Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det tickar när jag blinkar med min Saab.
På väg mot DN:s Umeåredaktion svänger jag av mot Hörnefors. Målet är prosaiskt: en deodorant.
Ett apotek finns här. Så klart. Det har alltid funnits här i Gunnar Nordahls födelseort. Och antalet apotek har ju närmast fördubblats sedan avregleringen.
På Apotek Hjärtat möts jag av ett leende.
Sedan säger kvinnan bakom disken att de stänger nästa dag.
Pensionärerna får åka 2,5 mil till Umeå.
Jag raglar nästan ut. Yr.
Får man göra så?
Vårdcentralen behöver lokalerna. Och Apotek Hjärtat säger till tidningen Västerbottningen att man ”utvärderat andra lokaler”, men att sviktande kundunderlag gör ett nytt apotek omöjligt.
Coops butik har en tom lokal och försökte hyra ut. Utan framgång.
I Hörnefors knöt grånande medlemmar i PRO och SPF nävarna.
Vem bar ansvaret?
De skrev till Umeå kommun, där ordföranden i äldreutskottet svarade i Västerbottningen:
”Vi äger inte frågan. Apoteken agerar kommersiellt på en avreglerad marknad.”
Så nu står de där. I Hörnefors.
Jag pratar med 99-åriga Alva Danielsson, som bor i en modern lägenhet i samhället.
Hon är förtvivlad.
– Hur ska jag ta ut min medicin nu? Jag vet faktiskt inte. Men det blir väl så här när de ska ha in sin vinst.
Efter avregleringen 2009 exploderade antalet apotek i Sverige. Skyltarna blev fler och öppettiderna längre. I städerna.
I glesbygden såg verkligheten annorlunda ut. Staten krävde att nya ägare skulle hålla öppet i tre år. Sedan var det fritt fram att släcka skylten.
Trots särskilda glesbygdsbidrag går flera små apotek med förlust. Nu varnar Konkurrensverket för fler nedläggningar.
Som i Hörnefors.
Lagen kräver dessutom en farmaceut på plats varje minut ett apotek håller öppet. På en utarmad landsbygd blir det allt svårare.
Annat var det före förstatligandet 1970. Då återfanns apotekarna i den lokala rangrullans toppskikt. Fristående apotek var tunga samhällsinstitutioner, i pampiga lokaler mitt i stadslivet. Som Apoteket Örnen i Göteborg – eller Korpen i Stockholm.
Och i det ståtliga apotekarhuset i Hörnefors.
Jag kör förbi tomten där huset en gång stod och känner ett oväntat styng.
Blinkersen tickar ut mot E4:an. Jag tänker på Alva Danielsson, som fyller 100 i höst – och på att hennes apotek försvann.
Själv bor jag på Södermalm. Där finns 16 apotek, varav 11 ligger inom en kilometer från min ytterdörr.
Läs mer:
n’Jonas förra kåseri: Jag har samlat ord sedan tonåren
n’Jonas-klassikern: Varför bor vi i gigantiska akvarier? (2023)
Alla DN:s kåserier finns samlade här.
