Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det var bara tre veckor sedan som ett ramavtal, eller avsiktsförklaring (”Memorandum of understanding”), mellan Iran och USA signerades av president Donald Trump och det iranska parlamentets talman Mohammad Bagher Ghalibaf. Uppgörelsen innefattade en 60 dagar lång vapenvila under vilken parterna skulle förhandla om ett permanent fredsavtal.
Ingen av de ursprungliga frågor som var Trumps motivering till att inleda anfallet mot Iran i februari var löst i avtalet: inte Irans kärnvapenkapacitet, inte Irans ballistiska robotar och inte heller Irans stöd till väpnade miliser i regionen. Kärnenergifrågan förpassades till framtida förhandlingar, medan varken robotarna eller de iranska proxygrupperna i Mellanöstern nämndes i avtalat.
Enligt den samlade internationella expertisen innebar ramavtalet en klar vinst för Iran. Även om en stor del av den iranska statsledningen, inklusive den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei, hade dödats och landets militära förmåga och ekonomi var svårt sargade satt regimen kvar, kanske säkrare än tidigare. USA hade inte uppnått ett enda av sina mål, medan Iran fått ett nytt ekonomiskt och politiskt vapen: kontroll över Hormuzsundet, en av världsekonomins livlinor.
Avtalet handlade därför i första hand om att upphäva blockaden av Hormuzsundet, som varit öppen för fartygstrafik fram till USA:s och Israels anfall, och att lyfta en del amerikanska sanktioner, bland annat mot Irans oljeexport.
Parterna skulle alltså ha 60 dagar på sig att förhandla fram ett slutligt fredsavtal. Men efter att 20 dagar passerat syns inga tecken på några framsteg.
Parterna skulle alltså ha 60 dagar på sig att förhandla fram ett slutligt fredsavtal. Men efter att 20 dagar passerat syns inga tecken på några framsteg. Tvärtom är Irans angrepp på olje- och gasfartyg från Saudiarabien och Qatar, USA:s bombningar av iranska hamnar och militära anläggningar vid Persiska viken och Irans svar ett tecken på att ingen av parterna är redo till seriösa förhandlingar. Åtminstone inte för tillfället.
Trump sade på onsdagen att ”vapenvilan med Iran är sannolikt över” för hans del och att det är slöseri med tid att förhandla med ”sjuka människor”. Men den typen av uttalanden har USA-presidenten kommit med oräkneliga gånger, utan att det har betytt så mycket. Trump tillade dessutom att hans förhandlingsteam kan fortsätta överläggningarna.
Mohammad Bagher Ghalibaf, som är Irans chefsförhandlare, anklagade i sin tur USA för att med sina attacker bryta mot ramavtalet från i juni: ”Tiden för utpressning är över, vi kommer inte att ge oss”, skrev Ghalibaf på X.
Om några dagar, efter att den sju dagar långa begravningsceremonin för ayatolla Khamenei har avslutats, är det inte omöjligt att förhandlingarna återupptas.
Om några dagar, efter att den sju dagar långa begravningsceremonin för ayatolla Khamenei har avslutats, är det inte omöjligt att förhandlingarna återupptas. Då kommer kärnfrågan att bli kontrollen över Hormuzsundet: Iran vill inte till något pris släppa sitt nyvunna grepp över den strategiska vattenvägen. USA vill för sin del återgå till läget före anfallskriget, då ingen stat reglerade trafiken i sundet.
Hur den knuten skulle kunna lösas upp är svårt att se. Men ledarna i Iran behöver en period av lugn för återuppbyggnad. Och ett nytt storkrig är inget som Trump har intresse av, särskilt med tanke på att han nu bör ha insett att det inte går att knäcka den islamiska republiken med ett bombkrig. Men ingen vet om han gör om sitt misstag.
Läs mer om konflikten USA-Iran:
Det blev inget med ”Irans totala kapitulation”