Den nya påföljden säkerhetsförvaring trädde i kraft den 15 april och innebär att återfallsförbrytare av exempelvis vålds- och sexualbrott kan dömas till fängelse på obestämd tid, om brottsligheten motsvarar fängelse på minst fyra år.
Lagen är tänkt att träffa personer som inte begår brott som kan ge livstids fängelse, men som ändå anses så farliga att de ”inte bör släppas ut”, som justitieminister Gunnar Strömmer (M) tidigare uttryckt det.
Den så kallade Nytorgsmannen, som dömdes till fängelse för ett stort antal våldtäkter och sedan begick nya övergrepp under tiden som villkorligt frigiven, har nämnts som exempel på varför lagen behövs.
Domstolarna kommer i regel att inhämta yttranden från Rättsmedicinalverket (RMV) om risken för återfall innan någon döms till säkerhetsförvaring. De kommer även att yttra sig i prövningen av om personen senare ska få släppas ut.
– Vi ska svara på om det finns en allvarlig risk för att återfalla i brott mot liv och hälsa, motsvarande för vad man dömts för tidigare. Vi kommer att gradera risken från låg till medel och hög, säger Jesper Svedberg, avdelningschef vid Rättsmedicinalverkets avdelning för rättspsykiatri.
På många sätt liknar detta arbetet som RMV redan gör då livstidsdömda personer vill få sitt straff tidsomvandlat. Även där är deras bedömning om återfallsrisken avgörande för domstolens beslut.
Jesper Svedberg säger att det är en samlad bild som hämtas in genom en rad olika kompetenser, däribland psykologer, socialutredare och läkare.
– Man samlar ihop aktuariska bedömningar, alltså handlingar och historik, men man kommer också att träffa personen och samtala, samt använda sig av ett antal riskbedömningsinstrument. Sedan görs delutlåtanden som samlas ihop till ett utlåtande med en sammanvägd bedömning av hela paketet.
I teorin kan det finnas personer som aldrig släpps ut, säger han.
– Men vi ser väl att det också kommer handla om att jobba med vad det finns för skyddsåtgärder och riskreducerande åtgärder – även i de allra svåraste fallen.
Hur svårt är det att bedöma risken för att en person begår nya brott i framtiden?
– Det är svårt, och det är just en bedömning. Det är inte en säker prognos.
