnar frågan på en ny nivå. Särskilt som hennes ord har uppfattats som att hon skulle vara öppen för AI-genererade romaner och till och med kan ha skrivit sina egna böcker med AI-hjälp.
Därför är det värt att gå tillbaka och lyssna på vad Nobelpristagaren verkligen sade på mötet i Poznań. Då står det klart att hon fultolkades.
En debattör frågade sarkastiskt om det är dags för ett Nobelpris i kategorin ”promptar”
Samtalet med publicisten Slawomir Sierakowski handlade främst om huruvida det i dagens höga tempo finns plats för stora krävande romaner. Olga Tokarczuk uttryckte sorg över att eran går mot sitt slut. Och därför har hon beslutat att hennes senaste roman, som utkommer i höst, ska bli den sista. Och hon sade, lätt uppgivet, att många läsare får veta hur hennes tusensidiga roman ”Jakobsböckerna” slutar genom att läsa ett sammandrag.
– Mitt hjärta värker över frånfället av den traditionella litteraturen, skriven under månader av ensamhet, ett livsverk skapat i en fullt medveten, enskild individs sinne, sade hon.
– Jag tror inte att någon modern chattbot någonsin kommer att kunna uttrycka sig på ett så utsökt sätt.
En mindre del av samtalet rörde AI. Hon nämnde i en bisats att hon köpt en avancerad version av en AI-språkmodell och blivit chockad av hur ”fantastiskt den utvidgar horisonterna och fördjupar det kreativa tänkandet”. Någon gång, avslöjade hon, brukade hon vända sig till chattboten och ställa frågan: ”Älskade, hur kan vi utveckla detta på ett vackert sätt?”
Hon framhöll att författare är särskilt väl positionerade att använda sig av AI på grund av hantverkets natur. Hon tillade att denna teknik är en stor tillgång för den litterära fiktionen.
Paneldiskussionen följdes snart av en upphetsad debatt på sociala medier om vilken plats, om någon alls, AI får ha inom konsten. Och om vad den har för roll i Olga Tokarczuks skapande. En av debattörerna frågade sarkastiskt om det är dags för ett Nobelpris i kategorin ”promptar”.
Hon förnekade att hon skulle ha skrivit sin kommande bok, eller någon tidigare bok, med hjälp av AI
Sierakowski skyndade till Tokarczuks försvar i sociala medier, och han talade om ”en smutskastningskampanj mot författaren, baserat på en enda mening, levererad i ett humoristiskt sammanhang”.
Själv försvarade Olga Tokarczuk sina uttalanden om AI i sociala medier, där hon förklarade att ”anmärkningar som görs inför en levande publik på ett offentligt evenemang kan missförstås”. Hon förnekade att hon skulle ha skrivit sin kommande bok, eller någon tidigare bok, med hjälp av AI.
”Däremot”, skrev hon, ”använder jag AI enligt samma principer som de flesta människor i världen – som ett verktyg som tillåter snabbare dokumentation och kontroll av fakta. Och därefter verifierar jag informationen ytterligare. Precis som jag har gjort i flera decennier genom att läsa böcker och utforska bibliotek och arkiv”.
Läs fler texer av Michael Winiarski och mer av DN:s litteraturbevakning här
