Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tre veckor har gått sedan Sverige kvalificerade sig till VM i fotboll, men brandtalen på sociala medier är fortfarande i omloppsbana.
Gyökeres, Ayari, Zeneli, Ali. Alla blev de argument för att invandring berikar Sverige. Även de skadade stjärnorna Isak och Kulusevski.
Vi hade aldrig, aldrig haft ett sådant här herrlandslag om det inte vore för första, andra och tredje generationens invandrare.
Så lät det.
Så har det låtit ända sedan millennieskiftet när Zlatan Ibrahimovic fick sitt genombrott.
Så låter det stundtals även utanför sportens värld: invandrare som gör stordåd kan bli exempel att lyfta, för att visa att invandring är en vinstaffär.
Hur smart är det?
Att sådana utspel blir virala har sin logik. Efter åratal av allmän skepsis mot invandring känner nog många att det har gått för långt. Vi måste, tänker de väl, visa framsidan och inte bara baksidan av att 2,2 miljoner invånare är utrikesfödda.
Färre tänker nog på inläggens potentiella biverkningar.
För vad händer också när första, andra och tredje generationens invandrares bedrifter lyfts som argument för att invandring berikar? I förlängningen blir det måttstocken för den som vill ta sig hit.
Kan du bidra? Varmt välkommen.
Kan du inte bidra? Inte varmt välkommen.
Sunt förnuft, eventuellt, men de primära incitamenten för att bosätta sig i Sverige är lika ofta andra än just viljan att arbeta eller studera.
Ungefär lika vanligt: Den du älskar bor i Sverige, ni vill leva här. Du söker skydd på grund av krig eller förföljelse i ditt hemland. Dina släktingar har flytt hit, och du vill återförenas med dem.
Merparten av de senare startar inte företag som Pølsemannen, tonsätter inte sånger som ”Idas sommarvisa” och får inte barn som Alexander Isak eller barnbarn som Viktor Gyökeres.
De är som folk är mest. Går i skolan och jobbar för att det är ens plikt, passion för ens värv är en bonus.
Vissa är stukade av sitt förflutna. Har fysiska och psykiska sår som inte nödvändigtvis läker. För dem kan det ta evigheter innan de bidrar ekonomiskt, om de någonsin gör det.
Du söker inte asyl för att få visa upp din förmåga att berika samhället, utan för att du vill leva i frihet.
Du vill, som Migrationsverket beskriver saken, ”ansöka om asyl i Sverige för att du är förföljd eller riskerar förföljelse eller omänsklig behandling i ditt hemland”.
Med det följer inga garantier om att du blir en vinstaffär för Sverige om du får uppehållstillstånd. Asylrätten är en mänsklig rättighet, ingenting annat.
Att i godhetens namn argumentera för att invandring berikar kan snarare få motsatt effekt. Öppet mål för den som tycker tvärtom: Varje invandrare som misslyckas i livet blir ett legitimt argument för motsatsen.
Tankarna går till de där listorna med ”årets kvinnor”, fulla av ministrar, entreprenörer, artister och OS-medaljörer. Tanken är fin, men kvinnorna som lyckas framstår ju då som undantag som bekräftar regeln.
Det är ungefär som att säga att vi har invandring att tacka för att vi får delta i VM och tro att det ska sätta någon invandringskritiker på plats.
Medan den som på allvar värnar människors rätt att komma hit och bli en del av Sverige snarare försvarar deras rätt att både lyckas och misslyckas eller för den delen bara vara lagom.
Här kan du läsa de senaste artiklarna av Patrik Lundberg.
