Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Soulpop
Oskar Linnros
”Det högsta ljud jag hört”
(Dundra/Universal)
Det unga, moderna Stockholm växer upp. När Oskar Linnros solodebuterade med svenska klassikern ”Vilja bli” 2010 var han 27 år och höll hela den svenska popmusikens framtid i sina händer. Nu är han 43 och återkommer efter en lång paus då han bland annat blivit pappa.
Under de sexton år som har gått sedan debuten har otaliga svenska popkillar försökt efterlikna Linnros lyxiga soulpop, utan att lyckas, med den olyckliga effekten att soundet har lakats ur något. ”Det högsta ljud jag hört” kommer därmed aldrig skapa samma explosiva genomslagskraft som ”Vilja bli” gjorde.
Om Linnros en gång ledde utvecklingen handlar det nu, framme vid fjärde albumet, mer om finjusteringar och förvaltning av det omfattande arvet
Men det är heller inte poängen. Om Linnros en gång ledde utvecklingen handlar det nu, vid fjärde albumet, mer om finjusteringar och förvaltning av det omfattande arvet. Gitarrerna har blivit fler och högre, rytmiken än mer distinkt och produktionen fylligare än någonsin – men man känner tveklöst igen sig. Den avslutande urstarka funktriptyken ”Konstig”, ”Nu” och ”Allt känns tungt för den som bär på guld” är klassisk Linnros-soulpop och hör till det bästa han har spelat in.
Letar man efter utveckling hittar man det främst i texterna. Linnros rör sig fortfarande utmed huvudstadens blå tunnelbanelinje, med textnedslag både vid torget i Hallonbergen, och småsunkiga krogen Nivå 22 vid Fridhemsplan, men nu med medelålderns perspektiv på tillvaron. Plötsligt står han där på perrongen, mitt i livet, med insikten ”de ljög hela tiden om vem du kan bli” som enda sällskap.
Den tilltagande lyriska mognaden märks också inte minst i inledande relationsdramat ”Bara mellan oss”, där textens par rör sig mellan ”avgrundsvrål” och ”outtalad sorg”. Här får albumtiteln också sin förklaring – det är den arga, karga tystnaden från en partner som är det högsta ljud han hört.
Det finns helt enkelt en vuxen tyngd på ”Det högsta ljud jag hört” som Linnros behövde växa in i.
Bästa spår: ”Bara mellan oss”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik